Alger ska lysa upp Lux Helsinki
Lysande mikroalger har förvandlats till ett tindrande konstverk med ljud och ljus, förverkligat av konstnärsduon Vespa Laine och Markus Heino.
Vi stiger in i mörkret i Valssaamo i Kabelfabriken, tar tag i ett räcke och kan ana laboratorieflaskorna som verkar sväva fritt i det svarta utrymmet. Efter några minuter vänjer sig ögonen och ackompanjerade av spröda toner lyser glittrande kaskader av ljus upp flaskorna. Upplevelsen är ungefär som ett meditativt fyrverkeri men utan skrällande explosioner.
De självlysande mikroalgerna, kända som Alexandrium ostenfeldii, ger sig tillkänna.
– Det här är en rogivande upplevelse. Men det är inte magi utan biologi, säger Conny Sjöqvist, forskare i miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi.
Conny Sjöqvist är en av dem som har förverkligat konstverket Breath som nu ställs ut på Lux Helsinki. Konstverket kom till efter att ljuskonstnären Vespa Laine hade läst om de självlysande mikroalgerna och blivit entusiastisk.
– Ljus, människan och miljön är min specialitet, säger Laine och betonar att oron för miljön är hennes drivkraft.
Vespa Laine bor på Houtskär och har själv sett de glimmande algerna.
Den självlysande mikroalgen har påträffats på flera ställen längs den finländska sydkusten men blomningarna är väldigt lokala. Förra sommaren sågs den i grunda havsvikar i Lovisa, Raseborg, Houtskär och på Åland.
Miljoner alger
Konstverkets namn, Breath, kommer från att mikroalger producerar ungefär hälften av allt syre i atmosfären.
Alexandrium ostenfeldii är en encellig alg och så liten att den inte kan ses med blotta ögat. De ger ifrån sig sitt blåaktiga sken vid rörelse och konstverket Breath är konstruerat med hjälp av verktyg som ser ut som vindrutetorkare och som ”retar” laboratorieflaskorna.
För att algerna ska synas krävs en ofantlig mängd celler. I Breath är de närmare fem miljoner per flaska. Eftersom ljusproduktionen är energikrävande behövs dessutom ett stort reservlager. De algerna odlas i Finlands miljöcentrals laboratorium i Vik och ”matas” med filtrerat renat havsvatten med tillsatser av näringsämnen.
– Vi började odla algerna i stor skala i oktober och de har förökat sig väldigt bra, bättre än de brukar göra den här tiden på året, säger Conny Sjöqvist.
– Vanligtvis blommar algerna i au-
gusti. Sedan går de i viloläge, sjunker till botten och går i dvala för att åter blomma upp när det blir sommar.
Forskaren Sanna Suikkanen från miljöcentralen ansvarar för algodlingen och säger att eftersom algerna har en inre klocka är det lite av ett mysterium att de har förökat sig så bra i laboratoriet.
Alexandrium ostenfeldii är också en mycket giftig alg som kan vara dödlig i stora doser. Risken är närmast obefintlig för dem som badar i Skärgårdshavet eftersom man inte dricker så stora mängder havsvatten men om algen tar sig in i en musselodling kan den bli livshotande eftersom musslorna upptar giftet.
Algerna och klimatförändringen
Breath kommer att få en fortsättning i någon form.
Conny Sjöqvist doktorerade med en avhandling om kiselalger vid Åbo Akademi 2015. Nu forskar han i mikroalgers genetiska drag med fokus på klimatförändringen.
– Utgångspunkten är att ta reda på vilken potential mikroalgerna har att anpassa sig till klimatförändringen. Man kan tänka sig att potentialen är god eftersom de alger Sjöqvist har undersökt har en relativt hög genetisk mångfald. Men det är svårt att förutse hur Östersjön mår om 100 år.
– Vad gäller Alexandrium ostenfeldii finns klara tecken på att den gynnas av varmare vatten och kan således öka i takt med klimatförändringen.
Algernas betydelse för Östersjön och dess miljöproblem är temat för boken Change som utkommer i samband med att konstverket Breath presenteras. Boken har skrivits av Conny Sjöqvist, Sanna Suikkanen, Vespa Laine och forslaren Anke Kremp, tidigare anställd vid Finlands miljöcentral, och utkommer i samband med Lux Helsinki. Boken är trespråkig, texterna är på finska, svenska och engelska.
Arbetsgruppen bakom Breath består av forskaren Conny Sjöqvist, ljuskonstnären Vespa Laine, ljudkonstnären Markus Heino och forskaren Sanna Suikkanen. Konstverket sponsoreras av Miljö- och marinbiologin vid Åbo Akademi, Finlands miljöcentral/Havscentrum, Tieteen tiedotus och Svenska kulturfonden.