Kom robotar, innan människorna blir robotar

Det är dags att ta steget ur återvändsgränden. Där regler regerar kan robotar leverera.

Det kan kännas att framtiden är ett hot. Artificiell intelligens och smidiga robotar kan ta över. Människan blir lämnad utan uppgift. Det som komma skall kan underminera mänskligheten. Så har man alltid trott. Så har aldrig skett.

Det motsatta är värre. Om vi inte fort låter automationen axla våra repetitiva, regelmässiga och ohälsosamma arbetsuppgifter är det vi som blir – ja kanske förblir – robotar. I förhärligandet av modern systematik har samhället tvingat allt fler människor in i olyckliga anställningsförhållanden.

Busschaufförer och spårvagnskonduktörer har så många regler att följa att de blivit allmänmänskligt outhärdliga. Bokförare och byråkrater är så bundna i klumpiga regelverk att vi knappt märker att de på fritiden är vanliga och trevliga människor. Poliser är vandrande lagböcker. Lärare får inte vara sig själva. Butikskassor är slavar under en kassaapparat styrd från vem vet var. Till och med sjukhuspersonal har relegerats till statister som kollar att allt är rätt enligt avancerad mätapparatur.

Mänskligheten håller på att avförmänskliga sig själv. Vi ser det tydligast när vi tar en titt på hur dagens barn tvingas analytiskt programmera varje vecka.

Vi borde ha skapat robotar för att avlasta oss, men i stället skapade vi robotaktiga yrkesroller som belastar oss. Det är dags att ta steget ur återvändsgränden. Där regler regerar kan robotar leverera. Där spontanitet och medmänsklighet är påkallade har den humana medarbetaren en roll. Allt det underbara mänskliga bör får komma fram. Vad är det annars för vits? Varför finns vi till om inte för att leva ut det som robotar inte ens kan drömma om?

I landet utan robotik finns det nog också regler – moraliska och etiska sådana. Människan har en tendens att bli grym och självcentrerad om hon inte hör till en grupp med sunda levnadsregler. Vi behöver samfund som månar om etik, moral, integritet, ärlighet, uppriktighet och barmhärtighet. Historiskt är vi vana att kalla sådana samfund kyrkor, men det är en helt onödig begränsning.

Dröm för en stund om den värld vi kunde leva i om robotar skötte regler, arkivering, stök, trafik och allt som är fysiskt belastande. Tänk på friheten!

Vi kunde övergå till fyra dagars arbetsvecka. Vi kunde alla odla en trädgård, vilket är detsamma som att odla sinnesfrid (och producera syre som nyttig biprodukt för atmosfären). Vi kunde se till att de unga har personliga lärare och mentorer. Vi kunde ta hand om dem som inte klarar sig själva. Vi kunde ha många fler läkare, sjukskötare, terapeuter, psykologer, massörer. Vi kunde alla bli filosofer. Vi kunde alla vara politiskt aktiva.

Det var säkert skrämmande för 5 000 år sedan. Organiserat jordbruk gjorde det möjligt för vissa människor att bara tänka på stjärnor, väder, matematik och filosofi. Man kan tänka sig att befolkningen satte sig emot moderniseringen. Frön får inte sås, växter får inte vattnas, åkrar får inte vara för stora!

Men tiden har en riktning och evolutionen sin gilla gång. Det vi tänker på sker. Tänker vi på möjligheter i stället för problem är det möjligheter vi får.