Hufvudstadsbladet

Lundell siktar mot stjärnorna

Anton Lundell har ett makalöst hockeyår bakom sig. Men trots två VM-guld och lika många FM-medaljer sedan våren 2018 hungrar den 17-åriga supertalan­gen efter mera framgångar.

- FILIP SAXÉN 029 080 1372, filip.saxen@ksfmedia.fi

Finlandssv­enska Anton Lundell har vunnit två VM-guld och slagit sig in i IFK:s ligalag under det senaste året. Nu siktar den 17-åriga ishockeyta­langen på att fortsätta utvecklas och ta de följande stegen på väg mot den stora drömmen NHL.

Våren 2018: Anton Lundell vinner VM-guld med U18-landslaget, han vinner FM-guld med IFK:s B-juniorer och FM-brons med IFK:s A-juniorer.

Hösten 2018: Anton Lundell gör ligadebut i IFK:s representa­tionslag som 16-åring, gör sitt första ligamål dagen efter att han fyllt 17 och tar en ordinariep­lats i laguppstäl­lningen.

Vintern 2019: Anton Lundell vinner VM-guld med U20-landslaget.

– Det har varit ett fint och lyckat år, säger superjunio­ren om det gångna hockeyåret.

Han ler nästan lite förläget då det blir tal om alla framgångar­na han skördat i de olika lagen och hur han trots sin unga ålder besitter en enorm vinnarruti­n. Förutom de ovannämnda mästerskap­en har han dessutom varit med och spelat hem två guld i Cjuniorern­a (2016 och 2017).

– Det är alltid kul att vinna och det här senaste året har gett förhöjt självförtr­oende, säger han.

Och höjdpunkte­n bland de fem mästerskap­en på de tre senaste åren är lätt att peka ut.

– U20-guldet slår högst. Vi vann i Kanada efter att ha slagit ut Kanada i kvartsfina­len. Det är nog något jag aldrig kommer att glömma.

Lundell var en viktig kugge i det lag som växte fram till mästare under turneringe­n. Finland hade en exceptione­llt talangfull spelartrup­p som klarade av att höja sin nivå match för match i VM.

– Vi trodde hela tiden på oss själva och på varandra och klarade av att vända de tuffa stunderna till något positivt, minns Lundell.

För Anton Lundell var det naturligt att det blev hockey. Under

sin uppväxt var ishallen hans andra hem då pappa Jan gjorde elitkarriä­r som målvakt. Pappa-Lundell spelade sammanlagt 16 säsonger i ligan, i danska ligan, i svenska Elitserien, i tyska DEL-ligan och i den tjeckiska andraligan innan han lade av med den aktiva karriären och blev målvaktstr­änare för IFK.

– Jag växte ju upp med hockeyn och därför var det naturligt att det blev min sport. Jag prövade också på andra grenar men gillade hockeyn bäst, säger Anton Lundell.

Men han ville inte gå i pappas fotspår och dra på sig den tunga och rätt spektakulä­ra målvaktsut­rustningen.

– Jag prövade nog på det några gånger som ung men visste i ett tidigt skede att jag hellre vill vara utespelare.

Då han en gång fastnat för hockeyn har inget kunna slita honom bort från sporten.

– Det är nog kärleken till hockeyn som gör att jag är här.

– Då man är på isen glömmer man allt annat och fokuserar bara på det man gör. Tempot, farten, att få leka med pucken och att få göra mål är fantastisk­a saker.

Man hör både på orden och på passionen i hans röst att hockeyn verkligen är något han älskar. Då Lundell talar om spelet är det som om det slukar honom. Han är fokuserad, minns små detaljer och beskriver situatione­r noggrant och ingående som om de hänt precis innan trots att det kan handla om saker han upplevt på isen långt tidigare.

– Känslan då man vinner ett mästerskap är det bästa. Det är det man jobbar för under och mellan säsonger och det är det alla strävar efter, säger han.

Vinnarvana

Att vinna i en lagsport handlar om att många bitar ska falla på plats samtidigt. Det handlar om lagbygge, att ha rätt sorts spelare på rätt position i rätt skede av karriären, det handlar om att kunna toppa formen vid rätt tidpunkt, om att hitta lösningar på de utmaningar som uppstår under säsongen, om att undvika skador vid rätt lägen och om att vara bäst då det gäller.

Men det handlar också om att ha tillräckli­gt stor vinnarruti­n i laget. En del spelare har en naturlig förmåga att hjälpa sina lag att vinna titlar. Ilkka Mikkola var en sådan spelare, Ville Peltonen en annan och Jukka Peltola en tredje. Det handlar inte bara om att vara en bra spelare som gör och spelar fram till mål. Det handlar om spelare som besitter ledaregens­kaper, som vet vad som krävs för att vinna och som lyfter hela laget med sin närvaro och sina insatser. Det är spelare som vin- ner mästerskap utan att nödvändigt­vis vara den bärande kraften i laget.

Anton Lundell ser ut att ha samma egenskaper som behövs för att vara en spelare som är en viktig del av vinnande lag. Det senaste året har visat att han vet vad som krävs för att spela hem mästerskap inte bara en eller två gånger. Men han nöjer sig inte med vad han uppnått utan siktar vidare framåt och uppåt.

– Jag går hela tiden vidare och fokuserar på vad som händer här och nu. Det är många matcher kvar den här säsongen, säger han.

En plats i IFK:s ligalag

För Lundell är det viktigt att hela tiden uppdatera sina mål och sina framtidspl­aner. Inför den här säsongen hade han två stora mål:

– Mitt största mål inför säsongen var att ta en plats i IFK:s ligalag. Och så ville jag också vara med i U20truppen som spelar VM, säger han.

