Mannen, myten och odjuret
■ I den färska Iron Sky-filmen, (inget att skriva hem om), finns ett stående skämt om Applegurun Steve Jobs och hans lärjungar, ett skämt som stundvis får rent av religiösa proportioner.
Kultaspekten återfinns i Danny Boyles Steve Jobs (USA 2015), ett på många sätt djärvt personporträtt. I stället för att som Joshua Michael Stern i Jobs (2013), med Ashton Kutcher i titelrollen, försöka fånga mannen och myten i sin helhet går Boyle och manusförfattaren Aaron Sorkin in för ett betydligt smalare perspektiv.
I filmen utgår man från tre produktlanseringar, med start år 1984 när den första Macintoshanläggningen ser dagens ljus. Steve Jobs gestaltas av Michael Fassbender men en central roll i filmen spelar också Kate Winslets marknadsföringschef, Joanna Hoffman.
Dyker upp gör också verkställande direktören John Sculley (Jeff Daniels), en fadersfigur vars öde är att falla offer för det klassiska fadersmordet. Därtill noterar vi tekniknörden och exkollegan Steve Wozniak (Seth Rogen) som vädjar om att han och hans team ska uppmärksammas – förgäves ska sägas.
Riktigt personligt blir det när Jobs (1955–2011) får besök av exflickvännen Chrisann Brennan (Katherine Waterson) som undrar när it-miljonären kan tänkas ta lite ansvar för egen dotter, Lisa, ett flickebarn som Jobs de facto vägrar erkänna.
Det säger mycket om tonen i filmen, ett minst sagt skoningslöst persondrama som lyfter fram en visionär av guds nåde, en visionär som dessvärre har svårt att samarbeta med andra människor. Eller som Jobs i en av sina mera storhetsvansinniga stunder säger: ”Jag känner mig som Julius Caesar, omgiven av fiender”.
Det mest graverande i filmen är ändå Applehejarens kyliga relation till dottern Lisa, en direkt hjärtskärande affär som visar att algoritmerna går före känslorna.
I termer av personporträtt har Steve Jobs förvisso sina brister och begränsningar. Plus att det i längden blir rätt så snacksaligt, samt karaktärsdrivet. Inte heller stör det ifall man redan har koll på Apple och dess historia, så i den grad intrikat är Boyles film.
Det oaktat talar vi om ett drama med hög svansföring, med tempo och temperatur, speciellt när det gäller skådespelararbetet. Fassbender spelar på alla cylindrar – och sedan några till – och fullt godkänt blir det även för Winslet, Daniels och Rogen.
Att det blåser på toppen kommer inte som någon större överraskning. Men sällan har man sätt maken till snålvindar. TV5 21.00, repris söndag 00.25 och tisdag 21.00