Korruptionen tog hennes barn
– Det enda jag vill är att komma till mina barn. Men först vill jag veta vem som mördade Iryna, säger Kateryna Dunjak. För ett år sedan mördades hennes äldsta dotter Iryna Nozdrovska, en av Ukrainas mest framstående antikorruptionsadvokater. Det var mammans andra förlust. Några år tidigare dog hennes yngsta dotter i en bilolycka. Iryna mördades efter att ha sett till att gärningsmannen hamnade bakom galler.
När Kateryna Dunjak kommer till kyrkogården börjar hon prata med sina döda döttrar på långt håll. Hon har förlorat dem båda till korruptionen i Ukraina. Attackerna mot aktivister som bekämpar de korrupta eliterna eskalerar i landet som vill bli en del av det moderna Europa. För familjen Dunjak började det med en trafikolycka.
Hon står vid vägrenen i byn Demydiv utanför Kiev och väntar på oss, en diminutiv kvinna helt och hållet klädd i svart. Svarta yllebyxor, svart jacka, en slät svart duk över huvudet. Under hucklet är håret järngrått.
Svart är sorgens färg. Den bottenlösa, förtvivlade sorgens.
Kateryna Dunjak sätter sig i baksätet och vi kör vidare mot kyrkogården i Demydiv. Där ligger hennes båda döttrar i en gemensam grav.
– Det enda jag vill är att komma till mina barn. Men först vill jag veta vem som mördade Iryna, säger Kateryna Dunjak.
Kateryna Dunjak har förlorat bägge sina döttrar till korruptionen i Ukraina. Det är svårt att uttrycka det på något annat sätt.
Den yngsta, Svitlana Sapatynska, dog 26 år gammal i en bilolycka för tre år sedan. Hon blev påkörd av en man som upprepade gånger hade åkt fast för rattfylleri – men aldrig blivit straffad. Hans farbror som är domare såg till att han blev frikänd varje gång. Ända tills han körde på Svitlana, vars äldre syster Iryna Nozdrovska var advokat och antikorruptionsaktivist. Iryna drev sin systers fall ända upp till högsta instans. Hon lyckades få förövaren, Dmytro Rossohanskij, dömd till sju års fängelse.
Rätten beslöt frige Rossohanskij under en allmän amnesti. Men Iryna Nozdrovska krävde en ny rättegång och den 27 december 2017 vann hon en första delseger då amnestin stoppades. Förövarens far, Jurij Rossohanskij, hotade henne. Den 29 december försvann Iryna. Några dagar senare hittade polisen hennes sargade kropp slängd i en flod. Hon blev 38 år gammal.
– Hon hade 17 skärsår och 16 blodutgjutelser under huden. De hade slagit och torterat henne. De måste ha varit flera, Iryna var en kämpe. En ensam person hade inte kunnat mörda henne, säger fadern Serhij Dunjak.
Jurij Rossohanskij är anhållen för mordet. Han säger sig ha agerat ensam, men Iryna Nozdrovskas föräldrar är övertygade om att flera, inklusive polisen, var involverade.
Ökat våld …
Under det senaste året har det systematiska våldet mot aktivister och journalister i Ukraina förvärrats. Två fall har blivit symboliska. Det ena är just Iryna Nozdrovska, det andra antikorruptionsaktivisten och politikern Kateryna Handziuk från Cherson. Hon fick frätande syra kastad i ansiktet i juli och dog i sviterna av sina skador tre månader senare.
Det totala antalet aktivister som har attackerats sedan 2017 är 55, enligt oberoende Euromaidanpress.
– Situationen har blivit värre under det senaste året. Många av attackerna har riktats mot hbtq-personer och romer. Men nu ser vi att också antikorruptionsaktivister blir utsatta, säger Maria Gurjeva från Amnesty International i Ukraina till AlJazira.
Att aktivister på det här sättet lever farligt är en paradox. Den ukrainska eliten har så gott som enhälligt anammat europeisk integration som det övergripande målet. Sedan revolutionen på Majdan 2014 har Ukraina genomgått en rad reformer, med målet att bli både EU- och Natomedlem.
Iryna hade en oböjlig karaktär. Hon avskydde lögner, därför fick hon också många fiender. Kateryna Dunjak Mor som sörjer sina mördade döttrar
… som matkhavarna fördömer
Beslutsfattarna fördömer våldet. Ukrainas president Petro Porosjenko har lovat att de skyldiga ska dras inför rätta. Utrikesminister Pavlo Klimkin kallar mordet på Nozdrovska ”en utmaning för staten”. Ändå fortsätter attackerna. Problemet, enligt aktivisterna, är det svaga rättssystemet. Våldsdåden blir inte uppklarade. Ibland är det kriminella grupperingar som står bakom våldet – men det kan också vara makthavarna själva.
Antikorruptionsaktivisten Vitalij Sjabunin fick grönfärg kas- tad i ansiktet på en demonstration i somras. Sjabunin, som leder antikorruptionsrörelsen Anti Corruption Action Center i Kiev, är övertygad om att den som gav order om attacken är inrikesminister Arsen Avakov.
– Avakovs son är misstänkt för förskingring, men myndigheterna ville lägga ned undersökningarna. Vi demonstrerade utanför riksåklagarens kontor mot de här planerna då jag blev attackerad.