– Efter att ha uppnått båda målen måste man lägga ribban högre. Nu är målet att hjälpa IFK på alla tänkbara sätt och se till att vi får en lång slutspelsv­år. Målet är att vi ska vinna guld i vår.

Lundell gjorde ligadebut i slutet av september efter att ha inlett säsongen i A-juniorerna starkt. Efter det har han inte gett sin plats i laget ifrån sig.

– Jag märkte snabbt att jag kunde spela i ligan. Det handlade inte bara om att klara av det utan jag kunde också bidra. Det var en bra upplevelse, säger han.

Lundell är stark både framåt och bakåt. Han är bra på skridskorn­a, klarar av att välja om kedjans anfallsspe­l ska vara snabbt eller långsamt i olika lägen, han är mycket bra med pucken, kan läsa spelet väl och nosar sig fram till mållägen. Han glömmer aldrig heller de defensiva uppgiftern­a och han är stark i tekningarn­a. Han får, trots sin unga ålder, ansvar av tränaren både då laget jagar kvittering och då man ska bevaka en ledning i slutet av matcherna och Lundell får också en del ansvar i spelet i powerplay.

Inte alls illa för en 17-åring som i inledninge­n av säsongen lirade med A-juniorerna och hoppades på att få en chans att visa upp sitt kunnande i ligalaget.

Men det är inte bara Lundells talang och vinnarskal­le som gett honom en plats i IFK:s ligalag. En minst lika starkt bidragande orsak till att han i dag är lagets tredjecent­er är arbetsmora­len och träningsvi­ljan han ärvt av pappa Jan.

Jan Lundell var aldrig den mest talangfull­a eller tekniskt mest fulländade målvakten. Men han lämnade aldrig något åt slumpen. Det var inte bara en, två eller tre gånger i karriären som Jan Lundell inledde säsongen som tvåa bakom en mer namnstark och meriterad målvakt för att i slutet av säsongen ha tagit över rollen som förstamålv­akt. Pappa-Lundell tränade mera, bättre och hårdare än sina kollegor, han gjorde alltid det där lilla extra och han kunde gång på gång skörda frukten av sitt hårda arbete.

Därför är det inte helt överraskan­de att också Anton Lundell sköter sin träning exemplaris­kt.

– På det sättet är vi nog rätt lika med pappa att jag också gillar att träna, säger Anton.

– Det är kanske inte alltid lika kul att göra något träningsmo­ment men jag vet ju att det kommer att hjälpa mig på isen och i framtiden så då är det klart att man gör dem.

Draftas sommaren 2020

Lundell är en exceptione­ll hockeytala­ng och en relativt oslipad diamant som under de kommande åren ska utvecklas från att vara en stabil ligaspelar­e till att bli en NHL-stjärna.

Han är för ung för att kunna reserveras i NHL-draften i sommar men i juni 2020 kan man räkna med att Lundell hör till de första namnen som ropas ut om utveckling­en fortsätter i samma takt som hittills. För tillfället är han sin åldersklas­s bästa spelare i Europa och också globalt är han en av de absolut bästa.

Men det är bra att minnas att spelare utvecklas i olika takt och att ligga högt på rankinglis­torna ett och ett halvt år före draften inte garanterar att man gör det då det verkligen gäller.

– Det är länge tills jag draftas och jag funderar helt ärligt inte så mycket på det just nu, säger Lundell om läget.

– Men det är klart att jag har som mål att bli reserverad så tidigt som möjligt. Jag vill ju visa hela världen hur bra jag är.

För att det ska lyckas suger han åt sig av den kunskap och rutin som finns omkring honom i det dagliga arbetet med IFK. Det finns gott om rutinerade spelare med gedigen bakgrund i NHL, schweizisk­a ligan, KHL och andra toppserier.

– Jag ser varje dag hur de spelar, tränar och lever som hockeyprof­fs och tar till mig allt jag ser och hör i omklädning­srummet. Killarna hjälper och stöder mig och gör att jag kan gå framåt hela tiden, säger Lundell.

Känslan då man vinner ett mästerskap är det bästa. Det är det man jobbar för under och mellan säsonger och det är det alla strävar efter.

Vill hjälpa till att höja nivån

Vintern 2019: Anton Lundell vill fortsätta utvecklas som spelare, fortsätta att inte vara rädd för att göra misstag i rinken och hjälpa till att höja lagets nivå steg för steg inför slutspelet. Han vill också uppleva slutspelsv­åren med de tuffare matcherna och det hårdare spelet.

Våren 2019: Lundell har två chanser att nå framgång. IFK:s säsong har varit rätt ojämn och färggrann men laget ska kunna vara med och kämpa om medaljer i vårens slutspel. Och går det inte vägen och laget åker ur slutspelet är Lundell en av de största stjärnorna i Finlands U18-lag som ska försöka försvara sitt VM-guld i slutet av april.

 ?? FOTO: NIKLAS TALLQVIST ??
FOTO: NIKLAS TALLQVIST
 ??  ??
 ?? Foto: NIKlAS tAllqVISt ?? Far och son Jan och Anton Lundell under ett av IFK:s träningspa­ss.
Foto: NIKlAS tAllqVISt Far och son Jan och Anton Lundell under ett av IFK:s träningspa­ss.
 ?? Foto: NIKlAS tAllqVISt ?? Anton Lundell har den här säsongen visat att han är tillräckli­gt bra för att ha en stor roll i ligan.
Foto: NIKlAS tAllqVISt Anton Lundell har den här säsongen visat att han är tillräckli­gt bra för att ha en stor roll i ligan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland