Storbritannien är tillbaka i ishockeyns finrum
Avdankade transatlanter och förkärlek till knytnävskalas. Myter det brittiska hockeylandslaget hoppas slå hål på i takt med att förberedelserna påbörjats inför återkomsten till hockeyvärldens finrum.
Ishockey-VM 1994 var året då Finland var så nära och Storbritannien så långt ifrån. Chanslösa liksom poänglösa blev britternas visit i högsta serien ettårig. För Tony Hand, brittiska örikets främsta spelare genom tiderna, kom det bestående minnet i mötet mot blivande världsmästarna Kanada redan innan första nedsläpp. När lagen radade upp på varsin blålinje i Bolzano och det var dags nationalsångerna, sneglade den Edinburgh-bördige centern på en lagkamrat som iförd brittisk mundering för full hals sjöng med i ”O Canada”.
Med en trupp fylld till bredden med spelare med dubbla pass och farsartade förberedelser var allt ämnat till att misslyckas. Ett kvarts sekel senare har de inför återkomsten lärt sig sin läxa.
– Förberedelserna är mycket bättre den här gången och det kan bara gagna landslaget. Allt är sedan länge organiserat för att göra allt för att stanna kvar i gruppen, säger Hand.
Antalet spelare med dubbla pass har minskats drastiskt och förberedelserna inför VM körde i gång i onsdags. Första träningsmatchen, en 3–1 vinst på hemmais inför ett fullsatt Skydome i Coventry inger hopp. VM i Slovakien är tre månader bort där bland annat Kanada och Finland väntar.
– Det är klart att det kommer att bli tufft och mycket handlar om hur de anpassar sig till spelets snabbhet. För det kommer gå mycket fortare än vad de är vana vid, säger Hand.
Brittiska spelare sällsynt syn i NHL
Att snabbt kliva upp ett rejält snäpp vet Hand allting om. Född och uppvuxen i Skottland var han den första brittisktränade spelaren att draftas av ett NHL-lag. Edmonton Oilers skulle lyfta sin tredje Stanley cup i slutet av säsongen 1986–1987 som inleddes med att Hand kom över på klubbens försäsongsläger.
– Esa Tikkanen var där liksom Jari Kurri. Jag minns att Kurri hade varit bästa målskytt i NHL säsongen innan, så det var en fantastisk erfarenhet, säger Hand.
Men den skotske tonåringen gjorde långt ifrån bort sig bland storstjärnorna. Oilers dåvarande tränare Glen Sather skrev senare i förordet till Hands självbiografi att britten på träningslägret ”var den smartaste spelaren där efter Wayne Gretzky.” Sather föreslog Hand ett år i juniorhockey för att utvecklas ytterligare, men hemlängtan blev för stark och han vände tillbaka till Edinburgh.
– Det är ju inte så att jag sitter hemma jämt och grubblar på vad som kunde ha hänt. Men det är klart att tankarna finns. Jag hade dock en bra karriär, men jag tror att mitt sätt att spela hade passat bättre där i dag än då, säger Hand som också senare hade anbud från HPK. Han har tilldelats den brittiska imperieorden av drottning Elizabeth II och cirkeln är i dag sluten då han äger Murrayfield Racers, laget i hans hemstad där allt en gång i tiden började.
Snart 33 år senare är en annan britt, Liam Kirk ett steg närmare sin NHL-dröm. Just 19 år fyllda blev han i fjol den förste NHL-draftade engelsktränade spelaren. Med 30 poäng på 45 matcher i sin debutsäsong för Peterborough Petes in Ontario Hockey League leker livet.
– Det har gått så snabbt att jag inte har haft mycket tid att se tillbaka på vad som hänt. Etablerat mig med Sheffield Steelers, uppflyttning med landslaget och NHL-draften. Det har varit ett bra år och jag hoppas fortsätta bygga vidare på det, säger Kirk.
Max Kolu, före detta finsk mästare med TPS och numera NHL-scout lade märke till den opolerade diamanten i Sheffield. Efter att Kirk draftades av Arizona Coyotes i den sjunde rundan fick Kirk samtidigt tyst på si-
na kamrater hemma i Maltby i Yorkshire.
– När jag tidigare brukade säga till mina kompisar att jag inte kunde hänga med dem på grund av hockeyträning, skojade de att om de också hade ett par skridskor och skulle följa med skulle de också kunna ta en plats i landslaget, säger Kirk med ett skratt.
Försiktig framtidsoptimism
Elite Ice Hockey League, den brittiska högstaligan tillåter 14 importspelare i spelartruppen. Trots detta lyckades Kirk få chansen från en tidig ålder. Lika lätt var de inte då seklet var ungt och en av de allra största i brittisk hockey, David Clarke som tonåring lyckades slå sig igenom. Högsta divisionen hette då Ice Hockey Superleague och Clarke värvades till Harry Harkimos misslyckade projekt Newcastle Jesters.
– På den tiden var det inte många britter i ligan, fyra eller så minns jag var brittisktränade. Jukka Jalonen var tränare och hade en hel del finska spelare med sig. Jag minns träningen som väldigt skandinavisk. Jag utvecklade min skridskoåkning, puckkontroll och det var ett väldigt bra utbildningsår för mig med en utmärkt tränare och lagkamrater som hjälpte mig i min utveckling, säger Clarke.
I dag saknar hockeyfästet Newcastle liksom huvudstaden London ett lag i den elva lag starka Elite Ice Hockey League. Clarke som spelade 17 VM-turneringar för Storbritannien anser dock att utvecklingen går åt rätt håll.
– Det är fortfarande många importer, så många av juniorspelarna har svårt att få istid och de måste få en chans att förbättra sig. Samtidigt har förhållandena förbättrats, importerna är bättre och ligan blivit starkare vilket också visar sig i Champions Hockey League. Jag tror också att de brittiska spelarna har blivit bättre. Landslaget som gick upp i fjol var hu- vudsakligen ett brittiskt lag, där inte många har dubbla pass. Många av spelarna har varit med på resan under många år så det är kul att se dem nå målet, säger Clarke som med försiktig optimism ser fram emot britternas elddop i VM i maj.
– Laget har en attityd att aldrig ge upp och deras intensitet gör dem svåra att spela mot. Vår huvudmatch för att stanna kvar i VM kommer att vara mot Frankrike, men bli inte förvånad om vi för lite liv tidigare i turneringen. Det är ett stort test, men förhoppningsvis gör vi vårt jobb, håller oss kvar i divisionen och kan bygga vidare på detta, säger Clarke.
Förberedelserna är mycket bättre den här gången och det kan bara gagna landslaget. Allt är sedan länge organiserat för att göra allt för att stanna kvar i gruppen.
Tony Hand
delägare och tränare för Murrayfield racers På den tiden var det inte många britter i ligan, fyra eller så minns jag var brittisktränade. Jukka Jalonen var tränare och hade en hel del finska spelare med sig. Jag minns träningen som väldigt skandinavisk.
David Clarke