Sopberget exploderar i Ryssland
Ryssland översvämmas av sopor. I snart trettio år har man struntat i sopsortering. Nu är alla gamla avstjälpningsplatser överfulla. Kreml skickar ut soporna i regionerna. Nu har folket fått nog och samlas till jätteprotester.
Lukten av svavel och ruttna ägg slår emot som en vägg. Från avstjälpningsplatsen flyger en jämn ström med prasslande plastpåsar. Flera hundra meter senare lägger de sig som ett färggrant lapptäcke ute på fältet.
Över avstjälpningsplatsen kretsar gigantiska fågelflockar. Korpar, kråkor och måsar som letar efter föda i det svällande sopberget, så illa täckt att plastpåsarna och andra lätta sopor seglar iväg med vindarna.
När vinden blåser åt ett visst håll är lukten så stark att man känner den ända in i stadens centrum.
– Vem vill bo på en soptipp? Folk flyttar till Kolomna för att slippa avgaserna i Moskva. Men nu får vi ta hand om Moskvabornas avfall, säger Irina Zjemerkina.
Tillsammans med Dmitrij Belov förevisar hon oss avstjälpningsplatsen utanför Kolomna.
För två år sedan började det plötsligt stinka svavel och förruttnelse i den lilla staden Kolomna, 114 kilometer sydost om Moskva. Det visade sig att stadens avstjälpningsplats, dimensionerad för ett invånarantal på cirka 145 000, plötsligt dagligen skulle ta emot mellan 120 och 150 fullastade lastbilar med avfall från Moskva. Sopkriget hade nått Kolomna. Det var då Zjemerkina och Belov blev aktivister.
En av Rysslands mest brännande politiska frågor i dag är soporna. I snart trettio år har sopsorteringen varit närmast obefintlig. Mängden sopor har exploderat.
Samtidigt har det varit en mycket lönsam affär för korrupta tjänstemän att ta emot stora mängder avfall. Privata företag får betalt per lastbil, och de får sina kontrakt ge- nom att muta tjänstemännen. Sedan gör man sig av med soporna genom att dumpa dem osorterade på en avstjälpningsplats.
– Vi har aldrig gjort något med vårt avfall. I tiotals år, ända sedan Sovjetunionens fall, har vi bara grävt en grop och dumpat alla sopor där, sade Rysslands president Vladimir Putin på sin årliga presskonferens i december.
I fjol våras stängdes ett tjugotal överfulla avstjälpningsplatser utanför Moskva. Det ledde till att tonvis med avfall plötsligt inte hade någonstans att ta vägen. Soporna fördes bland annat till Kolomna, där de tippades av så snabbt att man inte hann täcka över dem med jord. Det ledde till att stanken spred sig flera kilometer.
Ursinniga invånare tog saken i egna händer. De ställde sig på landsvägen och stoppade lastbilarna från Moskva. På samma sätt gjorde invånarna i Volokolamsk, där sopor från Moskva dumpades i sådana mängder i mars i fjol att svavelväte läcktes ut och barn fick läggas in på sjukhus med allergiska utslag.
Nu bygger myndigheterna en ny gigantisk avfalls- och återvinningsstation i Volovitji utanför Kolomna. Det är en del av riksomfattande planer att bygga 200 avfallsbrännverk över hela Ryssland fram till år 2024. Fyra brännverk och tretton gigantiska avfallsverk som sorterar soporna placeras i en ring kring Moskva.
Myndigheterna lovat att allt som går att återanvända ska sorteras. Resten bränns eller deponeras på avstjälpningsplatser.
Invånarna är övertygade om att det hela kommer att skötas enligt samma bekymmerslösa princip som då man tippade hundratals ton osorterat Moskvaavfall i Kolomna.
Från Moskva till Archangelsk har
demonstrationer mot de nya brännverken och avfallsstationerna avlöst varandra. Att Archangelsk , som ligger vid Vita havet, över 1 000 kilometer norr om Moskva, nu ska ta tonvis av huvudstadens sopor har satt igång en folkrörelse i nordvästra Ryssland.
Problemet, säger Dmitrij Belov, är att sopor är business. Formellt ska avfallsverket sortera minst hälften av soporna. I praktiken, säger Belov, kommer det mesta att grävas ner i en grop.
– I västvärlden tjänar företag pengar på återanvändning. Men hos oss finns fortfarande alltför mycket pengar i avstjälpningsplatserna. Det är mycket enklare och mer lönsamt för företagen att dumpa soporna än att återanvända dem. Och när de bygger jättelika brännverk kommer de förstås att vilja få in så mycket sopor som möjligt att bränna. De kommer inte att sortera dem alls, huvudsaken är att få in så stora kvantiteter som möjligt, säger Dmitrij Belov.
Några av dem som tjänar på affären är Putins närmaste vänner. Storägare i bolaget som har fått i uppdrag att bygga brännverken utanför Moskva – Rostec-RT invest – är Igor Rotenberg. Hans far, Arkadij Rotenberg, tillhör Putins närmaste krets. Igor Rotenbergs företag äger också Platon, det oerhört impopulära avgiftssystemet för lastbilar som då det infördes för tre år sedan ledde till omfattande protester.
