Den mentala bitens betydelse kan aldrig förringas
”Där spelarna tidigare tyckte att det var ungefär lika roligt att gå till jobbet som gemene man eller kvinna tycker att det är att tömma utedasset är det idel mungipor uppåt på Old Trafford.”
Fotboll handlar lika mycket om sammanhållning som taktik. Stämmer båda blir ett lag snudd på omöjligt att stoppa. Som Liverpool denna säsong.
Ångesten inom Manchester Citys läger måste vara på en hyfsat hög nivå inför torsdagens seriefinal. Vinner Liverpool är titelracet mer eller mindre över för ingenting talar för att Liverpool skulle förlora tre av sina återstående 17 ligamatcher och lika litet talar för att City skulle gå mer eller mindre utan poängtapp säsongen ut.
För Liverpool är utgångsläget urläckert. Formen är formidabel, stämningen i laget är på topp och spelet löper som en dans. Nio raka segrar i ligan och 27–3 i målskillnad säger allt. Den senaste förlusten i Premier League är daterad till sjätte maj. I nuläget verkar det nästan mer sannolikt att laget går obesegrat hela vägen i ligan än att laget inte skulle klara av det. I synnerhet om man undviker förlust på Etihad på torsdag kväll.
Jürgen Klopp har fått tid och pengar att bygga upp ett drömlag. Steg för steg har den charmige tysken format sitt mästerverk, gnuggat bort vissa naiva drag i lagets spel och skapat en offensiv som kan vara den bästa i Europa.
Pengar är inte saliggörande inom fotbollen men rätt använda är de naturligtvis maktens redskap nummer ett. Till Klopps försvar ska sägas att många managers före honom bränt ofantliga summor på spelare men ändå inte lyckats föra Liverpool till ligatitel. Den senaste triumfen blir 29 år gammal till hösten. En ökenvandring inte ens de mest realistiskt funtade Poolfansen kunde ha anat sig till då Liverpool under 1980-talet hörde vill världens bästa klubbar.
Klopp har haft en klar vision och strategi, satsat sina pengar på kvalitet klass rakt igenom och lyckats förbluffande bra under sina dryga tre år i klubben. Av högprofilsvärvningarna har inte en enda floppat. Van Dijk, Alisson, Salah och Mané må ha kostat mycket men så hör också de fyra till världens bästa spelare.
Dessutom var både Salah och Mané riktiga fynd med sina prislappar på drygt 40 miljoner euro. I dag är duon värd 250–300 miljoner euro tillsammans. Inte för att någondera lär vara på väg bort från Anfield. Det är skoj att spela fotboll i Liverpool.
Liverpools defensiv kommer ofta i skugga av offensiven men åtta insläppta bollar på 20 matcher är ett hisnande facit i en liga där också bottenlagen förfogar över konkurrenskraftiga spelartrupper. Balansen i Liverpool har knappast någonsin varit så här bra.
En aningen pressad Pep Guardiola har all anledning att rynka pannan inför toppmötet. Inte bara ska han försöka få stopp på Liverpools offensiv, han måste också få hål på gästernas defensiv. Lägg till att Klopp för tillfället har ett rejält psykologiskt på katalanen och Guardiola står inför en av karriärens enskilt sett tuffaste matcher.
Tre förluster i de senaste ligamatcherna skvallrar om att allt inte står riktigt rätt till i truppen. Att Kevin de Bruyne gått skadad nästan hela säsongen har givetvis spelat in. Likaså att David Silva dragits med en baklårsskada. Benjamin Mendy är ett kraftverk på sin vänsterkant och visst märks hans frånvaro också men i en trupp med Citys spets och bredd är det inte riktigt någon bortförklaring.
Guardiola hör till de stora fotbollsfilosoferna/revolutionärerna/utvecklarna/pionjärerna (välj själva) och hans arv till fotbollen är odiskutabelt. Men ibland känns det som att syret tar slut både för honom och i synnerhet för lagen han tränar. Det blir för stramt och för petnoga. Perfektionisten Guardiola tror på repetition, repetition och mera repetition. Ibland kanske det blir lite för mycket. Fotboll handlar väldigt mycket om mental balans och välmående. Får du alla att dra åt rätt håll och ser till att spelarna samtidigt har roligt infinner sig resultaten med betydligt större sannolikhet. Jag är inte riktigt säker på hur skoj spelarna i City finner fotbollen för tillfället.
I och för sig spelar det i den stora bilden ingen roll om en ligatitel går klubben förbi. Det stora och uttalade målet för denna säsong är Champions League. Med tanke på den turneringen räcker det med att man hittar storformen i början av april då kvartsfinalerna väntar. Schalke klubbar City enkelt åttondelen.
Guardiolas lag har ibland haft tendensen att tappa sin bästa skärpa och spets på våren. Kanske omvänt denna vår? Tar Guardiola City hela vägen i Europa är det ingen på Etihad som bryr sig om en sumpad ligatitel.
Ligatiteln kan inte Manchester United drömma om. Däremot har laget under forna superanfallaren och klubbikonen Ole Gunnar Solskjäers ledning förvandlats från något som verkade ungefär lika roligt som en björns vintersömn i slowmotion till en sprudlande offensiv maskin.
Där spelarna tidigare tyckte att det var ungefär lika roligt att gå till jobbet som gemene man eller kvinna tycker att det är att tömma utedasset är det idel mungipor uppåt på Old Trafford.
Solskjäer har på kort tid lyckats lösa upp alla de mentala knutar José Mourinho lyckades skapa under sin synnerligen misslyckade tid i klubben.
Ännu ett bevis för hur viktig den mentala biten är inom fotboll. Trivs inte spelarna på jobbet uteblir resultaten. Märkligt om Mourinho ännu får chansen i någon av de riktigt stora klubbarna. Däremot känns Solskjäer som klippt och skuren för rollen. Åtminstone för tillfället.
Han är anställd för vårsäsongen och på sommaren ska den hårt kritiserade styrelsen fatta ett oerhört riktgivande och viktigt beslut. Nämligen vem som ska ta över på permanent basis.
Norrmannen kan knappast förbises i den processen om han lotsar in United bland de fyra bästa i ligan. Något som känns rätt sannolikt i nuläget. Ryan Giggs är ett annat namn som nämnts. Av de stora namnen har Conte,Zidane och Pochettino som har lägst odds.
Men visst känns det som att nästa manager måste komma inifrån?