På Brusaby sköts djuren oftast av kvinnor
Djurskötarna på Brusaby får möta allt från majsormar, möss och marsvin till fåglar, åsnor och getter. Ida Fredriksson är examenshandledare och skulle gärna se fler pojkar på utbildningen. Heidi Pasanen är nöjd, hon fick sin djurskötarexamen häromdagen och
För Heidi Pasanen var gymnasiet inget alternativ och hon hade funderat på att utbilda sig till receptionist. Men så kom assistenthunden Åna på besök till skolan hemma i Sibbo.
”Det sade klick direkt. Jag insåg att jag vill jobba med djur fastän de inte ingått i min vardag hemma hos mamma och pappa, syster och bror i Sibbo. Jag har visserligen ridit men inte haft egen häst eller andra djur, säger hon.
Kärleken till och intresset för djur är tydlig. Hon bemöter djuren med djup respekt och ett imponerande anslag med tanke på att det bara gått omkring tre år sedan hon först kom i kontakt med djur och dess väsen. Och djuren som ingår i den fantastiska faunan på Brusaby bemöter henne med igenkännande.
Vera och Vilja, mor och dotter, är envisa åsnor som tycker om att bli kramade, skäggagamen Abby är en australisk ödla som gärna vilar sitt taggiga huvud på någons axel och geten Titus tar ett glatt språng när han ser vem som kommer. Majsan däremot bevärdigar varken Heidi Pasanen eller någon annan ens en förströdd blick men i majsormens liv ingår kanske inget intensivt umgänge med vare sig artfränder eller människor.
– Alla våra djur på Brusaby har namn, vi lär känna dem och många känner uppenbart igen oss, säger Pasanen och presenterar djurhusets invånare: fåglar och reptiler, fiskar, möss och chinchillor, marsvin och hittekatter och upphovet till Heidi Pasanens yrkesval, assistenthundarna som också går på utbildning på Brusaby.
Tre års studier
Brusaby var först och är störst i Finland med utbildning av assistenthundar som man sedan säljer till Invalidförbundet. Hundskolare tar hand om den egentliga utbildningen men blivande djurskötare och djurtränare får ta del av arbetet. På Brusaby föder man också upp nya kul- lar labradorer som kan bli assistenthundar.
Heidi Pasanen var 16 när hon lämnade in sin ansökan till Axxell och Brusaby. I mitten av februari tog hon sin examen som djurskötare efter tre års studier. Nu siktar nittonåringen på jobb och framtid i Sverige.
– Jag tror jag skulle trivas bra i Sverige. I något skede måste man våga för att vinna, jag tog ett stort steg när jag flyttade från hemmet i Sibbo till internatet och skolan på Kimitoön. I själva verket överraskade jag mest mig själv, och mamma och pappa har stöttat mig hela vägen. Nu känns nästa steg rätt. Det ordnar sig med jobb. Det är jag övertygad om, för jag vill inte tänka negativt.
För henne är jobb utomlands ingen främmande tanke. Under studietiden ansökte hon om stipendium för praktik antingen på Island eller i Spanien. Då fick hon möjligheten att jobba två månader på en hundgård i Zaragoza, mellan Barcelona och Madrid. Jobbet på hundgården var självständigt, och konceptet väldigt annorlunda eftersom den här typen av verksamhet ännu inte är särskilt vanlig hos oss.
– Hundarna bodde på gården och deras ägare hemma hos sig. Sedan kom ägarna till gården för att rasta sina hundar eller ta dem med ut på jakt. Däremellan tog hundgården hand om djuren.
Men trots att Heidi Pasanen har en hel del erfarenhet av hundar, och trots att det var en hund som inspirerade henne till sitt yrkesval, är det inte ett jobb med hundar hon drömmer om.
– Min favorit på Brusaby är geten Titus för att han är lugn och snäll, men vatten är mitt element. Jag älskar att röra mig i vatten och skulle allra helst jobba med sälar. Släkten har en sommarstuga i S:t Michel och alla brukade kalla mig för hylje (sälen) för att jag kan vistas i vatten hur länge som helst.
Boende i internat
Eleverna på Brusaby bor på skolans