– Förr hade alla de lokala guvernörerna kopplingar till banditer. Nu har de kopplingar till Putins vänner, konstaterar Vjatjeslav Jegorov.
Han har under flera år lett avfallsprotesterna i Kolomna. Enligt Jegorov är de grandiosa planerna på nya avfallsstationer framför allt ett sätt för Putinregimens hantlangare att tjäna pengar.
– De vill bygga gigantiska kluster med stor kapacitet för att sedan bara låta pengarna strömma in ur den federala budgeten. Det gör ingenting om kapaciteten blir för stor. Pengarna kommer ändå ur budgeten och kan ledas ner i tjänstemännens fickor genom otkat (ett sätt för tjänstemän att tjäna pengar genom upphandling), säger Jegorov.
Samtidigt har invånarna i Kolomna på egen hand börjat sortera sina sopor. Kärl för plast har nyligen placerats ut, efter målmedveten kampanj ledd av medborgaraktivister som Irina Zjemerkina.
Den informella ledaren är inte ens myndig. Han är 14 år och heter Danila Rodin.
– De vuxna gör ju ingenting åt soporna. Eller de kanske skulle vilja göra något, men de har inte tid. Så vi satte igång, säger Danila Rodin.
Vi kör genom ett industriområde utanför centrum i Kolomna. Danila sitter i framsätet och dirigerar chauffören.
– När vi fick tillstånd av staden att placera ut kärl för plast var det många som vägrade använda dem. ”Allt hamnar ändå på soptippen”, sade de. Men vi jobbar med att upplysa folk och nu fylls våra kärl snabbare än vi hinner tömma dem. Vi ordnar eko-lördag en gång i månaden då vi plockar skräp. Flera tusen personer deltar varje gång.
”Vi”, det vill säga sopaktivisterna i Kolomna, är i praktiken en grupp på vkontakte (Rysslands motsvarighet till Facebook).
Danila visar stolt upp sitt proppfulla lagerutrymme. Det är fullt av balar med hoppressade plastflaskor, högar av kartong, hård plast och metall. Härifrån körs råmaterialet ut till fabriker som återanvänder det.
Alla jag träffar i den ryska sopbranschen säger samma sak: Att ryssarna skulle vara oförmögna att sortera sina sopor är en myt.
– Folk kommer att sortera bara de förstår hur det fungerar. När man väl har kommit igång går det snabbt, men folk måste begripa vad det handlar om, säger Jelena Visjnjakova.
Hon är kommunikationsdirektör på Ekoline, ett företag som jobbar med avfallsåtervinning i Moskva. De har en egen sorteringsstation i Moskva som sorterar plast, glas, papp och tetrapack och därefter forslar vidare materialet till fabriker. Ytterligare en station är under byggnad. Marknadsnischen är enorm och nästan helt outnyttjad.
Vi träffas på en bakgård i Basmannyjregionen i centrala Moskva, där Ekoline har startat kvarterets första sopsortering. Den här iskalla januarimorgonen ska det nya kärlet för plast, papper och glas för första gången tömmas.
Under tio procent av avfallet i Moskva sorteras. I resten av Ryssland är siffrorna ännu sämre. I början av året trädde en ny lagstiftning i kraft, som ålägger myndigheterna att placera ut kärl för plast, glas och papp.
I det här huset med sina 150 bostäder i centrala Moskva har folk fattat galoppen med en gång. Kärlet är proppfullt och allt verkar vara rätt sorterat. Jelena och invånarna Jekaterina Rodina och Sergej Lomakin fotograferar och jublar medan en lastbil tömmer innehållet i flaket och backar ut ur den smala gränden.
– Många är misstänksamma mot sopsorteringen därför att de tror att sopavgiften kommer att bli dyrare. Vi har hållit möten med invånarna, delat ut flygblad. Man måste tala med folk, få dem på sin sida, säger Jelena.
I Moskva finns flera mindre företag av samma typ som Ekoline. Deras uttryckliga marknadsnisch är återanvändning och att utbilda medborgarna i sopsortering.
Problemet, enligt Vjatjeslav Jegorov i Kolomna, är att de stora avfallskomplexen inte alls drivs av samma intressen.
– Företagen som är involverade i jätteprojekten vill inte ha någon sopsortering. Ju fler sopbilar, desto bättre för dem. Hela avfallspolitiken är centraliserad och regionerna får inte bestämma något själva. Enda sättet för oss att stoppa dem är genom massprotester. Hela regioner måste stå upp.
Några veckor efter att vi har träffat Jegorov i Kolomna grips han och anklagas för att ha ordnat olagliga demonstrationer. Nu väntar rättegång.
Maximistraffet är fem års fängelse.
❞ Vem vill bo på en soptipp? Folk flyttar till Kolomna för att slippa avgaserna i Moskva. Men nu får vi ta hand om Moskvabornas avfall.
Irina Zjemerkina
Medborgaraktivist