Riskfaktorer ökar sårbarheten
Hög nivå på statens garantier och hushållens stora skulder ökar sårbarheten i Finlands ekonomi.
Den ena prognosen efter den andra visar att den ekonomiska tillväxten mattas av. I slutet av veckan kom EU-kommissionen med sin vinterprognos där tillväxten i hela EU landar på 1,5 procent i år. I euroområdet beräknas tillväxten bli 1,3 procent. För Finlands del väntas en tillväxt på 1,9 procent, alltså högre än i EU och euroområdet i genomsnitt.
Kommissionen gör samma bedömning som de flesta andra; den ekonomiska omgivningen är laddad med osäkerhet.
I den rapport som Finansministeriets tjänstemän nyss presenterade finns ett riskscenario som är specifikt för Finland. Det gäller garantierna och borgensförbindelserna som staten har gett för olika krediter, för bland annat exportindustrin och bostadsproduktionen.
Garantierna är både säkerheter för lån och direkta förlustgarantier.
År 2010 var garantisumman 23 miljarder euro, men i slutet av 2017 uppgick den till 52 miljarder euro. Garantierna utgör nästan 20 procent av Finlands bnp, det är den högsta nivån i EU. Till exempel i Tyskland var nivån 11 procent, i Sverige 5 procent och i Danmark 3 procent.
Det är också anmärkningsvärt att garantiernas bnp-andel under de senaste åren har ökat bara i Finland och Luxemburg, i alla andra EU-länder har andelen minskat. Att statsskulden under samma period nästan har fördubblats accentuerar riskerna ytterligare.
Så länge garantierna och borgensförbindelserna inte faller till betalning är läget under kontroll.
Men hotbilden som ministeriet pekar på är att en internationell ekonomisk kris som sprider sig till Finland kan leda till att garantierna måste infrias. Men den höga statsskulden gör att Finlands förmåga att uppfylla sina åtaganden är försvagad.
Garantierna och borgensförbindelserna är dessutom starkt koncentrerade till vissa företag och branscher. En mycket stor del av förbindelserna är inriktade på USA, och drygt hälften gäller kryssningsfartyg.
Statsgarantierna är nödvändiga för att varven ska få finansiering under tillverkningsskedet. Men om någonting inträffar som gör att rederiernas betalningsförmåga försvagas kan följderna bli mycket allvarliga. En borgensförbindelse som faller till betalning ökar statsskulden med alla konsekvenser det har.
Man kan hålla med Päivi Isotalus i Kauppalehti då hon hoppas att Donald Trump inte ska fördärva den amerikanska ekonomin, och att de amerikanska pensionärernas entusiasm för lyxkryssningar håller i sig.
Den nya regeringen måste i alla fall överväga hur man så långt det är möjligt minskar de potentiella risker som borgensförbindelserna innebär. Dilemmat är att exporten har hög prioritet i alla ekonomiska strategier, och om staten skärper villkoren för olika garantiförfaranden kan det äventyra företagens konkurrensmöjligheter.
Men ett mål borde ändå vara att minska garantiernas exceptionellt höga nivå i förhållande till Finlands bnp, och den potentiella belastning de utgör för samhällsekonomin.
En annan riskfaktor som Finland ändå inte är ensamt om är hushållens höga skuldsättning. Den har stimulerats av de låga räntorna.
Här är hotbilden densamma som för statsgarantierna. En kris som utvecklas till recession försvagar sysselsättningen och gör det svårare för skuldsatta hushåll att sköta lånen. Samtidigt sjunker värdet på fastigheter och bostäder som fungerar som säkerhet.
Under 2000-talet drabbades bland andra Irland och Spanien av de kedjereaktioner som den här processen skapar, och det tog nästan tio år innan hushållens ekonomi nådde samma nivå som före krisen.
Den ekonomiska politiken måste utformas så att Finland inte behöver pröva om vårt land är bättre rustat än de nämnda länderna för att möta en sådan kris.