Stor brist på psykoterapeuter på svenska
Det råder brist på svenskspråkiga psykoterapeuter i Finland, men att utbilda sig till psykoterapeut är inte så lätt. Det är flera år sedan den senaste svenskspråkiga utbildningen och den som vill gå en utbildning måste vara beredd att punga ut med till oc
Antalet finländare som får rehabiliterande psykoterapi ökar, men allt färre psykoterapeututbildningar inleds. En orsak är att de studerande är tvungna att betala notan själva. Det är flera år sedan senaste utbildning på svenska, men nu planeras en ny utbildning som kunde starta om ett par år.
Antalet finländare som får rehabiliterande psykoterapi har ökat kraftigt under de senaste åren, och låg 2017 en god bit över 30 000. Samtidigt råder brist på psykoterapeuter, inte minst på svenska.
– Det finns alltför lite svenskspråkiga psykoterapeuter, och allra störst är bristen då det gäller barnoch ungdomspsykoterapeuter. Utbudet av olika terapier är också snävare på svenska eftersom många utbildningar inte alls finns på svenska, säger Kristian Wahlbeck, utvecklingsdirektör vid Föreningen för Mental Hälsa i Finland.
Men det är inte bara på svenska som det råder brist på psykoterapeuter. Också på finskt håll är efterfrågan större än utbudet, och terapeuterna fördelar sig ojämnt över landet.
– Min uppfattning är att det finns fler som behöver terapi än det finns utbud, och det gäller såväl för vuxen- som för barn- och ungdomsterapi. Språkfrågan är sedan ytterligare en dimension. Just nu finns inte en enda svenskspråkig utbildning och vad jag vet har det funnits väldigt få, säger Jorma Piha, professor emeritus och ordförande för det nationella konsortiet för psykoterapeututbildning.
Konsortiet är ett samarbetsorgan för alla de universitet som ordnar psykoterapeututbildningar, och ska bland annat ”bidra till att det finns ett nationellt utbud av utbildningar enligt behov”. Men på universitetens autonomi eller statens finansiering rår konsortiet inte.
– Vi kan bara övervaka kvaliteten på utbildningarna. Vi kan inte påverka att det finns terapeuter i olika delar av landet och för olika behov, vi kan bara hoppas att universiteten ordnar utbildningar, säger Piha.
Hänger på plånboken
Fastän utbildningarna sedan 2012 är kopplade till universiteten kan universiteten inte tvingas ordna dem, och någon statlig finansiering får de inte. Därför hänger utbildningarna på att det finns privata aktörer, som olika organisationer, som ordnar dem i samarbete med universiteten. Och på att det finns studerande som vill och kan betala för dem.
– Det här är ett riktigt problematiskt arrangemang. Psykoterapeututbildningen räknas som påbyggnadsutbildning och har därför inte samma status som utbildningar som leder till examen. Den har en oklar ställning, och det orsakar förvirring. Enligt min mening borde utbildningen övervakas av Social- och hälsovårdsministeriet och finansieras av staten, precis som specialläkarutbildningen, säger Piha.
Också Kristian Wahlbeck är kritisk.
– Jag tycker det är mycket problematiskt att de studerande förutsätts betala för en universitetsutbildning själva, i motsats till för andra universitetsutbildningar. En psykoterapeututbildning kan i värsta fall kosta upp till 40 000 euro och det är ett problem för hela fältet, säger Wahlbeck.
Att utbildningen betraktas som en påbyggnadsutbildning och kräver annan utbildning i botten är inget argument för att inte finansiera den, anser Wahlbeck. Dessutom har avgifterna konsekvenser för utbudet.
– Det betyder att bara folk som kan och vågar göra den satsningen kan utbilda sig till psykoterapeuter. Vi kommer småningom att se en stor brist på terapeuter. Man kan redan se att antalet sjunker, det är allt färre utbildningar som startar både på finska och svenska.
Fastän psykoterapi är en vedertagen vårdform och en av Folkpensionsanstaltens lagstadgade uppgifter är att ordna och ersätta rehabiliterande psykoterapi är det inte så lätt att få klarhet i hur utbildning och utbud övervakas. Vid Undervisningsoch kulturministeriet anser man att övervakningen av utbildningarna ligger på Social- och hälsovårdsministeriets bord, men vid Social- och hälsovårdsministeriet hänvisar man till Undervisningsoch kulturministeriet, och till konsortiet för psykoterapiutbildning. Konsortiet för sin del har ingen makt eller pengar, utan ger bara rekommendationer.
Ny svensk utbildning planeras
Tiina Paunio är professor i psykiatri vid Helsingfors universitet och sitter med i ledningsgruppen för psykoterapeututbildningarna. Hon säger att systemet är ologiskt.
– Psykoterapi är en verksam del av hälsovården. Det borde vara Undervisnings- och kulturministeriets sak att övervaka utbildningarna och styra finansiering till dem. Det är ologiskt att samhället inte finansierar utbildning av psykoterapeuter men nog av till exempel läkare och veterinärer.
Ett par gånger sedan utbildningarna knöts till universiteten har universitetet försökt ordna utbildning på svenska i samarbete med Finlands Svenska Psykoterapiförening, men utbildningarna har stupat på målsnöret då antalet studerande inte räckt till.
– Det är problematiskt. Vi kan inte garantera utbildning på svenska då vi inte får resurser för det, säger Paunio.
Inte heller Åbo Akademi har ordnat någon psykoterapeututbildning, och de påstötningar som gjorts har runnit ut i sanden.
Nu förbereds ändå ett nytt försök att ordna utbildning på svenska. Det är Finlands Svenska Psykoterapiförening som planerar en utbildning med psykodynamisk inriktning, som om allt går enligt planerna kunde starta 2022.
– Vi har försökt två gånger tidigare i samarbete med Helsingfors universitet, men inte fått tillräckligt med sökande som fyllt kraven på tidigare utbildning. Det har varit ganska svårt att få ihop en utbildning, men nu satsar vi på att göra ett grundläggande arbete och informera mer om möjligheterna och planerna, säger ordföranden för Finlands Svenska Psykoterapi-
Vi kan bara övervaka kvaliteten på utbildningarna. Vi kan inte påverka att det finns terapeuter i olika delar av landet och för olika behov, vi kan bara hoppas att universiteten ordnar utbildningar.
Jorma Piha
professor emeritus och ordförande för det nationella konsortiet för psykoterapeututbildning
förening Camilla Renlund.
I januari ordnas en utbildningsdag för intresserade, och en kompletteringsutbildning för dem som behöver planeras också.
– Säkert är kostnaden en knäckfråga för många, utbildningen är en stor ekonomisk satsning för den studerande. Det här handlar om ganska stora principiella frågor som gärna kunde debatteras. Är det här någonting som samhället ska satsa pengar på? Det tycker jag absolut, säger Renlund.