Alla talar ut om sin ångest i podden om psykisk ohälsa

Det började som en podd om ångest, men blev en podd om livet – ångest är ju en del av de flesta människors liv. Sofie Hallberg och Ida Höckerstrand vill prata om det som andra tiger om och driver i dag Sveriges största podd om psykisk ohälsa.

Sofie Hallberg och Ida Höckerstrand öppnar dörren till studion i Gamla stan i Stockholm med stora leenden och yviga välkomstgester. Jag föreställer mig att de alltid bemöter sina gäster så, och att det gör gästerna avväpnade och avslappnade inför det som komma skall. Här har de intervjuat bland annat Bianca Ingrosso, Sandra Beijer, Anitha Schulman och partiledarna Gustav Fridolin, Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson – om ångest.

Väggarna i studion är djupt grönblåa och fåtöljerna bekväma som i en terapeuts mottagningsrum. Här har de både gråtit och skrattat, ensamma och i sällskap med sina gäster.

– Det viktigaste jag lärt mig om ångest är att den är en del av alla människors liv. När vi började med den här podden hade jag precis avslutat min terapi för panikångest, jag kände mig extremt ensam om mina känslor. Nu har jag insett att vad jag än känner – självhat, tvivel eller oro – så är det andra som känner det också, och det är väldigt skönt, säger Höckerstrand.

”Det ska kännas äkta”

Hon och Hallberg har gjort över tvåhundra avsnitt av Ångestpodden, som i dag är Sveriges största podd om psykisk ohälsa. Samarbetet har gjort dem sammansvetsade, när de pratar ger de varandra plats samtidigt som de fyller i varandras resonemang. De har varit bästa vänner se-

dan tolvårsåldern, ändå har de varken tröttnat på varandra eller varandras problem.

– Om vi inte hade gjort Ångestpodden när Ida mådde som sämst hade vi inte varit lika goda vänner i dag. Vi har pratat om det djupaste djupa och jag har fått en förståelse för vad du gått igenom genom alla jag lyssnat till i podden, säger Hallberg och tittar på Höckerstrand som nickar.

Vännerna är noga med att betona att de inte är psykologer. Men de är unga i dagens samhälle och vet hur det är att leva med prestationskrav, ångest och depression. Den medicinska biten får expertgästerna stå för.

– Om vi ska prata om en viss diagnos så försöker vi läsa på innan, men vi vill inte ta bort de dumma frågorna från oss själva. Vi ska ju vara lyssnaren i sammanhanget, säger Höckerstrand.

– Vi har hela tiden flyttat gränsen för vad vi kan prata om. Vi vill vara öppna med känslor och ångest som vi upplevt. Det ska ju kännas så äkta som det är, säger Hallberg.

De har dessutom märkt att Ångestpodden blivit en genväg till meningsfulla relationer.

– Eftersom alla vet att vi har podden så vet de också att de kan prata om ångest med oss, och det är när man pratar om det jobbiga som man lär känna varandra på riktigt. Man hoppar över det ytliga stadiet, säger Hallberg.

Prestera och optimera

”Vi försökte inte krossa systemet, för det är inte det vi uppfostrats till. Vi försökte vinna över det”, skriver Anne Helen Petersen på Buzzfeed i en artikel om varför dagens unga generation bränner ut sig. De vill vara bäst, höra till vinnarna, optimera sig själva. Allt annat än att vara bäst är ett litet misslyckande.

– Ja, vi är väldigt rädda för att känna oss misslyckade, men framför allt för att se misslyckade ut i andras ögon. Vi bygger vår image på sociala medier och våra förhoppningar om livet är skyhöga, säger Hallberg.

Att göra Ångestpodden har lärt dem att alla kämpar med något och att livet inte är lätt för någon. Hallberg har länge kämpat med det så kallade bluffsyndromet, vilket betyder att hon går runt med en ständig rädsla för att snart bli avslöjad som okunnig, dålig och absolut inte värd den framgång hon nått med podden. Höckerstrand har lidit av panikångest och depression och jämför ofta sig själv med andra, vilket får henne att må dåligt.

– Jag kan inte låta bli, jag kan hitta saker att jämföra mig med hos precis alla!

– Och så kämpar man förstås med skönhetsidealen. Vi är ju kvinnor, lägger Hallberg till.

– Det handlar om hur vi kvinnor ska vara som personer, men framför allt om hur vi ser ut. Samtidigt ska man låtsas att man inte bryr sig. Om man bantar så måste man dölja det eftersom det är pinsamt att visa att man vill gå ner i vikt.

Generation ångest

Nittiotalisterna skulle bli en fantastisk generation. I stället blev den generation ångest, skrev Frida Svensson i Svenska Dagbladet 2013. Ju bättre förutsättningar vi har, desto sämre mår vi. Det här gav upphov till titeln på Hallbergs och Höckerstrands bok Vi borde vara lyckliga, som utkommer i mars. I boken reflekterar de över de orosmoln som präglat samtalen med deras gäster i podden.

– Vi försökte ringa in vad alla våra gäster och våra tvåhundra avsnitt har gemensamt. Vår konklusion blev att alla bär på en oro och vardagsångest som tar sig uttryck i allt från ett starkt bekräftelsebehov till svartsjuka, säger Höckerstrand.

I boken diskuterar de bland annat svartsjuka, olycklig kärlek, ätstörningar och lycka. De har utgått från sin egen generation, nittiotalisterna, men de flesta kan känna igen sig. Det är inte bara nittiotalisterna som oroar sig för att inte duga och hitta sin plats i världen.

Trots alla avsnitt de spelat in vet Höckerstrand och Hallberg inte hur vi blir fria från ångest. Däremot vet de att vi mår mycket bättre om vi pratar om den. Deras förhoppning är att det ska bli normalt att prata om ångest.

– Man behöver inte prata om ångest lika mycket som vi gör, men vi önskar att tröskeln skulle vara lägre. Att ångesten bara blir en del av samtalet precis som den är en del av livet, säger Hallberg.