Forskare: Ovanligt att en minister använder sådant språk
Jag kan tänka mig att det här talibansnacket är en inledning på en valkampanj. Blå framtid sitter i regeringen men samtidigt försöker partiet visa att det vågar säga sådant här.
Tom Carlson, docent i statskunskap vid Åbo Akademi i Vasa
Enligt forskare i politisk kommunikation är faran med frän politisk retorik att diskussionen fastnar i detaljer, vilket gör väljarnas uppgift svårare.
Språkbruket i försvarsminister Jussi Niinistös (Blå) blogginlägg på tisdagen är ovanligt för en finländsk minister. Det säger Tom Carlson, docent i statskunskap med fokus på politisk kommunikation vid Åbo Akademi i Vasa.
I sin blogg går Niinistö åt kritikerna av regeringens förslag på nya underrättelselagar och kallar bland annat högutbildade grundlagsexperter för ”grundlagstalibaner”. Niinistö publicerade sitt blogginlägg efter att riksdagens talmanskonferens skickat tillbaka regeringens förslag på nya underrättelselagar till utskottsbehandling.
– Det är ovanligt att en minister använder ett sådant språk. Vad en taliban sedan är i sammanhanget är kanske inte riktigt klart i alla folkstugor, men jag antar att man syftar på en fundamentalist som är obeveklig i sina ståndpunkter. Taliban är en term som blivit populär i populistiska kretsar, och det kan talas om till exempel miljötalibaner, säger Carlson.
I Jussi Niinistös fall misstänker han att en viss irritation över lagförslagens långsamma framfart i riksdagen i kombination med en stor tidspress kan ligga bakom ordvalen i bloggen. Carlson påpekar också att Niinistös parti Blå framtid tampas med ett lågt väljarstöd i opinionsmätningarna och att det är under två månader kvar till riksdagsvalet.
– Jag kan tänka mig att det här talibansnacket är en inledning på en valkampanj. Blå framtid sitter i regeringen men samtidigt försöker partiet visa att det vågar säga sådant här.
”Retoriken är mer synlig i dag”
Har retoriken i den finländska politiken blivit fränare? Det är en fråga som saknar ett entydigt svar, säger Carlson.
– Vi har haft en lång tid av konsensuspolitik som gett upphov till en ganska hövlig politisk kultur. Man kan tycka att de senaste årens populistiska sväng skruvat till och brutaliserat språkbruket en aning, men det finns också forskare som säger att denna typ av språkbruk alltid funnits.
Carlson säger att redan 1930-talets politiska språkbruk var väldigt aggressivt. På 1960- och 1970-talen myntade Veikko Vennamo, dåvarande ordförande för Finlands landsbygdsparti, uttryck som ”unohdettu kansa” (ungefär ”det glömda folket” ), ”seteliselkärankaiset (”personer med sedelryggrad”) och ”rötösherrat” (”skurkherrar”).
– Förändringar i medierna och i journalistiken har gjort att retoriken är mer synlig i dag. Det handlar om att journalister söker efter uppseendeväckande retorik, säger Carlson.
– Det är de saftiga benämningarna och epiteten som politikerna ger varandra som blir nyheter. På så sätt drar politiker och journalister nytta av varandra, vare sig de vill medge det eller inte.
Och på tal om journalister: president Mauno Koivisto kallade föraktfullt journalistkåren för lämlar, ett uttryck som i viss mån lever kvar.
Debatt hör till demokratin
Matti Välimäki, doktorand i politisk historia vid centret för riksdags- forskning vid Åbo universitet, är i mångt och mycket inne på samma linje som Tom Carlson. I sin forskning fokuserar Välimäki bland annat på populistisk politisk kommunikation.
Också Välimäki lyfter fram konsensuspolitikens roll i Finlands politiska historia. Flerpartisystemet och traditionen av koalitionsregeringar har bidragit till att politikerna undviker att bränna broar.
Välimäki säger att det hör till en normal demokratisk diskussion att vara av olika åsikt och ifrågasätta hållbarheten i motståndarnas argumentation. Om Jussi Niinistös blogginlägg säger Välimäki att ministern verkar koncentrera sig på grundlagsexperternas person i stället för att komma med sakargument om underrättelselagstiftningen.
Niinistö antyder bland annat att professor Martin Scheinins kommunistiska bakgrund färgar hans uttalanden om underrättelselagarna.
– Ministern ifrågasätter grundlagsexperternas sakkännedom och värdighet. Jag kommer inte på något annat exempel där en person i ministerposition skulle ha insinuerat att sakkunnigas ideologiska bakgrund skulle påverka deras omdöme. Niinistö försöker ta udden av grundlagsexperternas kritik genom att ifrågasätta deras syften, säger Matti Välimäki.
Ordvalen påverkar åsikterna
Välimäki betonar i likhet med Carlson mediernas makt och ansvar i rapporteringen om politiska utspel.
– Med tanke på demokratin är det viktigt att föra fram skillnaderna mellan partierna och politikerna, men om diskussionen fastnar i detaljer kan det bli svårt för väljarna att uppfatta de stora skillnaderna i partiernas politik och göra sina val, säger Välimäki.
Han tillägger att webbens utveckling gett politiker mer kommunikativ makt i och med att de nu också kan nå potentiella väljare direkt via bloggar och sociala medier.
Trots att taliban är en uppseendeväckande benämning på en grundlagsexpert är det långt ifrån det enda exemplet på värdeladdade nyord som används i politiskt syfte. Välimäki säger att politisk retorik ofta bygger på motsättningar.
– Då kan ordet tvång vara ett effektivt sätt att styra åsikterna. Termen tvångssvenska är ett exempel på detta, och tvångsdeportering är ett annat. Med ordet tvång blir associationerna negativa och då är det lättare att mobilisera ett motstånd mot fenomenet.
Både Carlson och Välimäki tror att det annalkande riksdagsvalet kan få politikerna att vässa sin retorik ytterligare. Jussi Niinistös blogginlägg lär inte bli det sista utspelet innan Finland väljer en ny riksdag i april.