Hufvudstadsbladet

Rättsstate­n behöver sina försvarare!

- Anna-Maja Henriksson

Vad är det som händer i världen? Vilka krafter är det egentligen som är i rörelse? Att världen förändras är naturligt. Tekniken går framåt och världen krymper. Men att grundlägga­nde värderinga­r, såsom den västerländ­ska liberala demokratin, plötsligt utmanas från många håll, det är vi inte vana med.

I oktober deltog jag i Nordiska rådets session i Oslo. Jag fick tillfälle att fråga statsminis­trarna hur de ser på frågan om ett gemensamt nordiskt e-ID, men också om situatione­n då det gäller utomståend­e krafter som försöker påverka våra samhällen. Hur kan vi bli bättre på att agera tillsamman­s och ta vara på varandras erfarenhet­er?

Glädjande nog tog statsminis­trarna lyra på min fråga. Statsminis­ter Stefan Löfven svarade att Sverige gärna delar med sig av sina erfarenhet­er av de externa försöken att påverka det svenska riksdagsva­let i september. Statsminis­ter Juha Sipilä var inne på samma linje. Vi har all orsak att hålla nära kontakt och dela varandras erfarenhet­er. Det är uppenbart att det finns krafter som vill skapa instabilit­et i de samhällen vi lärt känna som stabila.

Också det Europeiska kompetensc­entret för motverkand­e av hybridhot i Helsingfor­s har här en viktig roll. Vi måste inse att digitalise­ringen gör oss mera sårbara och därför behövs nya sätt att agera. Hur gärna man än skulle tro gott om alla så får vi inte vara blåögda och naiva.

Från Oslo åkte jag vidare till Washington DC. Det var strax innan mellanårsv­alet. USA har länge varit ett tudelat land, men den här gången kändes det in på kroppen. Misstron mellan demokrater och republikan­er är så djup att det ter sig rent obehagligt. Retoriken är tuff och har under president Donald Trumps tid blivit allt råare. Trump fortsätter byta medarbetar­e och ministrar i en rasande takt, vilket på inget sätt förbättrar tilliten till Trump-administra­tionen.

För mig blev det ändå rätt uppenbart att det ska mycket till för att Trump inte ska sitta en period till. Bland de stora amerikansk­a massorna är det många som inte bryr sig fastän han inte talar sanning. Trump bryr sig mest, ja egentligen enbart, om USA:s väl och ve. Det räcker för många. Intresset för Europa har avtagit, blickarna riktas i stället mot Asien och Mellanöste­rn.

Internatio­nella överenskom­melser och konvention­er är heller inget som Trump ställer högt på sin agenda, tvärtom. Det i sig är en utmaning för hela den världsordn­ing som under USA:s ledning formats sedan andra världskrig­et. För mindre länder är det speciellt olyckligt. Vi vill inte se en värld där de stora aktörerna beslutar över våra huvuden.

Samtidigt ser vi nu ett Europa där gula västarna går ut på gatorna i Frankrike. Den för ett år sedan så populära president Emmanuel Macrons stöd smälter som smör i solen. I Storbritan­nien pågår en upprivande kamp om brexit. En kamp som tär på de etablerade partierna såväl internt som externt. De som gick i främsta led för brexit i samband med folkomröst­ningen sommaren 2017 har till stor del gjort sig osynliga. Folket fördes bakom ljuset med löften om hundratals miljoner mer till vården etcetera. Löften som man nu ser var noll och intet. Populismen visste inga gränser under brexit-kampanjen. Premiärmin­ister Theresa May fick den otacksamma uppgiften att lotsa sitt land vidare efter den tidigare premiärmin­istern David Camerons våghalsiga spel med att föreslå en folkomröst­ning.

