Låt helsingforsarna behålla den stad de har
HELSINGFORS Mats Löfströms I dag-kolumn (HBL 5.1) ger uppgiften att 14 av våra 19 landskap har ett födelseunderskott. Flyttningsrörelsen gör inte deras framtid ljusare. Avfolkningen har gjort att en tredjedel av kommunerna i vårt land försvunnit på drygt tio år. Varje kommunsammanslagning minskar röstaktiviteten med flera procent, varför ett demokratibortfall kan ses som en direkt följd av den pågående utvecklingen.
Var tredje kommun tvingades nyligen höja skattesatsen och i lika många kommuner har antalet förtroendevalda minskat med i medeltal 6 procent. Där minskningen uppgår till 40 procent är det inget tvivel om att demokratin lider. Lika viktigt som att veta varifrån bussarna kör är att veta vart och varför. Huvudstadsregionens beslutsfattare vill dra sig ur Kommunförbundet och uppenbarligen allt ansvar för helheten. Solidaritet är sällan vinnarnas främsta drag.
Om Helsingfors växer med 8 000 invånare per år innebär det många busslaster. Varje bil som flyttar från glesbygden hotar en butik, en skola, ett bibliotek, en hälsostation, livskvaliteten och i förlängningen existensen hos en kommun och därmed jämlikheten och demokratin i samhället.
Det klingar falskt att säga att människor ska få välja var de bor samtidigt som man sänker kommunalskatten i Helsingfors. Dessutom falskt då inflyttningen höjer hyrorna som redan är så höga att ”tjänstefolket inte har råd med bostäder”, dagvårdspersonalen avlönas på sparlåga och arbetarmuseet har sommarstängt i brist på pengar. För att inte tala om större olägenheter inom hälsovården och äldreomsorgen som kunde ha åtgärdats om skattesatsen hållits på sin skäliga och accepterade nivå.
Skattesänkningen sparade många en summa motsvarande ett tiotal pizzor. Gärna hade väl några bjudit en förtroendevald på en pizza för ett tillfälle att diskutera Lappvikens sjukhus, Malms flygplats, Busholmens planerade trafikkaos och grönområdena som hotas av migrationen. Är det verkligen Helsingforsbornas önskan att staden växer med 200 000 invånare – 30 procent på 25 år? Knappast. Stadsfullmäktige verkar tro det då det tagit som sin uppgift att planera nya bostadsområden för mer människor än det bor i Södra Savolax. Att bygga och bosätta folk på den dyraste marken i landet borde inte vara helt självklart.
Varför har denna byggnadshysteri sådan prioritet att man vräker hyresgästerna på Malms flygplats innan de har någonstans att ta vägen och låter hangaren stå tom med uteblivna hyreskostnader på hittills 250 000 euro – långt innan bostadsbygge-
Är det verkligen Helsingforsbornas önskan att staden växer med 200 000 invånare – 30 procent på 25 år? Knappast.
na beräknas starta? Pålningsarbetet i lerjorden kräver en tredjedel av Finlands årsproduktion av betong och koldioxidutsläppen som transporterna av kontaminerad jord innebär bidrar ytterligare till att svärta Helsingfors förment gröna profilering. Flera fall av desinformation i fullmäktige hotar en historiskt värdefull flygplats som är Finlands näst mest använda och behövs även i fortsättningen.
Utan att här spekulera kring vems intressen som styr förhastade beslut på olika nivåer av tjänstemän och förtroendevalda kan man konstatera att det i en tillräckligt stor stad också uppstår ett ansvarsbortfall då den ena handen inte vet vad den andra gör. I något skede klarar de inte ens av att tvätta varandra.
Nästa riksdag får gärna sätta mer fokus på hur vi får större delar av landet att fungera som boplats, vilket enligt undersökningar är folkets önskan. Vi mår inte bättre av att trängas i storstaden, där de sociala klyftorna och demokratibortfallet också bara ökar. Låt Helsingforsborna behålla den stad de har, det är billigare att bygga både bostäder och arbetsplatser på alla andra orter där man inte har händerna överfulla. Och hus kan se ganska lika ut var de än byggs medan naturen och stadens vyer aldrig kan återställas.