Småföretagarmodell i vården kunde fungera i Finland

VÅRD Kulturchef Fredrik Sonck skriver (HBL 5.2) om den planerade vårdreformen. Kolumnen är en svidande analys av kapitalismens mörka sidor och dess alltigenom genomsyrande vinstintresse.

Ekonomi är inte mitt gebit, utan det är inom primärhälsovården jag verkat i drygt 30 år. Mina första kontakter var på hälsovårdscentral under praktiken. Mycket av arbetet gick ut på att fungera som vikarie för kolleger. Efter praktiken blev jag privatläkare. De flesta patienterna genom åren har bekostats av sin arbetsgivare genom företagshälsovården. Ju längre jag arbetat som allmänläkare, desto mer har jag blivit varse ojämlikheten inom primärhälsovården.

Tvärtemot vad Sonck påstår fungerar inte den offentligt organiserade primärvården utmärkt, då med betoning på just organiseringen. Väntetiden till Kvarnbäckens hvc i Helsingfors den 7 januari var cirka 36 dagar vilket är oacceptabelt. (Den så kallade T3, eller tredje lediga tiden, var 36 dagar). Om borgmästare Jan Vapaavuori verkligen skulle bry sig om Kvarnbäckenborna borde han ha reagerat för länge sedan. Han koncentrerar sig dock på att skjuta vårdreformen i sank och hävdar att Helsingfors nog kan stå på egna ben.

Då det gäller specialhälsovården i Finland håller jag med Sonck att den är av hög kvalitet, relativt rättvis och kostnadseffektiv. Det sista dock mycket tack vare högutbildade, men lågavlönade sjukskötare som offrar sin själ för de sjuka. Bördorna inom primärhälsovården borde fördelas jämnare mellan det privata och offentliga. Man löser inte bristen på läkare inom primärvården genom att tvinga dem dit som SDP:s Sanna Marin föreslog på senaste läkardagarna. Att kräva 100 miljoner euro till kommunerna, såsom Osmo Soininvaara gör, kan säkert hjälpa en del. Tyvärr gjorde han inte det då han var hälsominister 2001– 2005. De enda som lovat 100 miljoner till primärvården i skuggbudgeten är Vänsterförbundet. Det finns heller inga garantier att kommunerna använder ökade statsandelar till just hälsovård.

Våra nordiska grannar har alla en primärhälsovård upprätthållen bland annat med privatföretagare som aktörer. I Kuntalehti (25.5.2018) intervjuas specialisten i allmänmedicin Jakob Ryskjaer som verkar i Köpenhamn. Han säger att nyckeln till hans motivation ligger i ägandet; det är enbart på hans ansvar att saker och ting fungerar, fastän det innebär mycket arbete. Onödig byråkrati försvinner då man själv får planera sin dag. Varför skulle inte en småföretagarmodell kunna fungera i Finland? Om vårdreformen stupar torde det vara fritt fram för kommunerna att lägga ut en allt större del av vården till storföretag.

Den som närmare vill ta del av hur kommunerna gör sina upphandlingar rekommenderas att läsa Pasi-Heikki Rannistos, professor i hälsovårdsledning, kolumn i Helsingin Sanomat (6.2). Han konstaterar också att om patienter på till exempel ett kommunalt psykiatriskt sjukhus vanvårdas beror det på brådska medan om motsvarande händer inom det privata döms hela privatsektorn ut som oetisk. Enligt Rannisto är arbetstagarnas trivsel i arbetet till och med bättre i privatsektorn, enligt olika källor.

Inom företagshälsovården klarar sig inte små aktörer heller särskilt bra. Företagshälsovården är en viktig del för att upprätthålla arbetsförmågan varför det inte finns någon anledning att inskränka på den preventiva delen. Men är det vettigt att så gott som varje företag i Finland ska behöva ordna med sjukvård för sina anställda för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden?

Det finns förvisso risker med vårdreformen och den förvandlar garanterat inte allt med ett trollslag. Hur mycket man än förbereder i utskott tar det år innan allt fungerar och ett antal korrigeringar kommer att behövas. Däremot är jag säker på att om inget radikalt första steg tas nu, så kommer T3 i Kvarnbäcken att fortsätta vara alltför lång.

PETER STRANDBERG Helsingfors

SVAR Peter Strandberg ska ha ett stort tack för att han delar med sig av sina erfarenheter. Som jag skriver i min text är det absolut möjligt att lära sig också av den privata sektorn. Och som jag svarat andra insändarskribenter tror jag inte att den offentliga vården är felfri, men nog att dess grundläggande incitament är sundare.

Men vad beror den offentliga vårdens problem på? En aspekt är hur patienterna delas upp. Den privata sektorn verkar få de mer resursstarka klienterna: de som har en arbetsgivare som betalar, de som haft råd att teckna en sjukförsäkring, medan primärvården ofta verkar möta resurssvaga patientkategorier: pensionärer, arbetslösa, personer med psykologiska problem eller olika former av missbruk, människor som rätt och slätt är fattiga.

Läkare inom primärvården som jag varit i kontakt med talar ofta om problembilder som i huvudsak inte är medicinska, utan sociala och ekonomiska. Ska vi analysera det offentligas problem, och dynamiken mellan privat och offentligt, finns här en omfattande klassanalys att göra.

Av egen erfarenhet vet jag att primärvården kan fungera utmärkt. Som förälder till tre barn har jag ofta haft anledning att besöka Drumsö hälsostation. Vid brådskande fall har vi sällan behövt vänta, alltid har vi mötts av trevlig, engagerad och kompetent vårdpersonal: tandhygienister, barnmorskor, mödrarådgivare och läkare.

Alla Drumsöbor är sannerligen inte förmögna, men enligt HBL (14.2) https://www. hbl.fi/artikel/lista-finlands100-dyraste-bostadsomraden-finns-i-sju-kommuner/ är Drumsö Finlands 17:e dyraste bostadsområde. Också detta faktum är värt reflektion.

FREDRIK SONCK kulturchef, HBL