Vad är vackert, det stora eller det lilla?

För inte mer än tio eller femton år sedan var stort vackert. Ju större företaget eller mer berömt varumärke var, desto mer lockande kändes det.

Alla vi konsumenter understödde marknadsledaren med glädje oberoende om det gällde senap, öl eller mobiltelefoner. Det kändes tryggt att rida på den robusta segraren.

Men under 2010-talet började en smygande förändring och stort blev fult. Det stora varumärket är nu marknadens mobbare som skoningslöst pressar sina utmanare medan det lilla varumärket är lätt bemött, tilltalande, väcker tillgivenhet och är till och med gulligt.

Det lilla varumärket erbjuder kunderna möjligheten att genom sina val uttrycka något om sig själva. Den franska bysenapen är så mycket mer individuell än den alldagliga tuben från storköpet. Hantverksöl väcker debatt medan ett glas från husets kran är ett tecken på avtagande intelligens.

Det stora varumärket är i dag den tråkiges val. Det visar på avsaknad av fantasi och att man har nöjt sig med situationen. Inget under att så många marknadsledare febrilt försöker hitta på sätt att framträda som små och sympatiska genom att lansera begränsade upplagor, specialkollektioner och samarbetsprojekt med uppstartsföretag.

Förändringen i förhållandet mellan det stora och det lilla syns även på annat håll. Att ha möjligheten att vara kund hos ett stort och uppskattat företag var hård valuta några decennier bakåt i tiden. Firman valde och godkände sina kunder, som i sin tur snällt undertecknade avtalen.

Nu är det stora företaget glupskt och tvivelaktigt. Det krossar sin motståndare utan känslor, köper, integrerar och standardiserar bara för att styra vinsterna till skatteparadisöar. Så här ser det nämligen ut i medierna och de sociala medierna.

I den allmänna diskussionen återkommer ett mönster där det lilla söta företaget ställs emot en stor monolitisk koncern. Det lilla företaget är rart och familjärt och ifall några oegentligheter skulle uppdagas handlar det alltid om missförstånd och beror närmast på företagarens oerfarenhet i byråkratins kugghjul.

När ett stort företag gör ett felsteg är situationen en helt annan. Det stora företagets smidiga kommunikation och välpreppade talesman får folkets raseri att stiga till nya nivåer. Att de bara har mage att klä sig väl och uppträda som om ingenting hänt! Om felsteget kan upptäckas presenteras den genast inom ramen för brott. Låt rätten besluta när tiden är inne hur det egentligen låg till. Attans kvinnor i byxdress och män i slips med fina tänder, de förtjänar att sitta inne.

I dag förverkligas detta mediefenomen just nu inom vårdbranschen. Jag vill under inga omständigheter minimera allvarliga försummelser som klart har avslöjats. De bör åtgärdas och förseelser skall bestraffas kompromisslöst.

Däremot anser jag att diskussionens rådande ram är något oärlig och till och med orättvis på ett intellektuellt plan. När det gäller storskaliga företag med stor personalstyrka händer det misstag också oftare än i små enheter med några vårdplatser och ett par arbetstagare.

Hos en stor aktör stämplar de lokala missarna hela företaget och alla anställda – även den stora majoriteten som gör sitt bästa med en knapp budget och lyckas. Frågan till oss läsare och medierna lyder hur man samtidigt kan vara rättvis och sträng både mot små och mot stora varumärken och företag.

”Hos en stor aktör stämplar de lokala missarna hela företaget och alla anställda – även den stora majoriteten som gör sitt bästa med en knapp budget och lyckas.”