Det finska arbetslivet har blivit sämre

SAMHäLLE Jag började arbeta för fem år sedan som inhoppare via ett bemanningsföretag i huvudstadsregionen vid sidan om universitetsstudier. Jag hade redan då en annan examen som gav behörighet till uppgifter inom storhushåll. Efter min pro gradu-avhandling fortsatte jag som inhoppare med olika varierande uppgifter.

I ett skede jobbade jag ett helt läsår som skolassistent på deltid. Det var främst på grund av språket som var mitt huvudämne vid universitetet. Uppgiften som skolassistent kan på riktigt vara farlig eftersom det kan hända olyckor, till exempel på grund av föremål som eleverna plötsligt sparkar eller kastar (bollar, stenar). Som värst kan följden vara förlorad arbetshälsa.

Vissa barn kan vara otillräkneliga, på denna arbetsplats märkte jag hur unga vuxna inhoppare och oerfarna skolassistenter fick fungera nästan som trasdockor för att göra som barnen i lågstadiet ville. Jag tror ändå att skolan var ett dåligt undantag, samtidigt som det råder brist på skolassistenter både på svenska och på finska.

Enligt min erfarenhet, om jag jämför med 1990-talets arbetsliv, har det finska arbetslivet blivit sämre. Följderna efter konkurrensutsättningen inom huvudstadsregionens städ- och kökstjänster är att det finns för lite tid att utföra arbetet ordentligt, villkoren är omöjliga att förverkliga. Huvudsaken ser ut att vara att ha vunnit konkurrensutsättningen. Det finns, till exempel, för lite tid att regelbundet städa köken ordentligt. Det kan finnas brister i personalens kunnande i att använda maskiner som krävs för det, samtidigt som det används desinfektionsmedel för att täcka dessa brister.

Vem vill på riktigt börja arbetsdagen med att diska föregående dags diskhögar? Det är vardag i flera av huvudstadens daghem. Det påstås att arbetstiden inte går att förlänga och att detta gäller alla EU-länder. Det finns ändå möjligheter att dela dagen mellan flera arbetstagare, till exempel genom sex plus fyra timmars arbetsdagar. De som vill jobba på heltid kunde göra det genom att fortsätta assistera i barngrupper, såsom det görs redan nu i Esbo.

Det har betydelse vem som tillreder maten. Skol- och daghemsmat gäller flera samtidigt. Diskussion pågår i medierna om olika slags tarmsjukdomar, även kroniska, som ser ut att ha ökat. Det finns de som anser att vår miljö är för hygienisk. Ohälsosamma förhållanden och starka desinfektionsmedel är ändå en dålig kombination och följderna är oförutsägbara.

Maten till väldigt många daghem transporteras i värmelådor av styrox, i gemensamma kärl som diskas på platsen. En tillfällig lösning som blev bestående? Det betyder att heta maträtter och kalla sallader står och väntar i värmelådor i flera timmar. Hälsan står på spel för barnen och de vuxna i daghemmen.

Nu för tiden krävs det mångsidig kompetens som borde utnyttjas effektivare, arbetsbördan borde vara rättvisare. Då blir alla viktiga arbeten utförda och kanske även tid över att assistera på andra ställen.

Jag förväntar mig nya yrkesbeskrivningar av dem som planerar arbetets innehåll eller är det så att kunden bestämmer allt det som nu krävs av arbetstagarna på arbetsplatserna.

Det kan hända att femåringar inte får skala sina ägg eftersom de är vana vid att hen som jobbar i köket måste göra det. Samma person städar hela daghemmet, men då under benämning ”städare”. I en annan kommun kan en arbetsdag i daghemmets kök bestå även av att assistera i barngruppen, dagarna varierar förstås i alla daghem dag för dag.

Det finns köks- och städkunnande bland folk som jobbar inom undervisning och fostran. De som jobbar i köket fostrar även de, helt rätt. Varför inte beteckna denna yrkesgrupp med arbetstiteln ”näringsfostrare”, först i hela Norden? En som kan både teorin och det som gäller det praktiska.

EN BEKYMRAD INHOPPARE Undantagsvis tillåts signatur. Red.