Behövs bättre balans i gruvbranschen?

Finland kunde bli en ledande aktör inom utvecklingen av batterier för elbilar. De stora gruvbolagen är intresserade.

Ett kanadensiskt forskningsinstitut rankar Finland som världens intressantaste land för gruvinvesteringar. Det beror på att berggrunden är bildad under en geologiskt givande tid, den påminner om grunden i andra stora gruvländer som Australien, Kanada, Brasilien och Sydafrika.

God infrastruktur, stabila politiska förhållanden och god tillgång till geologiska data bidrar till den höga rankningen.

De internationella gruvföretagens intresse märktes under fjolåret då investeringarna i malmletning i Finland ökade med 50 procent jämfört med året innan. Men långtifrån all prospektering leder till gruvdrift, och det kan ta 10–20 år innan en lovande fyndighet kan exploateras. Och när fyndigheten har tömts lämnar verksamheten outplånliga spår i naturen.

Under samma oktobervecka i fjol meddelade både kemijätten Basf och Terrafame i Sotkamo att de investerar stort i fabriker för kemikalier som behövs i bilbatterier, och som kan utvinnas i Finland.

Problematiken kring gruvdriften aktualiserades för några dagar sedan. Det australiska gruvföretaget Dragon Mining planerar att inom kort öppna en gruva nära Valkeakoski. Iltalehti skrev att företaget kan utvinna de 300 kilo guld som beräknas finnas i gruvan innan Vasa förvaltningsdomstol hinner behandla den överklagan som har lämnats in över företagets miljötillstånd från 2015.

Förvaltningsdomstolen har inte utfärdat verkställighetsförbud, därför anser gruvbolaget att man har klara papper för att köra i gång.

Avslöjandet ledde till en livlig debatt om regleringen av malmletning och gruvverksamhet i Finland. Näringsminister Mika Lintilä från Centern sade på torsdagen att han är beredd att se över gruvlagen från 2011. Han påpekar ändå att inte en enda gruva ännu har öppnats med stöd av den nya lagen.

Enligt lagen ägs mineralerna i Finlands berggrund inte av markägaren, och inte heller av staten, utan av det gruvföretag som fått lov att utnyttja dem. Markägaren får en ersättning som uppgår till 0,15 procent av malmens värde, staten får ingenting.

Gruvverksamhet kräver stora kapitalinsatser, den är långsiktig, konjunkturkänslig och riskfylld. De generösa villkoren är ett sätt att locka investeringar.

Överdirektör Anni Huhtala vid Statens ekonomiska forskningscentral Vatt säger i Helsingin Sanomat (29.12) att Finland borde införa ett system där staten äger de icke-förnybara naturresurserna, och den som utnyttjar dem betalar skatt som baseras på marknadspriset. Oljefonden i Norge fungerar enligt samma principer.

Modellen säkerställer att staten får en del av värdestegringen på mineraler. Anni Hautala tror inte att en gruvskatt skulle skrämma bort nuvarande eller framtida investerare.

Hon – och Mika Lintilä – talar också för att gruvföretagen ska fondera medel för att täcka kostnader för eventuella miljöskador.

Att använda en del av Finlands naturresurser för att ge landet en stark ställning i den snabbt växande elbilsbranschen är en satsning för en utsläppsfriare framtid. När det gäller gruvindustrin hör Finland dessutom till de länder där utvinningen kan bedrivas på ett etiskt och hållbart sätt.

EU använder en fjärdedel av världens metallråvaror, men producerar bara några procent. Det borde vara ett viktigt mål att EU producerar så mycket som möjligt av det man konsumerar på ett sätt som harmonierar med unionens egen lagstiftning.

Finland har möjlighet att göra det, men landet ska också ha rätt till en skälig ersättning för att de ändliga resurserna utnyttjas. Det är en aspekt som vägs in om följande regering anser att balansen mellan samhället och gruvbolagen behöver justeras.