Helsingfors stad tar sikte på 2030
Siktet är inställt på 2030 när en nytillsatt arbetsgrupp börjar arbeta fram en vision för Helsingfors som konst- och kulturstad.
– Befolkningen åldras, åldersstrukturen förändras och hela fältet ritas om. Tanken är nu att höra olika röster inom staden för att formulera en gemensam vision, säger arbetsgruppens ordförande, Helsingfors stadsorkesters intendent Aleksi Malmberg.
Malmberg påminner om att den senaste tidens storsatsningar som centrumbiblioteket Ode, konstmuseet Amos Rex och det kommande Dansens hus har väckt internationell uppmärksamhet, men inte så mycket på grund av att de är satsningar på konst och kultur som på grund av att de speglar det samhälle och den gemenskap där de har uppkommit.
I Helsingfors stads strategi har evenemangen sedan tidigare betonats starkt, men enligt Malmberg handlar det aktuella visionsarbetet om ännu större frågor.
– Tanken är att skapa en helhetsbild. Då är det också av yttersta vikt att den grundläggande kartläggningen görs ordentligt.
Utövare och stadsbor i fokus
Enligt Malmberg har det förestående visionsarbetet två infallsvinklar. Dels handlar det om att se saken ur konstutövarnas perspektiv, dels ur stadsbornas.
– Det senare perspektivet kan inte nog understrykas. Det är helt avgörande att fråga sig för vem och varför konst och kultur understöds.
För Malmberg själv ter sig tre frågor särskilt intressanta.
– Den första handlar om Helsingfors som möjliggörare av kultur, genom direkt stöd, verksamhetsförutsättningar, utrymmen och staden som plattform. Den andra handlar om Helsingfors som internationell kulturstad och dess ökade betydelse globalt. Den tredje handlar om att länka konst och kultur till livets övriga områden, till exempel hälsa och välfärd, stadsmiljöer, de kreativa branscherna och stadsbornas delaktighet. Då handlar det bland annat om att se kulturen som ett sätt att motverka bildandet av bubblor i samhället.
Ser du en risk för bildandet av bubblor? – Visst. Framför allt ser vi att samhället håller på att polariseras i allt högre grad. Av hävd har man betraktat kulturdiplomatin som ett sätt att luckra upp dylika hårda skiljelinjer.
Överlag menar Malmberg att konst och kultur åtnjuter stor uppskattning i samhället, även om det inte alltid syns.
– Kulturfrågor blir sällan valteman, men om politikens uppgift är att möjliggöra ett så gott liv som möjligt för medborgarna, har kulturen tveklöst en central roll i det arbetet