Ett annat dåligt vårdalternativ

En bra äldrevård är tydligen mycket svårare att åstadkomma än till exempel bra utbildning eller bra specialistvård. Problemen finns både i den privata och den offentliga sektorn, både på äldreboenden och i hemvården.

I Tyskland finns ännu ett alternativ som också det är dåligt: en underbetald utländsk vårdare som bor i hemmet dygnet runt, även känd som ”eine Polin”, eftersom det vanligaste ursprungslandet åtminstone tidigare var Polen.

Många familjer väljer det alternativet för att inte familjens äldre ska behöva ”skickas till ett hem”, en lösning som inte är lika accepterad som i Norden. Inställningen är att äldre ska vårdas i familjen. Och när familjemedlemmarna inte är beredda att vårda dem ser de sig om efter någon som kan flytta in hos de gamla och bo där dygnet runt.

Också min familj övervägde det för en demenssjuk drygt 90-årig gammelmormor som behöver hjälp med precis allt. Hon fick plats på ett serviceboende, men efter att hon fallit ur sängen och slagit armen kom frågan upp igen. ”Hade hon haft en polska hemma hade det inte hänt”, tyckte en släkting.

Men fallolyckan på boendet berodde inte på vanvård, och inte ens med en vårdare i samma rum hade den kunnat undvikas. Till och med en 24-timmars in-house-betjänt måste väl få sova om natten.

Flera hundra tusen vårdare från Östeuropa arbetade i Tyskland för två år sedan, enligt konsumentstiftelsen Warentest som i sin undersökning kom fram till att alla undersökta förmedlare missaktade vårdarnas rättigheter när det gällde arbetstid och viloperioder.

Totalt 1 470 euro i månaden inklusive skatter, försäkringar och arbetsgivaravgifter debiterar till exempel Seniocare24, en av många förmedlare, om vårdaren inte behöver kunna tyska. 2 270 euro om personen talar mycket god tyska. För det priset flyttar personen in och står till förfogande dygnet runt, visserligen lagligt, men gör ett ansträngande och ansvarsfullt jobb i ett främmande land långt från hem, familj och vänner.

Vilken summa som går till vårdaren själv är en annan fråga. I tidningen Die Zeit berättade en polsk hemvårdare att hon fick 900 euro netto per månad, mer än för motsvarande jobb i sitt hemland, men att hon kände sig som en frigiven slav när hon sagt upp sig.

Även om det skulle vara värt det för vårdaren är arrangemanget oskäligt.

Därför måste samhället kunna ordna en fungerande äldrevård där resurserna räcker till, och den måste få kosta. Då behöver vi inte heller vara rädda för vad som ska hända med oss när vi blir gamla och sjuka.

”I Tyskland finns ett alternativ till äldrevård som också det är dåligt: en underbetald utländsk hemmavårdare, även känd som ”eine Polin”, eftersom det vanligaste ursprungslandet varit Polen.”

ANNIKA WILMS HBL:s medarbetare i München