Farväl till skolan. I går lämnade Tia Tallqvist, Ina Strömberg och Olivia Peltola och 32 andra abiturienter Helsinge gymnasium traditionsenligt på lastbilsflaket.
Abiturienterna i Helsinge gymnasium medger att det var lite si och så med arrangemangen av lucia i fjol. Därför tog de sitt straff och ordnade i stället det bästa penkisfirandet de förmådde. Och berömmet lät inte vänta på sig.
I solgasset i Vanda är det dags för en kär tradition för studerandena i Helsinge gymnasium: bärandet. En och en bärs abiturienterna upp på lastbilsflaket. Om det är på ryggen eller i famnen är oväsentligt, huvudsaken är att den som vill får uppleva det.
– Det är en gammal tradition som funnits också innan jag blev rektor, säger Johanna Blomstedt som är inne på sitt nittonde år på rektorsposten.
Tia Tallqvist, Ina Strömberg, Olivia Peltola och Leo Harald är med i det som kallas för abikommittén, som arrangerat dagens penkisfirande. Skolans 35 abiturienter höll under morgonen en show för studerandena, eleverna och personalen. I år fick den bara vara trettio minuter lång.
– Det var ett straff för lucia. Lärarna tyckte inte att det gick så bra då, säger Strömberg.
– De tyckte det var slöseri med elevernas tid, inflikar Vinski Häkkinen.
Abikommittén medger att luciafirandet i fjol inte var speciellt välplanerat. De upplever att de blev påtvingade uppgiften att ordna lucia under en tidpunkt när de hade mycket skoluppgifter. Men nu har Helsingegymnasisterna tagit revansch med råge trots sitt straff.
– Vi ville visa att vi har kapacitet, att vi kan ordna penkis. Vi struntar inte i det. Vice rektorn sa att det här är av en helt annan klass, säger Tallqvist och ser nöjd ut.
– Ja, vi ville visa lärarna att vi har kapacitet till att ordna det, säger Harald.
Under onsdagskvällen pyntade en grupp på femton abiturienter skolan. Ina Strömberg håller upp sin mobil och visar hur det såg ut: ballonger, gladpack, konst med post itlappar och vimplar. Också pyntet fick kommittén ros för av lärarna.
Cyberpunk och abikryssning
Tia Tallqvist och Olivia Peltola har inte på sig den så kallade abioverallen, utan är klädda i likadana randiga sombrerohattar, bastkjolar och blomsterkransar.
– I vår skola får den som vill ha halare ha en. Man får välja vad man har på sig, säger Tallqvist.
– Vi ville ha något mer unikt, säger Peltola.
Två av de mest minnesvärda plaggen den här dagen bär utan tvekan Jasmin Eerikas och Maria Sundkvist. De har köpt overaller av lite styvare tyg, likadant som används för universitets- och högskolestuderandes karakteristiska overaller. Eerikas och Sundkvists overaller är som konstverk. De är fyllda av omsorgsfullt gjorda färggranna tuschteckningar och citat.
– Jag skulle säga att det tog 30 timmar att göra dem, säger Sundqvist.
– Det har varit trevligt att göra dem tillsammans. Halarna representerar oss, där finns också saker från barndomen, säger Eerikas.
På bägges ryggar står det ”cyberpunk”. Det är en genre inom science fiction och bägge gillar den här typen av filmer.
– Här finns Bladerunner, som är min favoritfilm, Ghost in the Shell och manga som Sailor Moon, säger Sundqvist och tittar på sin overall.
Vad har ni talat om alla kvällar ni suttit och ritat? – Vi är helt bästa vänner. Vi talar om allt, säger Sundqvist.
– Vi har ”gossipat” (skvallrat, reds. anm.) och talat om hur abikryssning- en kommer att bli, säger Eerikas.
De är båda överens om att årets årskurs har en mycket bra sammanhållning.
– Det här är sista gången alla ses innan dimissionen, säger Eerika.
När den sista studeranden burits upp på flaket och lakanet med årets ordlek (We’re GonABI Free, alltså ”vi kommer att bli fria”) fästs på plats så börjar godisarna flyga genom luften. Så stämmer man upp i ramsan som säkert de allra flesta som någon gång varit på penkis ropat med i: abi, abi, abi – hej, hej, hej!