Vad jag egentligen gör som nyhetschef

Journalistik är ett lagarbete där flera personer jobbar med en artikel. Så här ser det ut ur min synvinkel.

Jag ska försöka berätta vad jag egentligen gör som nyhetschef på Hufvudstadsbladet. För precis som jag inte vet exakt vad en bonde eller jurist gör om dagarna, vet du som läsare förmodligen inte exakt hur en tidningsredaktion fungerar.

Jag brukar stöta på två olika sorters missuppfattningar om mediernas arbete. Vissa tror att tidningarna har en dold agenda, toppstyrd av chefredaktören. I den föreställningen skriver journalisterna precis som de blir tillsagda, positivt om vissa saker och negativt om andra.

Den andra missuppfattningen är att varje journalist gör sitt jobb ensam från början till slut. Vartenda ord kommer från samma tangentbord och publiceras oförändrat.

I verkligheten är journalistik ett lagarbete där flera personer jobbar med en artikel. Så här ser det ut ur min synvinkel:

Jag vaknar vid sex och läser nyheter från andra medier samt kollar igenom vår papperstidning. Vid halv åtta är jag på redaktionen och träffar webbproducenten, som börjat jobba redan vid sex. Webbproducenten fungerar som min högra hand och ansvarar för att publicera och prioritera artiklar på HBL.fi och dela dem i sociala medier.

Jag går igenom kalendern för att se vad som händer i dag och funderar på hur vi ska bevaka det. Jag har också ett telefonmöte med nyhetsbyrån SPT för att gå igenom vad de gör. Klockan nio har HBL:s redaktion ett morgonmöte, där vi går igenom gårdagens läsarsiffror och bollar det viktigaste som ska göras i dag. Mycket är planerat redan tidigare, dagar eller veckor före publicering.

De flesta idéer till artiklar kommer från reportrarna själva. De har sina nätverk och specialområden och är mycket mer kunniga än jag. Men jag initierar också många artiklar baserat på mina idéer och tips vi fått. Jag jobbar som nyhetschef fyra veckor i taget och alternerar med Richard Nordgren.

Mitt jobb är att få ihop helheten och mitt specialområde är att veta vad läsarna vill ha. När jag planerar innehållet utgår jag från läsarsiffrorna. Det handlar inte bara om antalet sidvisningar, utan också om hur många som loggat in, hur länge de har läst och hur läsningen fördelat sig under dygnet. Vi har massor med data och utmaningen är att göra rätt analys: vad är det som lyfter eller sänker en artikel? Sedan är det ett hantverk att välja rätt ämne, vinkel, bilder och rubrik och att varje dag få till en lockande och relevant blandning av artiklar.

Rubriken har en avgörande betydelse för om du läser en artikel eller inte. När texter blir färdiga läser jag dem och ger feedback till reportern. Oftast skriver jag en ny rubrik. Inte för att reportrarnas rubriker skulle vara dåliga, utan för att de ofta kan bli bättre.

Jag och webbproducenten ser i realtid hur många som läser en viss text just nu. Om vi inte är nöjda med siffran försöker vi med en annan rubrik – ett lyckat byte kan tredubbla läsningen.

Min chef är chefredaktören Susanna Landor. Hon ansvarar för de stora linjerna och är mer sällan inblandad i det dagliga nyhetsarbetet. Men när det handlar om kniviga journalistiska avvägningar frågar jag henne.

Samma artiklar som jag planerat för HBL.fi trycks också i papperstidningen. Men jag bestämmer inte exakt hur papperstidningen blir. Det arbetet görs av ett separat printteam, och fortsätter många timmar efter att jag gått hem.

Vi vet redan en hel del om läsarna i form av siffror, men jag vill gärna höra mer från er. Vad är vi bra och dåliga på, vad vill ni ha mer eller mindre av? Mejla mig på annakaisa.suni@hbl.fi.

”Oftast skriver jag en ny rubrik. Inte för att reportrarnas rubriker skulle vara dåliga, utan för att de ofta kan bli bättre.”

ANNAKAISA SUNI