När en av fyra karaktärer saknas

Låt oss föreställa oss en roman med fyra huvudpersoner som råkar ut för äventyr. Allt verkar gå bra för vår lilla grupp, men plötsligt, när boken tar slut, är det bara tre personer som har kommit hem. Läsarna får inte veta vad som har hänt med den fjärde personen, för att hen inte alls blir nämnd i bokens sista kapitel. En sådan upplösning skulle säkert kännas otillfredsställande.

Låt oss vidare föreställa oss att bokens författare nog hade skrivit om den fjärde personens hemkomst, men att det partiet blivit struket postumt. Någon hade tänkt att boken var lite för lång och hade klippt ut ett par sidor ur bokens avslutning utan att ens tänka på hur en sådan förkortning inverkar på helhetsintrycket. Eller kanske hade man rentav litat på att förkortningen skulle gå obemärkt.

Tyvärr behöver man inte bara föreställa sig en sådan situation – det räcker med att lyssna på första satsen ur Erkki Melartins femte symfoni (en skiv- och en konsertinspelning finns på Youtube). Melartin skrev den första satsen i sonatform med fyra teman i expositionen, men efter genomföringen kommer bara tre av dessa teman tillbaka i återtagningen. Det beror inte på att Melartin skulle ha uteslutit det fjärde temat utan på att båda orkestrarna hoppar över takterna 286–297, det vill säga de cirka 20 sekunderna där det fjärde temat skulle ha återvänt. Varför orkestrarna har valt att slopa några takter, är för mig okänd.

Den första (och tills vidare den enda) helhetsinspelningen av Melartins sex symfonier gjordes på 1990-talet. En box med samtliga symfonier kom ut 1999, för tjugo år sedan. När jag lyssnar på inspelningarna, blir jag först arg och sedan ledsen. Flera av symfonierna har förkortats. Svårast misshandlad är den första satsen i tredje symfonin: 56 takter saknas av expositionens 260 takter (över 20 procent). Och det är inte ens det enda klippet i den första satsen. Att kalla boxen för en helhetsinspelning är vilseledande, när verken inte har spelats in i sin helhet.

Melartin och hans symfonier hade förtjänat en bättre lott. I början av 1900-talet var hans kompositionskonserter viktiga händelser i det finländska musiklivet och också hans symfonier spelades regelbundet. Mats Liljeroos har räknat att till exempel fjärde symfonin uppfördes ett tiotal gånger mellan 1913 och 1929 i, förutom Helsingfors, bland annat Köpenhamn och Berlin. Mot denna bakgrund är det ganska överraskande att Melartins symfonier har fallit i glömska i dag. Och inspelningarnas klippta versioner som vi nu har tillgång till hjälper inte Melartins sak.

Nu har tjugo år förflutit sedan den första rundan. Är tiden redan mogen för en ordentlig inspelning av Melartins symfonier, med verken inspelade i sin helhet?

”Är tiden redan mogen för en ordentlig inspelning av Erkki Melartins symfonier, med verken inspelade i sin helhet?”

SAKARI YLIVUORI doktor i musik, körsångare och -dirigent