Norges största mordmysterium
■ Den 6 maj 1995 hittades sjuttonåriga Birgitte Tengs död nära sitt barndomshem på ön Karmøy. Hon hade bragts om livet på ett synnerligen rått sätt. Mordet på henne blev inledningen på en av Norges mest uppmärksammade och omfattande mordutredningar genom tiderna, och som mordmysterieum är det fortfarande olöst. 2015 gav journalisten Bjørn Olav Jahr ut en bok om fallet, Hvem drepte Birgitte Tengs? 2018 kom true crime-serien Hvem drepte Birgitte? vars nio avsnitt nu går att se på Yle Arenan (med finsk text).
Serien har kallats Norges första true crime-serie och som sådan uppfyller den genrens krav på ett fängslande berättande och tar sig an fallet grundligt och detaljerat. Ung kvinna mördas på liten ort är ju ett klassiskt motiv inom vår kultur, och i den bemärkelsen är Birgittefallet en verklig variant på en välbekant berättelse, men också alldeles unik och specifik i hur den förankras till sin plats, och till de människor på den lilla orten som påverkades av hennes död.
I Norge är det här ett synnerligen känt mordfall, om inte det allra kändaste. En ickenorsk tittare för vilken fallet är okänt har därför fördelen att ta sig an serien med fräscha ögon då inga detaljer är bekanta. Serien förankrar händelsen i en tid och plats; nittiotal och ett naturskönt beläget litet samhälle där mordet skapar otrygghet och får människor att misstänka varandra. Offret presenteras som en utåtriktad och orädd flicka som ville bli organist. Serien går igenom händelserna under mordkvällen liksom den följer polisutredningen där många misstag gjordes. Mycket snart finns en misstänkt, men under det rättsliga efterspelet ska många drastiska vändningar ännu ske i berättelsen.
I serien medverkar både Birgit- tes pappa Torger Tengs, och pappan till den misstänkta mördaren. Poliser och journalister intervjuas, liksom vänner och bekanta till både offret och den misstänkta. Journalister samlades snabbt kring mordplatsen och därför finns det videoklipp att tillgå från den avspärrade platsen där kriminaltekniker arbetar. Serien är också bildsatt med en mängd privata fotografier, och dramatiserade avsnitt tar över där lämpligt bildmaterial inte funnits att tillgå. Yle Arenan