Männen som anföll Sjabunin arbetar för en struktur som tillhör inrikesministeriet.
– De är i praktiken Avakovs män. Vi identifierade dem själva och gav informationen till polisen. Men ingenting hände. Ministeriet vägrar ta ansvar och polisen bara låter det vara, säger Vitalij Sjabunin.
”Polisen struntar i oss”
Också hbtq-aktivisten Olena Sjevtjenko har blivit hotad och attackerad. I mitten av november var hon med och arrangerade en demonstration för sexuella minoriteters rättigheter i Kiev.
Demonstranterna anfölls av högerradikaler som sprejade dem med pepparsprej och misshandlade en journalist. Polisen avbröt demonstrationen.
– Vi har upprepade gånger informerat poliserna om vilka högergrupper som hotar oss. Till exempel jag själv har blivit uthängd på nätet med namn och bild. Men polisen struntar i det, säger Olena Sjevtjenko, som leder hbtq-organisationen Insight. Vi träffar henne på Insights kontor i Kiev.
I somras genomfördes dock en gayparad i Kiev utan större incidenter. Enligt Olena Sjevtjenko var det ett specialfall.
– Myndigheterna ville visa upp hur tolerant Ukraina är inför sina internationella partner. De stängde av ett helt kvarter i förväg, vi marscherade som i en bur. Men när vi på hemvägen jagas av högerextremister som är ute ”på safari” (på jakt efter homosexuella att misshandla) gör polisen ingenting. Våra beslutsfattare vet inte vad europeiska värden betyder, de är bara intresserade av europeiska pengar.
Enligt Sjabunin är attackerna mot aktivister ett tecken på att makthavarna är rädda för aktivisterna.
– För dagens ukrainska elit är vi ett hot. De är verkligen rädda för oss. Det är därför vi blir attackerade.
Sjabunin är samtidigt noga med att påpeka att vissa reformer har fungerat.
– Decentraliseringen har varit lyckad. Det statliga gasbolaget Naftogaz har äntligen reformerats. Men polisreformen gällde bara den patrullerande polisen och har inte alls påverkat förundersökarna. Domarna är fortfarande lika korrupta. Samtidigt är det mycket bra att antikorruptionsdomstolen äntligen ska grundas i vår (den har bromsats flera gånger av Porosjenko).
Han anser att EU borde bli mycket strängare när det gäller villkoren för att ge Ukraina bistånd och lån. I fjol höll EU inne med att betala ut 718 miljoner dollar i bistånd eftersom antikorruptionsarbetet inte hade framskridit som överenskommet.
– EU ser alldeles för mycket mellan fingrarna. IMF kräver konsekvent att reformerna måste vara ett faktum innan man betalar ut pengarna, och det borde EU också göra, säger Sjabunin.
Gåvor till de döda
Tillbaka i Demydiv utanför Kiev besöker vi Irinas och Svitlanas grav tillsammans med Kateryna Dunjak. Det är råkallt i luften. Enstaka snöfläckar står vita mot det bruna fjolårsgräset.
Kateryna visar vägen. På långt håll börjar hon tala med sina döttrar.
– Mina barn! ropar hon. Mina barn, mina älsklingar!
På andra sidan reser sig två höga, svarta gravstenar. De är ingraverade med bilder av två leende unga kvinnor.
Iryna Nozdrovska begravdes i början av januari, men graven ser fortfarande färsk ut. Den är täckt av gigantiska blomsterkransar.
Kateryna Dunjak går fram till de båda gravstenarna, smeker och kysser dem i tur och ordning. Hon lägger ner blommor, några bitar konfekt och apelsinklyftor vid varje grav. En symbolisk gåva till de döda.
– Ira, min dotter, mitt älskade barn! Varför tog de dig? Du sade ingen vågar kröka ett hår på ditt huvud! Men de tog dig i alla fall. Min älskade flicka. Svita, mitt älskade barn...
Länge står vi där. Kateryna pratar och pratar. Gråter, skriker.
Sorgen är öppen, naken. Kölden värker i fingrarna, Katerynas förtvivlan gör ont i bröstet.
Uppskjuten rättegång
Hemma hos familjen Dunjak bjuder Kateryna och hennes man Serhij Dunjak på rykande hett te i det enkla vardagsrummet. Rättegången mot den åtalade för mordet borde ha inletts i november. Men när paret kom till rätten fick de veta att rättegången är uppskjuten på obestämd tid.
– Iryna hade en oböjlig karaktär. Hon avskydde lögner, därför fick hon också många fiender. Hon blev ofta hotad och en gång ansökte hon om att få en livvakt av inrikesministeriet. Men hon fick nej, säger Kateryna, som är övertygad om att polisen är involverad i mordet på Iryna.
– Polisen vägrade i många timmar att leta efter henne. De påstod att hon hade spårats till Krim, att hon hade försvunnit för att höja sin profil.
– De försökte till och med få Irynas pojkvän att erkänna mordet.
Reformerna som just nu genomförs i Ukraina får nästan Kateryna Dunjak att spotta.
– Reformer? Vad talar ni om? Vilka reformer? Våra makthavare gör reformer åt sig själva. De bryr sig inte om oss.