Gamla telefoner förs sällan till återvinning
Trots att de flesta redan betalat avgiften för att återvinna telefonen är det sällan som det görs
I samband med att man köper en telefon betalar man en återvinningsavgift. Därför är det gratis att lämna in en gammal telefon för återvinning. Trots detta är det endast en bråkdel av telefonerna som går till återvinning.
– Problemet är att finländarna inte vill göra sig av med sina gamla telefoner, säger Arto Puumalainen på producentorganisationen Serty.
Puumalainen uppskattar att snittfinländaren har tre fyra gamla telefoner i skrivbordslådan.
Mobiltelefonen beräknas 2020 bli den apparat som gör störst skada på miljön. Det skulle därför vara viktigt att återvinna de ädelmetaller som annars är väldigt energikrävande att utvinna.
Vill man tänka på miljön ska man försöka byta telefon så sällan som möjligt.
I statistikens förlovade land Finland är det svårt att få uppgifter om hur mobiltelefoner återvinns. För att få ett hum om proportionerna kan man jämföra försäljningen av nya telefoner med antalet gamla telefoner som förs till insamlingskärlen för elektronik och till elektronikaffärerna.
– Det säljs 2,5 miljoner telefoner per år och ungefär 100 000 kommer till oss, säger Arto Puumalainen som är verksamhetsledare på producentorganisationen Serty.
Föreningen sköter producentansvaret för importörer och tillverkare inom el- och elektronikbranschen. I praktiken handlar det om att samla in och återvinna bland annat mobiltelefoner. Puumalainen är glad över en sak, och det är att folk i alla fall inte verkar kasta avlagda telefoner i blandavfallet.
– Problemet är att finländarna inte vill göra sig av med sina gamla telefoner, säger Puumalainen.
Hans försiktiga uppskattning är att snittfinländaren har tre fyra gamla telefoner som antingen glömts bort, sparats för att ha som reserv eller anses innehålla så känslig information att man inte vågar göra sig av med dem.
Detta i en värld där man inte kan bortse från att resurserna är ändliga och att mobiltelefonen 2020 beräknas bli den apparat som gör störst skada på miljön. Orsaken är den energikrävande utvinningen av ädelmetaller. De äldre modellerna som ligger i våra skrivbordslådor innehåller dessutom mer metaller och mindre plast än dagens telefoner.
Gröna val
John Bachér, återvinningsforskare på forskningscentralen VTT, har följt den snabba utvecklingen på mobilmarknaden. För bara tio år sedan kunde till exempel vem som helst ta ut batteriet i sin mobiltelefon. När batteriet blir svagt i dag är det lätt att man jämför kostnader och köper en helt ny telefon i stället för att byta ut det integrerade batteriet.
Men slit- och slängkulturen är inte ett måste, enligt Bachér. Ifall man medvetet vill gå in för en långlivad telefon och själv kunna ersätta komponenter när de ger upp, finns det en omskriven telefon på marknaden. Fairphone som tillverkas av etiskt producerade komponenter kostar lite över 500 euro.
I Finland har uppstartsföretaget Puzzle Phone lämnat in ett patent på en liknande så kallad modular telefon, med delar som lätt ska kunna bytas ut.
Varför finns det inte miljöcertifikat på telefoner, John Bachér? – Produktionskedjorna är långa och komplicerade. Jag har inte sett forskning som öppnar dem. Det skulle vara svårt att övervaka allt och komma överens vilka mätare som används och som på bästa sätt beskriver till exempel möjligheterna till återvinning.
En grön telefonanvändare behöver naturligtvis inte shoppa telefon i en utländsk nätbutik eller vänta på att det finska företaget kommer till skott: Det miljövänligaste man kan göra är att använda sin telefon länge. I medeltal förnyar finländarna telefonen med mindre än två års mellanrum.
Återvinning inte gratis
Det kostar att samla in telefoner och frakta dem till återvinningsfabrikerna som finns på flera håll i landet. Varje gång man köper en telefon betalar man en återvinningsavgift. Arto Puumalainen beklagar att konsumenterna inte får se den, eftersom den är en bra påminnelse.
– Fråga inte mig varför den hemlighålls för konsumenterna. Jag tycker alla borde få veta att de har rätt att lämna in sina gamla telefoner. Det inte är gratis men konsumenten har redan betalat för återvinningen.
Framtiden utvisar vilka miljöval mobiltillverkarna gör. I våras visade Apple upp roboten Daisy, som kan plocka isär 200 Iphone-telefoner per timme.
Arto Puumalainen säger att det kanske går för en stor tillverkare och vissa modeller, men att det stora skrotberget måste skötas på annat sätt.
Ny teknik testas
Enligt en global e-skrotsrapport från FN-universitetet i fjol är återvinningsvärdet på metaller och plast i en smarttelefon bara två euro per telefon. Arto Puumalainen berättar att det behövs allt mer sofistikerade sätt att laka ur och separera metaller på grund av dagens integrerade design.
Det är sådana frågor som John Bachér och hans forskarkolleger just nu tittar på.
– Vi har testanläggningar på flera orter, bland annat termokemiska behandlingar, säger Bachér.
Han hämtar en burk med kretskort för att visa vad det handlar om. De är små och tunna, och det är svårt att förstå varför man ska ägna så mycket möda åt mikroskopiska mängder. John Bachér ser det inte så.
– När man talar om flera ton mobiltelefoner blir det stora mängder, även om halterna är små. Om vi till exempel bränner upp telefonerna går de värdefulla metallerna förlorade, det är inte hållbart. Det finns ett femtiotal grundämnen i en telefon, det är en mycket komplex helhet.