Resursbrist leder till farliga situationer på dagis
En av tre barnträdgårdslärare bevittnar farliga situationer på dagis varje vecka eller oftare. De främsta orsakerna uppges vara brist på tid och resurser, visar en färsk enkät.
Det är främst på eftermiddagarna som resursbristen gör sig påmind på daghemmen. Varannan som svarade på fackorganisationen Talentias enkät uppger att det inte finns tillräckligt med personal på plats på eftermiddagarna.
De farliga situationer som uppstår handlar framför allt om smärre olyckor som att barnen ramlar eller faller av gungan, men det förekommer också att barn är aggressiva mot varandra eller försöker rymma. Då det finns för lite personal på plats är det svårt att få syn på alla farliga situationer i tid, vittnar de svarande.
Enkäten visar också att tre av fem barnträdgårdslärare och föreståndare har känt sig utmattade under den senaste tiden, och 81 procent anser att kvaliteten på arbetet lider av för lite resurser. I Helsingfors och Nyland är den här andelen ännu större. Över 70 procent av de svarande har övervägt att byta bransch.
– Vi får dagligen frågor om personaldimensionering och gruppstorlekar, men att så här många upplever utmattning i arbetet var en överraskning. Ett annat alarmerande resultat är att så många överväger att byta bransch. De här problemen hänger uppenbart ihop. Många rapporterar om brådska och spänd atmosfär som följer på bristande resurser, säger Marjo Katajisto, specialsakkunnig på Talentia.
Höga ambitioner
Då resurserna brister ökar otryggheten: ”Det går inte att förebygga situationer. Arbetet handlar mer om att ”släcka bränder” då vuxna kommer och går, eller saknas”, skriver en av de svarande. En annan beskriver situationen så här: ”Fastän personalantalet motsvarar kraven räcker det inte för speciella situationer. Det borde inte hända någonting avvikande, men i praktiken finns det många barn som behöver stöd (men saknar diagnos) i grupperna. Det leder till att en vuxens uppmärksamhet är på ett eller några barn. Farliga situationer uppstår då det inte finns tillräckligt med vuxna för att vara närvarande överallt.”
I fjol förnyades grunderna för planen för småbarnspedagogik och lagen om småbarnspedagogik. Det innebar nya ambitiösa mål för innehållet.
– Att möta de här målen kan säkert kännas som en utmaning då det inte blivit några fler personalresurser. Det här är ett stort problem som lagändringen inte löst, säger Katajisto.
Inskränkt dagvårdsrätt påverkar dynamiken
Det råder brist på barnträdgårdslärare, inte minst i huvudstadsregionen. Men enligt enkäten överväger majoriteten att byta jobb, och det gäller särskilt dem som bara varit några år i arbetslivet. I Helsingfors är andelen ännu högre än i landet i snitt.
De största problemen ser de svarande i lönen, gruppstorlekarna och bristen på resurser. Men också begränsningarna i den subjektiva rätten till dagvård har skapat helt nya utmaningar. Alla kommuner har inte infört begränsningarna, men hälften av de svarande i de kommuner som begränsat rätten rapporterade om att barngruppernas sammansättning kan variera under dagen och veckan.
– Det påverkar dynamiken och verksamheten i grupperna om kommunen inte har egna grupper för de barn som bara är deltid på dagis. Det här är inte föräldrarnas fel. Vi borde tala om hur vi kan lösa situationen så att det finns kontinuitet i grupperna och personalen har möjlighet att planera verksamheten. Som det är nu kan det i värsta fall bli lite som en barnparkering. Hit hör också personaldimensioneringen och att personal flyttas omkring efter behov. Det finns mycket som inverkar på kvaliteten och välbefinnandet, säger Katajisto.
Trots att många är kritiska anser ändå nästan 90 procent av de svarande att barnens välfärd är tryggad på dagis, och de svarande ger kvaliteten på småbarnspedagogiken snittbetyget 7,71.
– Vem vill nu tro att den gör ett dåligt jobb? Man gör så gott man kan och sätter barnens säkerhet först. Men i enkätsvaren syns tydligt att det ofta handlar om att klara en dag i taget och hoppas på att ingenting händer.
De farliga situationerna hänger ihop med att saker hopar sig: gruppstorlek, otillräckliga resurser, vuxnas frånvaro, brist på vikarier, utmanande grupper ... Ur Talentias enkätundersökning