Julgubben kommer i juli

Näthandeln hade ställvis problem med leveranserna till jul. I juli levererar staten ett sedan länge beställt paket till mediebranschen, men det borde åtföljas av fler hårda klappar.

Journalistiken upplever ett fantastiskt uppsving just nu. Jag säger det utan att blinka bakom några rosa glasögon, utan att sätta fingrarna i kors och utan att näsan växer.

Aldrig har det varit snabbare och lättare att producera och distribuera journalistik, aldrig har det funnits bättre teknik, aldrig så många högt utbildade och vetgiriga människor.

Var som helst i världen kan vi få tillgång till de senaste lokalnyheterna från våra hemtrakter. Alla språk kan översättas till svenska, text kan bli röst och rörliga bilder är inte längre förbehållet public service. Vi kan följa våra favoritprofiler, skräddarsy informationsflödet och välja pushnotiser – i realtid i en mobiltelefon i handflatan.

Den demokratiska vikten av god journalistik är fortsättningsvis orubbad. Aldrig har det talats så mycket om behovet av fakta och pålitliga nyheter.

“Men tänk på Claas Relotius på Der Spegiel!” hojtar nån nu. “Hur kan vi lita på att det vi får läsa, höra eller se är sant, ens i de största och bästa tidningshusen?”

Stjärnjournalisten Relotius avslöjades ju nyligen som en bubbla och bluff. Hans prisbelönta reportage var till stor del påhitt.

Relotius har onekligen orsakat sin arbetsgivare och hela sin yrkeskår enorm skada i form av förlorad trovärdighet. Han har spelat demokratins mörka motkraft i händerna. Att som journalist fabricera nyheter är förkastligt och brottsligt och kan jämföras med en läkare som inte strävar efter att rädda liv utan väljer att släcka dem.

I bästa fall kommer Spiegelgate att innebära en behövlig självrannsakan bland journalister, en skärpt kvalitetskontroll av innehållet och en ökad strävan att öppna upp och granska hur redaktionella arbetsprocesser och faktakoll funkar.

Det går ändå inte att förneka att digitaliseringen fört med sig krafter som ifrågasätter och kullkastar tidigare vardag, arbetsliv, affärsmodeller, lagar, värderingar och en gemensam diskurs.

För mediehusen räcker det inte med att gilla läget. Det gäller att engagera läsarna varenda dag med relevant innehåll, visa varför oberoende journalistik är viktigt och uppfinna businessen på nytt.

Även statliga insatser behövs för att säkerställa en medial mångfald i ett krävande läge.

En välkommen åtgärd är sänkningen av mervärdesskatten på digitala tidningar från 24 till 10 procent i juli. Som representant för det största kommersiella mediehuset på svenska i Finland har jag ytterligare tre angelägna punkter på önskelistan:

1. Distributionen är ett nationellt demokratiproblem som inte går att gömma undan i någon snödriva.

Sedan 2010 har Posten höjt sina distributionspriser med närmare 50 procent, enligt bolaget Spring Advisors utredning i december. Trots prishöjningen har servicen försämrats på många orter: tidig morgonutdelning har blivit sen dagsutdelning, helgens tidningar delas ut först på måndag, vissa dagar uteblir tidningen helt.

Medieförbundet driver nu på en distributionsreform och vill att den skrivs in i det kommande regeringsprogrammet. Medborgarna har rätt att ta emot pålitlig information i den form de önskar, digitalt eller tryckt, oberoende av boendeort, men utan en strukturell omorganisering av distributionen finns det en risk för att hela medieindustrin hamnar i en ännu allvarligare kris, enligt förbundet.

2. Skattelagstiftningen måste uppdateras med tanke på den snedvridna och orättvisa konkurrenssituation som nu råder mellan globala mediebolag som Google och Facebook och nationella medieföretag. I dag kringgår de globala jättarna skatt i det land de kasserar in sina annonsvinster, till skillnad från nationella aktörer som betalar skatt lokalt. Med tanke på att över hälften av de digitala annonsintäkterna går till multinationella bolag är det här en akut fråga, visar den färska rapport som konsultbyrån PWC skrivit på uppdrag av mediernas branschorganisationer i Danmark, Norge, Finland och Sverige.

3. Vi behöver en heltäckande nationell mediestrategi. Hur ska Finland kunna producera oberoende journalistik som en garant för den tvåspråkiga samhällsdiskussionen och den nordiska demokratin?

I Sverige har regeringen valt att införa två nya former av teknikneutrala mediestöd i år. Det ena stödet ska stärka lokaljournalistik i områden som saknar eller har svag journalistisk bevakning, och det andra är ett utvidgat innovations- och utvecklingsstöd. Dessutom föreslås att det nuvarande presstödet förlängs och förstärks. Totalt höjs stödet med 20 procent jämfört med dagens presstöd.

I Finland har statligt stöd delats ut bland annat till nyhetsbyrån STT (1,5 miljoner euro som engångsstöd 2018) och till MTV3:s nyhetsverksamhet (3 miljoner för 2018 och 2019) men något strukturellt mediestöd som delas ut på lika grunder till oberoende medieföretag existerar inte.

Finland borde ta efter Sverige och omedelbart fila fram ett modernt mediestöd.

”Den demokratiska vikten av god journalistik är fortsättningsvis orubbad. Aldrig har det talats så mycket om behovet av fakta och pålitliga nyheter.” SUSANNA LANDOR chefredaktör

Det frånsäger inte mediebranschens aktörer ansvaret att själva satsa på att utveckla produkter och affärsmodeller.

För HBL:s del innebär det bland annat att vi inför en betallösning även på vår sajt inom kort, att vi utvecklar innehållet och användarupplevelsen och strävar efter att stärka en vardag på svenska.

Vi är övertygade om att engagerade läsare och lojala annonsörer är ett framgångsrecept, oberoende av om de föredrar papper eller digitalt. Helt avgörande för framtiden är ändå att få ombord nöjda digitala prenumeranter.

Med iver och uppkavlade skjortärmar går vi in i det nya medieåret.