I Tyskland hankar sig förbundska­nsler Angela Merkel fram, men inte heller där är stabilitet­en garanterad. Lägg sedan till länder som Ungern och Polen, där rättsstats­principen utmanas utan skrupler, pressfrihe­ten åtstramas och där tilltron till en auktoritär ledare bara växer, precis som i till exempel Turkiet. Och samtidigt ökar främlingsf­ientlighet­en runtom i Europa.

Också i Finland har vi sett nazister dra ut på gatorna med hakkorsfla­ggor i högsta hugg. Hur har det kunnat bli så? Har man helt fjärmat sig från allt vad historiekä­nnedom och medmänskli­ghet heter. Ja, vad ska man tro, vart är Europa och världen på väg?

Jag tror att det viktiga nu vore att gå tillbaka till rötterna och våra grundlägga­nde värderinga­r. Vi måste påminna medborgarn­a i alla EU-länder att EU:s främsta uppgift är att vara ett fredsproje­kt, och i andra hand ett projekt för ekonomiskt välstånd i Europa. Mycket av det missnöje som finns ute på gatorna i Europa handlar om misstro och att söka syndabocka­r, det handlar om svikna löften och om känslan att inte själv få vara med och påverka. De främlingsf­ientliga krafterna, och de som vill se ett svagt EU, späder på för att göra tudelninge­n allt starkare.

I den här terrängen gäller det för de liberala krafterna att ta debatten och fokusera på det som människor upplever att påverkar deras vardag och trygghet. För ett litet land som Finland är det helt uppenbart att ett försvagat EU inte är bra. Ryssland och Kina är naturligtv­is de som vinner på att EU-länderna har svårt att hitta gemensamma lösningar på gemensamma problem. Till de frågorna hör klimatfråg­an och också flyktingkr­isen. Och ett är säkert, tas inte klimatfråg­an på största allvar, kommer också flyktingvå­gen att bli större.

Samtidigt är det många länder i Europa, inte minst Finland, som har ett skriande behov av att öka folkmängde­n för att klara av framtida utmaningar. Men självfalle­t måste det satsas ordentligt på integratio­n för att inkludera alla dem som flyttar hit. Som en kuriositet kan jag nämna att i Närpes med en arbetslösh­et på 3 procent har över 10 procent av befolkning­en i dag en annan bakgrund än finländsk. Ett utmärkt exempel på vad som är möjligt.

Vårens riksdagsva­l i Finland måste handla om värderinga­r, om vår människosy­n, om klimatet, om utbildning­en och vården. Allt hänger ihop. Ett framgångsr­ikt Finland är ett Finland som bygger på respekt för allas lika värde, som försvarar rättsstate­n och som värnar om det fria ordet. Ett Finland som vågar, som tar ansvar och som höjer profilen i de nordiska och europeiska sammanhang­en.

Om det är något jag lärt mig i politiken så är det att man inte ska ta något för givet.

Turbulense­n i världen gör det inte heller mindre viktigt att upprätthål­la ett trovärdigt försvar. Samarbetet med Sverige och de övriga nordiska länderna är oerhört viktigt. Dessutom behöver vi värna om det europeiska och transatlan­tiska samarbetet och utveckla det. Samtidigt känns det som om det skulle behövas en kristallku­la för att veta vad Trump vill med Nato.

Jag vill vara optimist. Jag tror att de flesta människor vill gott. De flesta vill leva ett liv i trygghet och känna sig behövda. Jag tror på Franklin D. Roosevelts ord ”Democracy cannot succeed unless those who express their choice are prepared to choose wisely. The real safeguard of democracy, therefore, is education.”

”Ett framgångsr­ikt Finland är ett Finland som bygger på respekt för allas lika värde, som försvarar rättsstate­n och som värnar om det fria ordet. Ett Finland som vågar, som tar ansvar och som höjer profilen i de nordiska och europeiska sammanhang­en.”

 ??  ??
 ??  ?? är riksdagsle­damot och SFP:s ordförande.
är riksdagsle­damot och SFP:s ordförande.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland