Mayakulturen bit för bit
Domedagsprofetior, missförstånd och myter har präglat nutidsmänniskans uppfattning av den forna mayakulturen. Mayakulturen var den enda högkulturen på den amerikanska kontinenten med ett fullständigt skriftspråk. Finlands ledande mayaforskare Harri Kettun
Forskarna lyckas stegvis knäcka koden för mayakulturens komplexa skriftsystem. Fortfarande är bara en bråkdel av riket utgrävt och nya fynd görs varje vecka.
Enligt Harri Kettunen, Finlands ledande mayaforskare, har bilden av både språket och kulturen i riket blivit mycket tydligare de senaste decennierna. Ett trettiotal mayaspråk talas än i dag av omkring sex miljoner människor. Kulturarvet bärs numera med stolthet, och vissa aktivister jobbar aktivt för att rensa språket från spanska låneord.
En gigantisk mayakalender. Så har den imponerande 25 meter höga El Castillo, eller Kukulkans pyramid i den forna mayametropolen Chichen Itza kallats. För en amatör kan pyramiden te sig rätt anspråkslös i sin enkla och avskalade utformning. Men skenet bedrar. Kukulkans pyramid är ett talande bevis för den förbryllande precisa matematiska, astronomiska och arkitektoniska kunskap det forna mayafolket hade.
Pyramiden består till exempel av fyra sidor med en trappa. Varje sida har totalt 91 trappsteg. Tillsammans med ett sista trappsteg in till ett litet tempel uppe på pyramidens topp blir den totala summan 365. Ett trappsteg för var dag under ett år i mayakalendern.
Två gånger om året bjuder pyramidmästerverket på ett spektakel som än i dag samlar en enorm skara fascinerade åskådare. Varje höstoch vårdagsjämning nerstiger guden Kukulkan, som pyramiden är tillägnad, längs stentrapporna som en skugga i form av en orm. Att skapa den här effekten måste ha krävt en ansenlig mängd arbete och invecklade uträkningar baserade på solens exakta position. Än i dag häpnas besökare över hur det var möjligt med de enkla redskap som fanns till förfogande för tusen år sedan.
Kukulkans pyramid är inget unikt undantag. I varje hörn av Chichen Itza – och hela Mexiko, Guatemala och Belize för den delen – möts besökaren av bevis på hur avancerad den forna högkulturen var. I jakten på förklaringar har de mest fantasifulla teorier lagts fram, bland annat att mayafolket fick hjälp av utomjordingar.
Knäckt Mayakod öppnar dörrar
Mayakulturen har flera tusen år gamla rötter, men rikets storhetstid varade ungefär från år 300–900 e.Kr. Då blomstrade riket, som sträckte sig över det som i dag är Mexiko, Honduras, Belize och Guatemala.
– Mayariket var helt unikt i det avseendet att det är den enda högkulturen på den västra halvan av världen som hade ett fullständigt skriftspråk, säger Finlands ledande mayaforskare Harri Kettunen vid Helsingfors universitet.
Han har fascinerats av mayakulturen i närmare trettio år och särskilt intresserat sig för just skriftspråket.
– Just nu arbetar jag med att skapa en databas för mayahieroglyfer. När den blir färdig kommer den att innehålla 50 000 hieroglyfer och ge en bild av vilka mayorna var och när de skrev vad. Bland annat kommer man att kunna se de stora skillnaderna som finns i skrifterna under de olika tidsperioderna. Databasen kommer att bli den första av sitt slag i världen, säger Kettunen.
Fem procent utgrävt
Att vi i dag kan tolka historiska mayatexter är ingen självklarhet. Det har tagit flera hundra år för nutidsmänniskan att dechiffrera det avancerade och nyansrika skrifterna, bland annat på grund av den komplexa kombinationen av både fonogram och logogram. Arbetet med att förstå skriftspråket i sin helhet fortsätter fortfarande.
– Det är bara sextio år sedan gåtan om den fonetiska delen av skriftspråket löstes. Intensiv forskning kring skriftspråket har bedrivits i endast cirka trettio år, vilket är en väldigt kort tid, säger Harri Kettunen.
En orsak till det här är att det inte funnits tillräckligt stora mängder material att forska i.
– Spanjorerna brände de kodexar som fanns i bruk när de erövrade mayariket på 1500-talet. De texter som fanns i bruk under den klassiska perioden år 300–900 e.Kr. var däremot redan då begravda under jord och tät djungel.
Den extremt täta växtligheten i området är också orsaken till att vi först under de senaste årtionden kunnat göra stora framsteg i mayaforskning.
– Uppskattningsvis har vi grävt fram endast fem procent av det forna riket. Det finns fortfarande massor av nya fynd att upptäcka! Varje vecka hittar vi till exempel nya skrifter under jord och djungel. För tjugo år sedan hade vi inte alls en lika bra bild av språket som vi har i dag.
Apokalypsen och andra myter
I takt med att nya fynd görs utvidgas också vår bild av det forna riket.
– Så gott som alla högkulturer
verkar ha varit mansdominerade, men i takt med att forskningen framskrider kommer nya uppgifter fram. Bland annat vet vi i dag att i likhet med till exempel de gamla egyptierna hade även mayorna starka kvinnofigurer vid makten, säger Harri Kettunen.
En vanlig missuppfattning om mayorna, och en som till och med fått fotfäste i en del läroböcker, är att de skulle ha varit ett fredsälskande folk som undvek krigsföring.
– Det finns ingen som helst anledning att tro att mayorna inte krigade. Tvärtom, krig verkar ha funnits under hela rikets tid.
I dag vet vi också att mayorna reste mycket mer än vi hittills trott.
– Mayorna levde verkligen inget isolerat liv. Det har funnits ett utbyte av tankar och varor och folk har rört sig i stor utsträckning över en radie på upp till tusen kilometer. Handelsförbindelserna runt hela Mesoamerika har varit mycket tätare knutna än vi hittills tänkt. Den forna mayastaden Teotihuacan i Mexiko har varit ett liknande centrum som Rom under antiken.
Den kanske mest kända myten kring mayorna handlar om det historiska datumet 21.12.2012, vintersolståndet för sex år sedan. Mayakalendern består av så kallade Baktunperioder, en slags cykler. En felräkning av antalet baktun (det finns 20, inte 13) ledde till att många trodde att vi var inne i den sista av dessa cykler, vars slutdatum var 21 december 2012. Av det här föddes den tillspetsade idén om att mayorna förutspått apokalypsen till det här datumet.
Tusentals människor vallfärdade till historiska mayastäder för att invänta domedagen. Men dagen kom och gick som en rätt händelselös dag i världshistorien.
– I verklighet tar den sista av den pågående stora cykelns baktunperioder slut först 13.10 år 4772. Och då övergår vi bara till mayakalenderns följande stora cykel, det är inte mer dramatiskt än så.
Renässans i moderna Mexiko
Då man talar om mayorna ligger fokus ofta på historiska tider. Faktum är ändå att efter flera hundra år av motgångar är mayakulturen i dag ytterst livskraftig.
När spanjorerna anlände på 1500-talet miste ungefär nittio procent av ursprungsbefolkningen livet, bland annat som en följd av europeiska sjukdomar. Ättlingarna till dem som överlevde är de mayor som i dag lever i Mexiko och andra delar av Mellanamerika. För många av dem är kulturarvet en stolthet, och de värnar inte minst om sitt språk.
– Det finns trettio olika mayaspråk som talas av sex miljoner människor. En slags återuppväckning av de forna mayarötterna, en maya-revivalism, märks mycket tydligt i dag. En del aktivister har till exempel börjat jobba för att rensa språket från spanska låneord, säger Harri Kettunen.