Vital klassiker med glada överraskningar
Duetten mellan Eurydike och Jupiter i skepnad av en fluga var rena succén, skriver Tove Djupsjöbacka i sin recension av Helsingfors konservatoriums uppsättning av Orfeus i underjorden.
Orfeus manalassa
Musik Jacques Offenbach, libretto Hector Crémieux, finsk översättning Jussi Tapola. Regi och scenografi Juulia Tapola, dirigent Petri Sakari, dräkter Pia Lasonen, koreografi Elina Lindroos. Helsingfors konservatorium 15.2.
Helsingfors konservatorium satsar regelbundet på ambitiösa operaproduktioner för sina studerande och i vår har man uppfriskande nog valt en operettklassiker, Jacques Offenbachs Orfeus i underjorden. Resultatet är givande, säkerligen också för de studerande. Att spela komedi är svårt, men för studerande något synnerligen viktigt – i komedi ingår oftast hela spektret av mänskliga känslor. Kan man spela denna genre får man med sig viktiga lärdomar för framtid inom operan med dess stora känslor, blod, svett och tårar. Dessutom är komedi ett bra sätt att träna upp rytm i det sceniska arbetet.
Operetten är på sitt sätt en originell genre, musikteater som ofta väldigt starkt är ett barn av sin tid. Orfeus i underjorden (uruppförd 1858) fungerar i och för sig bra som fartfylld underhållning men ännu intressantare känns upplevelsen då man samtidigt funderar kring det budskap den förmedlade åt sin samtid. Den ironiska och satiriska tolkningen av den klassiska myten om Orfeus och Eurydike vänds här upp och ned – egentligen är de utleda på varandra, men ”för att ha ens en enda föredömlig äkta man” tvingar den Allmänna Opinionen Orfeus att statuera ett exempel och han beger sig till Olympens berg för att motvilligt kräva sin hustru tillbaka. Olympen är ett minst sagt sömnigt ställe, medan man i Underjorden slår klackarna i taket, bland annat till toner av den infernaliska galopp som sedermera blev känd som Can-Can.
Att framställa de klassiska gudarna som skenheliga och omoraliska var på sin tid något helt annat än det är i dag, då vi inte har några problem med komiska politikersketcher på bästa sändningstid. Samtidigt kan man minnas att skämt på ledarnas eller elitens bekostnad fortfarande är tabu eller totalförbjudet i många samhällen.
Glada överraskningar
Hur som helst har Orfeus i underjorden flera nivåer att fördjupa sig i och den finska texten fungerar väl. Musiken är förvånansvärt fräsch och passar bra för de studerande att bita i – många mindre roller gör att en hel rad sångare får chansen. Flera av ensemblerna påminner klangligt om Mozart och är sångligt lika avslöjande som dennes musik. Det färgstarka persongalleriet ger också mycket att bita i både visuellt och regimässigt.
Regissören Juulia Tapola har gjort ett fint jobb med sina adepter, som frimodigt bjöd på sig själva. Också de talade replikerna satt förbluffande behagligt – men ibland blir de mer av ett nödvändigt ont. Helsinki Concordia ackompanjerade vitalt och lagom fräsigt under Petri Sakaris lugna ledning. Det visuella var rätt enkelt men lyckat speciellt i fråga om dräkterna, medan videoprojektionerna däremot kändes rätt klumpiga och onödiga. Här skulle jag ha valt att antingen storsatsa och löpa linan ut eller avstå helt och hållet.
En studentproduktion bjuder alltid på fler överraskningar än en professionell motsvarighet, på gott och ont. Premiärbesättningen bjöd mestadels på glada överraskningar. Till höjdpunkterna hörde Marianne Montonens Eurydike med en vackert fyllig stämma men också med briljans och fin höjd. Rollen som överguden Jupiter kräver auktoritet och Visa Kohva levererade bombsäkert både röstligt och sceniskt – speciellt duetten mellan Eurydike och Jupiter i skepnad av en fluga var rena succén. Kohvas agerande är färgstarkt men också tillräckligt stort och tydligt för att fungera på en betydligt större scen än konservatoriets. I de mindre rollerna var prestationerna mer brokiga, men speciellt Johan Krogius vackra tenor och lediga sceniska gestalt var en ljuspunkt som väktaren i underjorden, den lätt berusade gitarrhjälten John Styks.
Orfeus manalassa ges i två besättningar på Helsingfors konservatorium till 3.3.