En värdig vård

Det är inte konstruktivt att demonisera den privata sektorn eller den offentliga sektorn i vården. Båda behövs.

Äldrevården har blivit en stor fråga i politiken, äntligen. Finland har satsat mycket i nordisk jämförelse mycket mindre på vården. De som är mest utsatta, såsom demenssjuka äldre personer som inte har någon som pratar för dem, har det sämst. Samma problem finns också i vården för funktionshindrade och i psykvården. Det är dags att visa mänsklighet för dem som är de mest utsatta i vårt land. Vården måste byggas enligt deras behov.

Samtidigt har diskussionen lyckats punktera ytan på partiernas politik. Diskussionen om regeringens social- och hälsovårdsreform är ytterst impopulär bland experter – men regeringen har hållit fast vid sina slagord om ”valfrihet” och ”bättre att göra en reform än att göra ingenting”. Regeringens linje har varit ett ideologiskt försök att öppna upp stora vårdmarknader för privata företag, oavsett konsekvenserna.

De problem som kommit upp i Valviras undersökningar i olika vårdanläggningar runtom i landet är seriösa. Delvis handlar det om resurser, särskilt inom den offentliga sektorn. I privata sektorn handlar det också om spelregler: orättvis skatteplanering måste stoppas, för höga vinster begränsas och kontrollen av kvaliteten måste förbättras.

Men en större fråga har lyfts upp. Många partier ser vården mer som en ideologisk fråga om marknader än en fråga om jämlik vård för alla. Särskilt Samlingspartiets linje har väckt missnöje – av goda orsaker. Delvis handlar det om en politisk ovilja att satsa tillräckligt på vården, som syns både i Samlingspartiets motstånd till en lagstiftad skötardimensionering och i själva reformen. Regeringens linje har nu kommit fram i diskussionen: målet är att öka marknaden för privata företag i vården, oavsett kostnader och konsekvenser för dem som är mest utsatta. De flesta experter varnar för att dessas ställning bara skulle försämras.

Det är inte konstruktivt att demonisera den privata sektorn eller den offentliga sektorn i vården. Båda behövs. Men det som är tydligt bland de flesta experter är att vården passar dåligt på marknader om målsättningen är en jämlik och rättvis vård för alla. De offentliga makthavarna måste kontrollera hur servicen ges som en helhet för att se till att vårdkedjan för patienter är i skick. Det behövs mer satsning på tidig primärhälsovård i hälsocentralerna, fler läkare och vårdare. Skötardimensioneringen måste ökas och skrivas in i lagen. Utöver det måste det finnas en bra ledarkultur där den offentliga sektorn är tillräckligt stark för att garantera bra och kostnadseffektiv vård för alla.

Detta grundmål saknas i dag: både i äldrevården och i regeringens lagförslag för reformen. Bättre vård för de mest utsatta måste nu tas som ett äkta mål för reformen. Social- och hälsovårdsreformen får inte handla om att öka marknader, den måste handla om en human vård och ett bra liv för alla finländare.