Fräckt och förringande dubbelspel

Dubbelkandidaturer i riksdagsoch EU-valet är ett hån mot förtroendet som väljarna ger.

Vi har i vår två val inom sex veckor. Riksdagsvalet hålls 14 april och EU-valet 26 maj. Det har inte varit ovanligt att sittande EU-parlamentariker har ställt upp i riksdagsval och vice versa. Vid inval har det inneburit att politikern har tvingats välja vilket parlament hen vill sitta i eftersom det inte är möjligt att sitta på två parlamentsstolar.

För partiernas del har det varit viktigt att ha kända politiker, såsom sittande eller tidigare riksdagsledamöter, i EU-val då hela landet är en enda valkrets. Bland annat därför har det uppstått situationer då politiker måste avstå från ett av förtroendeuppdragen.

Av de 13 finländska EU-parlamentariker som kom in i föregående val har fyra lämnat parlamentet. Det är 30 procent. Om proportionellt sett lika många lämnade riksdagen under en period så skulle det röra sig om 60 ledamöter.

Av de fyra som inte längre är kvar i Bryssel har två gått till höga bankjobb, medan två ställde upp i riksdagsvalet ett år efter EU-valet och blev invalda. Sampo Terho (Blå) lämnade EU-parlamentet bara ett år efter valet och Paavo Väyrynen (STL) i höstas.

Väyrynen är en riktig hoppjerka. Han har mer än någon annan suttit på två parlamentspallar. Han var EU-parlamentariker både 1995 och 1999 då han ställde upp i riksdagsval men valde trots inval att stanna i Bryssel. Efter riksdagsvalet 2007 lämnade han EU-parlamentet, medan han efter inval i riksdagsvalet 2015 stannade i EU-parlamentet – tills i höstas.

Han vill tydligen fortsätta med dubbelspelet också i sitt nya parti Seitsemän tähden liike, för han har meddelat att han nu ställer upp i både riksdagsvalet och EU-valet.

Det finns inga övergripande regler om valsystem i EU-valet, varje medlemsland bestämmer själv – förutsatt att valet är proportionellt och att en eventuell röstspärr inte överstiger fem procent.

Valet ordnas inte ens på samma dag i alla länder. Enligt de direktiv som man har kommit överens om ska EU-valet hållas 23–26 maj. I Holland går man till valurnorna redan den 23, men i de flesta länder hålls valet samma dag som i Finland, det vill säga söndagen den 26 maj.

Variationen är också stor beträffande när kandidatlistorna ska vara inlämnade. Till exempel i Sverige ska kandidaterna vara nominerade redan 28 februari. I Estland är det 6 april som gäller och i Lettland 21 mars.

Finland hör till de länder där man kan vänta längst med att ha kandidatnomineringarna klara. Listorna kan hållas öppna ända till 18 april, det vill säga några dagar efter riksdagsvalet. Det måste finnas en baktanke där.

Då våra valmyndigheter ger möjlighet till att nominera EU-kandidater ännu efter att riksdagsvalet är undanstökat är det inte alls uteslutet att många partier lämnar flera platser öppna på sina kandidatlistor för EU-valet.

Det finns en viss logik i att man på det sättet kan ge kandidater som inte kommer in i riksdagen en andra chans, men om det bland de kandidater som nomineras först efter riksdagsvalet finns invalda riksdagsledamöter gör sig både partierna och kandidaterna skyldiga till stora svek. De har gått till riksdagsval med släckta lyktor. Väljarna kan och borde förstås dra sina egna slutsatser och inte rösta på en sådan kandidat i EU-valet.

Vi vet redan nu att förutom Väyrynen kommer också arbetsminister Jari Lindström (Blå) att kandidera först i riksdagsvalet och sedan i EUvalet. De kan givetvis inte ta sig an bägge uppdragen även om de skulle bli invalda.

Vad Lindströms partikamrat Timo Soini gör är ännu höljt i dunkel. Men om han fortsätter i politiken är det inte alls uteslutet att också han ställer upp i båda valen.

Då en kandidat ger sig in i två val inom några veckor är det ren och skär taktik. Dels är det fråga om att tjäna partiet och dels är det fråga om att skaffa sig själv en möjlighet att välja.

Det är höjden av nonchalans och brist på respekt för väljarna.