På djurspaning
Vintercykling till jobbet, viltkamera på bakgården och fladdermusdetektor i sommarnatten – där är några ingredienser i receptet som gav Tom Ahlström segern i tävlingen om vem som såg flest däggdjursarter i Finland under 2018.
Helsingforsbon Tom Ahlström spanade under 2018 in 35 däggdjursarter vilket gör honom till en djurkryssare av rang, den bästa i Finland rentav, åtminstone i den lekfulla tävling han segrade i. De flesta djur, som uttern, såg han i Helsingforstrakten eller kring stugan i Pargas. På Ahlströms önskelista för 2019 finns järv, lo och varg.
Den vaknade redan i barndomen, Tom Ahlströms passion för djur och natur. Intresset fanns i släkten och ökade tack vare en aktiv biologilärare som tog intresserade killar på utfärd.
– Det handlade mest om fåglar i början, men jag fågelskådar inte så aktivt längre, säger Ahlström.
Han blev biologilärare och är redan pensionerad från sin tjänst vid högstadiet, men han har fortsatt som timlärare i Gymnasiet Lärkan i Söd ra Haga där han ska sätta punkt för lärarjobbet i vår, efter 40 år vid katedern.
De kunskaper om djurs förekomst, utbredning och kännetecken som Ahlström förvärvat under åren har kommit väl till pass i en lekfull tävling som han deltagit i de senaste åren. ”Däggdjurskrysset” kunde man kalla den på svenska, en tävling om vem som ser flest naturlevande däggdjursarter i Finland under ett kalenderår.
Ahlström ledde 2018 års tävling från början till slut och segrade solklart på 35 arter. Året innan kom han trea på samma resultat.
– Det fina är att jag hittade eller var med om att hitta alla arterna själv, att jag inte bara åkte i väg för att kryssa något färdigt serverat, och att jag mest rörde mig bara i huvudstadsregionen och kring stugan i Pargas, säger han.
En utfärd österut gjorde han ändå för att hänga in svåra kryss som vildsvin och brandmus.
– Men jag var inte norr om Kouvola på hela året, och då ser man inte till exempel bäver eller saimenvikare, säger han.
Tre tuffa arter
Tom Ahlström är lite stolt över att han under fjolåret lyckades se flygekorre, brandmus och trollpipistrell. Den sistnämnda är en av de ovanligare fladdermusarterna som han aldrig hade sett förut.
– Jag fick hjälp av en specialist. Vi åkte runt en juninatt i Pargas och lyssnade. Vi lyckades höra två trollpipistreller på detektorn innan det blev lite ljusare och vi till slut såg en individ flyga runt. Vi tittade på den i en halvtimme, säger han.
Flygekorren är förbluffande svår att få syn på, också för Ahlström som har stenkoll på beståndet i västra Helsingfors.
– Inom en radie på två kilometer från Lärkan känner jag till tio revir, men det dröjde ändå till sensommaren innan jag såg de första flygekorrarna, säger han.
Bland de i princip lättast sedda arter som Ahlström åtminstone inte lyckades spana in på hela året fanns vessla, hermelin, mink och husmus. Han använder fällor som fångar möss levande, men det var bara skogsmöss som gick i fällan.
– Det finns skogsmus överallt, men husmusen verkar vara omöjlig att se i stan, säger han.
Chanserna att hitta djur ökar när snön har fallit. Då kan man lättare komma djuren på spåren.
– Jag vintercyklar extra långsamt för att hinna kolla cykelvägens kant.
För Tom Ahlström har naturhobbyn för länge sedan utvecklats till livsstil. Under fjolåret deltog han också i en annan tävling på Facebook med målet att se tusen arter, alla kategorier, under ett år. Han nådde målet i juli fast han säger sig vara ”verkligt dålig på åretruntarter som mossor, lavar och tickor”.
Rådjur och räv i stan
Däggdjuren har Tom Ahlström desto bättre koll på, och också perspektiv. Han har sett Nylands däggdjursfauna förändras sedan sin ungdom. Rådjur och vitsvanshjort är riktigt vanliga i dag.