Vi måste få ett större kolavtryck

KOLDIOXID Det finns för mycket koldioxid i atmosfären och för lite kol i vår matjord. I atmosfären är för mycket koldioxid inte önskvärt, men i marken gör kol endast nytta. Tyvärr har över 50 procent av markens kolinnehåll oxiderat och försvunnit under de senaste hundra åren. Kol behövs i marken för att marken skall behålla sin bördighet, sin förmåga att infiltrera och behålla vatten.

Jord utan kolinnehåll förorsakar avrinning och översvämningar och efter det följer torka. Och det värsta, det minskar mängden kol som upptas med hjälp av fotosyntesen. Torr mark utan växtlighet blir het då solen skiner, medan mark med växtlighet avdunstar vatten, hålls sval och ger upphov till nederbörd på angränsande områden. Att få kol tillbaka till marken minskar på mängden koldioxid i atmosfären och eliminerar en del av de extrema väderfenomenen som skylls på klimatförändringen.

Det räcker inte att minska vårt koldioxidavtryck. Vi måste få kolen tillbaka i jorden. Vi måste få ett större kolavtryck.

Med fotosyntesen binder gröna växter varje år över hälften av all koldioxid som släpps ut i atmosfären. Den här mängden kan lätt fördubblas så att växterna tar upp all koldioxid.

Allt kol som växterna tar upp går till spillo om vi låter växterna dö och förmultna varför vi måste lära oss att utnyttja växtligheten så att kolet bevaras i fast form, och där är regenerativt lantbruk samt pyrolys och bokashifermentering av biomassa de viktigaste metoderna.

Regenerativt jordbruk betyder att bruka jorden så marken hela tiden är täckt av växter som tillför mera kol till marken, att undvika oorganisk gödsel och gifter. Jordbrukskemikalier utarmar och dödar markens mikroorganismer och gör att kol och kväve försvinner från matjorden. Betande kor, får och getter på ”roterande bete” gör att vallväxterna inte oxiderar utan omvandlas till kött och näringsrik gödsel. Regenerativt jordbruk har potential att binda långt över ett ton kol per hektar och år. En snabb om- vandling av världens lantbruk (jordbruk och betesmark) kan stoppa hela klimatförändringen på några få år.

Pyrolys, eller torrdestillering av biomassa är en metod som är mångfalt bättre än biogeneratorer att binda kol. Pyrolys betyder att ”bränna” biomassa i syrefri miljö. Av biomassans kol omvandlas 50 procent till biokol (biochar) som kan användas som jordförbättringsmedel, resten blir brännbara gaser och vätskor. En del av gaserna används vanligen för att upprätthålla processen, och resten kan användas som drivmedel eller för värmeproduktion.

Jämfört med en bioreaktor där biomassan omvandlas till metan som sedan bränns och blir koldioxid är skillnaden enorm.

Att kompostera köks- och trädgårdsavfall är ur klimatsynpunkt ineffektivt. Närmare 90 procent av kolinnehållet blir koldioxid och metan. En ny form av kompostering är bokashi. Det är en form av fermentering i syrefri miljö med hjälp av olika bakterier och svampar. Över 90 procent av kolet förblir i fast form och bildar ny odlingsjord som innehåller maximalt mycket mikroorganismer. Bästa sättet att odla näringsrik och god mat är att odla i mull rik på mikroorganismer och bokashimylla är något av det mikroorganismrikaste som finns.

Nu kastar jag bollen till Helsingfors. I stadens klimatprogram finns ingen av de här tre metoderna omnämnda. Då staden är en av landets största lantbrukare, har landets största bespisningsföretag (med största mängden matavfall) och stora mängder skog kunde Helsingfors mycket kostnadseffektivt bli världsledande i att binda kol. Helsingfors har bevisligen viljan att vara klimatbäst, men att endast koncentrera sig på veganmat och att minska utsläpp är som att förbättra sin ekonomi endast med sparåtgärder.

För att förbättra sin ekonomi räcker det inte att minska på utgifterna, man måste också höja inkomsterna. Som klimatåtgärd är minskade utsläpp viktigt, men att binda biomassans kol i marken är förmånligare och en klok investering för framtiden.