Ingen skräll för lilleputtar
Riksdagsvalet i vår blir på många sätt spännande, men de nya partierna och rörelserna överraskar knappast.
Sannolikheten för att det ska bli en knall i riksdagsvalet om tre månader är oerhört liten. Sannfinländarna, som har stått för de stora överraskande framgångarna i de två senaste valen och framför allt i valet 2011 verkar nu ligga fast på 8–9 procent.
Sannf sprack sommaren 2017 och avhopparna som bildade Blå framtid har inte fått luft under vingarna. De kämpar för sin blotta fortsatta existens.
Inte heller den från Samlingspartiet avhoppade riksdagsledamoten Harry Harkimos nya rörelse Liike Nyt förefaller i det här skedet ha någon som helst potential till en jätteframgång.
Harkimo presenterade häromdagen en kandidatlista med närmare 50 namn. Ifall Samlingspartiet tidigare har känt en viss oro för den skada som Harkimos rörelse kan tänkas åsamka partiet drog man nu säkert en lättnadens suck. Kandidatbuketten är utöver Harkimo själv ytterst anonym.
Harkimo hinner visserligen fortfarande plocka någon joker ur ärmen, målet är ytterligare 50–70 kandidater, men han säger att Liike Nyt inte ens vill ha några kändisar på sina kandidatlistor. Folk vill enligt Harkimo ha helt vanliga människor att rösta på och det baserar han på undersökningar som har gjorts bland väljarna.
Kändisar är i alla fall inte samma sak som en känd människa, och att nu presentera i det närmaste helt okända kandidater väcker viss förundran. Kandidatnomineringen är oerhört viktig för vilket parti som helst, inte minst för en ny aktör. Det krävs också kandidater som är kända från tidigare – inte nödvändigtvis från politiken – för att samla röster.
Blå framtid hade också presskonferens i måndags och partiets dröm är att bli lika stort som SFP eller KD. Att det är en dröm är komiskt med tanke på att det är ett parti med 18 riksdagsledamöter och som sitter med i den nuvarande regeringen med fem ministrar. Men då man ser på de resultat opinionsmätningarna ger Blå framtid är det osannolikt att ens den drömmen förverkligas.
Blå framtid försöker antagligen på alla sätt höja sin profil i regeringen under de sista månaderna, men tidigare försök till profilhöjningar har inte haft någon effekt. Då partiet redogjorde för sin linje blev det också ett magplask och den egna profilen förblir otydlig – ett reformvänligt konservativt parti.
Blå framtids möjligheter att sitta kvar i riksdagen beror helt på hur de profiler som nu är i partiets ledning och har fungerat som ministrar lyckas i valet.
En avgörande fråga är också huruvida Timo Soini kandiderar eller inte. Han hann redan tidigare säga att han är klar med riksdagen men konstaterade senare att han ännu överväger saken.
Även om Soini kandiderar i riksdagsvalet är det inte alls givet att han når liknande resultat som i de föregående valen. Hans betyg som utrikesminister är rekordlågt och han har inte alls synts i inrikespolitiken.
Partiet kan inte heller dra nytta av Soini som munvig deltagare i de kommande stora valdebatterna. Det är Sampo Terho som företräder Blå framtid i partiledardebatterna.
De partier som Centerveteranen Paavo Väyrynen har hunnit grunda sedan det föregående riksdagsvalet kommer nog knappast heller att rosa marknaden. Hans senaste skapelse, Sjustjärnerörelsen, såg dagens ljus för bara några veckor sedan då tillräckligt många namnteckningar hade samlats in för att få rörelsen antecknad i partiregistret.
Då ordföranden nu går ut i tidningarna med en annons där han söker kandidater för Sjustjärnerörelsen vittnar det om trögt före i den politiska portgången för Väyrynens rörelse.
Han ställer själv upp i Nylands valkrets. Det försvårar säkert möjligheterna för både Liike Nyt och Blå framtid eftersom Väyrynen kan antas appellera till ungefär samma väljare som dessa. Över huvud taget konkurrerar de här tre grupperna säkert på många håll om samma väljare, vilket ytterligare försvårar framgång.