Dubbeljubileum för automobilentusiaster
I år firar den bilhistoriska tidskriften Mobilisti 40 år, samtidigt som Finlands Automobil-Historiska Klubb fyller 60. Båda startades av Kai Lauri Bremer, 84, som sedan sin teoretiska pensionering för ett par decennier sedan också gett ut tidningen Mobili
– Mobilisti Senior är ett projekt som får mig att starta varje morgon, säger Kai Lauri Bremer. Han är inte mycket för att sitta i tevefåtöljen och hans många historiska fordon och det enorma foto- och trycksaksarkivet gör att det alltid finns något att göra. I Mobilistis redaktionshus finns några av hans bilar utställda.
– Min första var en Chrysler från 1928 som ursprungligen varit taxi i Helsingfors. Jag såg bilen i en radannons och cyklade till Sockenbacka för att köpa den. Villkoren var ovanliga: Jag fick köpa bilen, men om ägarens hotande skilsmässa inte blev av skulle han få återköpa den. Jag gick säkert i tio år och oroade mig, men ingenting hände, säger Kai L. Bremer.
Den som minns den första filmen om kommissarie Palmu har säkert sett Chryslern, den var en av bilarna som medverkade.
Småningom bjöd Bremer sin flickvän på en åktur i bilen, och när hon blev hans hustru 1958 fick den bli bröllopsbil. Äktenskapet varade i 60 år tills han blev änkling 2018.
– Jag kommer aldrig att sälja Chryslern, jag ska ha den med mig i graven, ler han.
Kapitänen från Dragsfjärd
Intill Chryslern står en Opel Kapitän cabriolet från 1939 med väldigt amerikanskt utseende. Den lyckades Bremer rädda från en skogsdunge i Borgnäs. Bilen hade hunnit lida ganska länge innan han fick köpa den för en mark. Hjulaxlarna saknades och mycket var förstört, men nu är bilen återställd.
Till historien hör att Kapitänen först ägdes av familjen Frisk som drev Björkboda låsfabrik i Dragsfjärd. Om någon i släkten har me- ra information skulle Kai L. Bremer gärna ta emot både fotografier och fakta.
Officersbarn
Kai L. Bremer växte upp i Uttis där fadern var officer. Någon bil fanns inte i familjen innan den första tjänstebilen kom i samband med en befordran.
– Bilintresset kanske berodde på att jag var ganska ensam, blyg och dålig på idrott. Jag fick inte många impulser i den tidens Kouvola. Vi hade Stockholmstidningen med annonser för bilar som vi aldrig sett i Finland. Språk har jag alltid haft lätt för, så en gång köpte jag första numret av brittiska Autocar och en ordbok. Så lärde jag mig engelska. Svenska talade vi hemma, men skolan var finsk. Tyska lärde jag mig när jag senare fick praktisera ett par peri-
oder på Mercedes i Tyskland, berättar han.
Även om Kai L. Bremer säger att han aldrig varit något tekniskt geni har han satt spår i den finländska bilhistorien genom att samla ihop likasinnade eldsjälar och samtidigt rädda en lång rad bilar som annars hade blivit kastruller eller rostat ner i marken.
– Pappa såg till att jag blev studentmerkonom och när jag var klar i maj 1957 med dåliga betyg gick jag in på Stockmanns bilavdelning och frågade efter jobb. Jag kunde svenska, så jag fick börja när jag ville. Där fanns reservdelsförsäljaren Ahlgren som jag diskuterade gamla bilar med, och han berättade om Georg von Pfaler som brukade söka delar till en A-Ford. På den tiden var vi så få i Finland som brydde oss om bilhistoria att jag genast sökte upp Georg. Det blev startskottet för den småningom riksomfattande automobilklubben.
Jubileumsrally i juni
London-Brighton-rallyt för bilar byggda före 1905 blev inspirationen till det första Helsingfors–Borgå-rallyt, och Automobilklubben fick Ville Mattinen OY som sponsor. Företaget hade börjat marknadsföra jeans av märket James och köpte ensamrätt till rallyreklamen. Bilklubben fick tack vare medlemmen Dick Antins snabbtänkthet 3 000 mark, tio gånger mera än de andra hoppats på.
– I sommar den 14–15 juni körs sextioårsrallyt med start vid Backas gård. Anmälningarna börjar bli så många att det blir en verklig utmaning att genomföra allt, säger Bremer.
Numera är han styrelseordförande för Mobilisti, ensam utgivare av Mobilisti Senior och naturligtvis fortfarande medlem nummer ett i Automobil-Historiska Klubben.
Tidningen Mobilisti startade han sedan han fått sparken från jobbet på tidningen Moottori på grund av rätt starka åsikter om vad som var fel med tidningen.
– Jag ringde min kusin Klaus Bremer och klagade. Han sade att arbetslösheten var det bästa som kunnat hända mig och inspirerade mig att starta eget.
De första numren av Mobilisti trycktes i 800–1 000 exemplar, men från och med 1980-talet växte upplagan stadigt. Tack vare sponsorpengar från annonsören Scan-Auto fick tidningen fyrfärgsomslag 1981. Bilder och texter från läsarna har alltid varit ett viktigt inslag.
Mobilisti firar 40 år med att öppna sitt kompletta digitala arkiv med alla nummer som getts ut sedan starten. Det är drygt 270 nummer, en kulturgärning inom sitt eget område.