Jämställdhet är mer än ishockey
Ishockey är oftast den idrottsgren som används som ett exempel för att beskriva ojämställdheten inom bollsporterna. Jag har själv skrivit dussintals med artiklar om kontrasten mellan herrarnas miljonlöner och damernas licensavgifter. Globalt är fotboll kanske ett bättre exempel, i Finland är ishockey den sport där de största pengarna rör sig. För herrarnas del, det vill säga.
”Var är damernas pengar” skrev Helsingin Sanomats krönikör nyligen och hänvisade direkt till ishockeyn. Bra fråga. Bara en gissning: har delvis att göra med att damligan drar några dussin åskådare per match, FM-ligan några tusen, som dessutom häller i sig öl ur plastmuggar för cirka femtio euro varje kväll. En mecenat som skulle få för sig att förvandla ett ligalag till ett proffslag skulle göra damernas liga en verklig björntjänst (den högsta serienivåns officiella namn är faktiskt damernas liga).
Ishockeyn har det dock ganska bra ställt i Finland, i förhållande till att största delen av spelarna i damernas liga är till 100 procent amatörer som inte nödvändigtvis ens tränar varje dag. Tack vare ishockeyns popularitet befinner sig dock damspelarna också i en ytterst priviligeriad situation, i jämförelse med andra bollsporter. Handboll, volleyboll, basketboll. Var är deras pengar?
Alla de 22 spelare som vann OS-brons i Pyeongchang förra vintern beviljades i somras Undervisnings- och kulturministeriets skattefria stödpeng, 10 000 euro. Landslaget har en heltidsanställd chefstränare, avlönad av Ishockeyförbundet. Infrastrukturen får andra bollsporter att bli gröna av avund: 250 ishallar. Olympiska kommittén belönade dessutom OS-bronslaget med 40 000 euro. Ishockeförbundet gav 69 000 euro, vilket sammanlagt blir närmare 5 000 euro per spelare.
Småpengar i jämförelse med herrarnas ishockey. År 2017 belönades herrarna med 5 000 euro per spelare för fjärde plats i VM, medan damerna fick 1 000 euro per spelare för VM-brons. Orättvist till tusen, men det beror till en del på internationella ishockeyförbundet IIHF:s stenålderspolicy att dela ut prispengar endast till herrarna. (Finlands Ishockeyförbund stod för damernas belöning.) Det ironiska är att de professionella herrspelarna knappast har någon nytta av 5 000 euro, medan det är en stor summa för damerna.
På följande uppslag kan ni läsa att damernas landslag i volleyboll redan säkrat sin plats i EM. Volleyboll, till skillnad från ishockey en relativt global sport med ett många gånger större antal utövare.
I Finland finns drygt 60 000 licensspelare i ishockey. Av dem är cirka 6 procent kvinnor. 3 000–4 000. Volleyboll: cirka 11 000 licensspelare. Över 60 procent kvinnor. Närmare 7 000.
I Undervisnings- och kulturministeriets senaste stödbeslut finns bara en kvinnlig volleybollspelare, Ronja Heikkiniemi, som får 6 000 euro per år. Fem beach volley-spelare får också 6 000–10 000 euro. Olympiakommittén stöder herrarnas och damernas landslag med 380 000 euro nästa år. Ishockeyn får 420 000 euro, som riktas främst till damernas och U20-herrarnas landslag, trots att Ishockeyförbundet hör till de rikaste grenförbunden i Finland.
Åtta kvinnliga fotbollsspelare får den minsta stödpengen av Undervisnings- och kulturministeriet, 6 000 euro. Olympiska kommitténs stöd till damfotbollen är 150 000 euro. Då är fotbollen fortfarande störst av de inhemska bollsporterna med över 120 000 licensspelare, av vilka mer än en femtedel är kvinnor eller flickor. Det blir närmare 30 000 kvinnliga spelare, enligt toppforskningsinstitutet Kihus redogörelse.
Enligt Karjalainens färska utredning finns det fler licensspelare i innebandy än i ishockey, 66 000, och enligt Kihu är cirka 13 procent av innebandyspelarna flickor eller kvinnor. I handboll är mer än 40 procent av de cirka 4 000 licensspelarna flickor eller kvinnor. I basket knappt 40 procent av 18 000 spelare.
Ishockeyn är inte störst. Ishockeyn får bara mest synlighet och – för herrarnas del – mest pengar.
Det är sant att det bara är damlejonen som vunnit ett OS-brons och konkurrerar om VM-brons varje år. I och för sig är det i praktiken två eller tre länder som gör upp om brons. Kanada och USA tar alltid guld och silver. Bokstavligen alltid, inget annat land har någonsin ens spelat i final i ett VM.
Marigold IceUnity vann VM-guld i synkroniserad konståkning i våras men blev utan stöd av Undervisnings- och kulturministeriet och olympiska kommittén. Finland har vunnit sex raka VM-guld i ringette. Var är deras pengar?
Ishockeyn har en enormt stark ställning i Finland. Det är på sätt och vis bra om ishockeyn kan gå i bräschen för jämställdheten, men det är lika viktigt att andra sportgrenar också får sin röst hörd. Alla flickor kanske inte vill spela ishockey.
”Ishockeyn får inte ta över jämställdhetsdiskussionen.”
MARCUS LINDQVIST
sportjournalist