Också komikern har ett ansvar
Alfred Backa är en komiker med många års erfarenhet, men han har ändå lyckats hålla sig i utkanten av strålkastarens ljus. Säger man Deposita vet betydligt fler vem han är. Parodin på sommarplågan Despacito är eventuellt ännu mera känd än han själv. Det h
Att driva med grannen är en universell humor som fungerar väldigt bra, inte minst i Svenskfinland. Det säger Alfred Backa i andra delen av vår serie Ett gott skratt. Han uppskattar i synnerhet firmafester, för där når han en publik som aldrig annars skulle komma till en ståuppföreställning. – Men man ska komma ihåg att humor kan vara både god och ond. Många hemskheter i världshistorien har börjat med verbal elakhet.
– Det är bara bra att vara lite blyg när man är komiker. Folk älskar att skratta åt töntar, säger Alfred Backa som själv drivits längst ut till scenkanten av sin blyghet. Han är komikern som vid trettioett års ålder redan varit komiker i tjugo.
Alfred Backa är född och uppvuxen i Pensala, en by i Österbotten. Till den österbottniska mentaliteten hör ofta att inte förhäva sig, att vara lite blyg och framför allt inte framhålla sig själv.
– I botten har jag erfarenheten av att vara en av de mindre populära eleverna i skolan, en position längst nere i näringskedjan som man ofta blir påmind om av dem som är mera populära.
Han märkte tidigt att han kunde ta sig ur många obehagliga situationer genom att vara rolig, och att han faktiskt hade lätt för att vara det.
– Nu senare har jag märkt att det är just sådana komiker jag gillar bäst, de som tagit sig underifrån och hela vägen upp. De har en speciell värme och ett stadigt självförtroende att bottna i. Men det viktiga är att man ska kunna skratta både åt och med en bra komiker.
Debuterade i USA
Den första riktiga ståuppföreställningen hade han på sin pappas sextioårsdag, och till saken hör att kalaset hölls i Oregon i USA. Han skulle alltså egentligen kunna hävda att han är ”känd från USA”.
– Det var efter den erfarenheten som jag började med scenkomik på allvar, säger han.
Eftersom han med sin familj är bosatt i Vasa blir det av praktiska orsaker ganska många gig just i Österbotten. Många är beställda av fö-
Det viktiga är att man ska kunna skratta både åt och med en bra komiker.
retag, andra av finlandssvenska institutioner.
– Många anser att det är på komediklubbar man hittar den äkta publiken, men jag tycker tvärtom. Finns det något mera äkta än personalen på ett stenkrossföretag som har sin årliga julfest? Där funkar inga småfina knep och metanyanser för den inre kretsen, där ska det vara rak och tydlig humor. Och 90 procent av publiken skulle aldrig annars ta sig till en ståuppshow, de kommer för att de har julfest. Det ställer rätt höga krav på den som ska hålla publiken koncentrerad. En specialiserad publik kräver dessutom att komikern läser in sig på ämnet. Det går inte att skämta om krossgrus, transportband eller lastbilar om man inte har en aning om vad man talar om.
En del är universellt
Om ett skämt inte fungerar är det lika bra att driva med sig själv för att ta sig ur återvändsgränden. Man ska framför allt inte börja spotta ur sig skämt på skämt som garanterat alla kommer att misslyckas, säger Alfred Backa.
– Till slut blir det som att fortsätta stöta kula med mjölksyra i musklerna. Det blir inga rekord.
Humor är olika på olika håll i världen, men på ett plan väldigt lika.
– Att driva med grannen är universellt. Det fungerar i hela Svenskfinland, i Finland, Norden och världen. En gång hade jag ett gig i Leeds och sa att publiken säkert hörde på min engelska intonation att jag inte var hemma därifrån. När jag sagt att jag ”faktiskt kom från grannstaden” hade jag dem på min sida resten av kvällen, säger han.
– Ganska speciellt för Österbotten och Åland är att man väldigt gärna vill höra orden ”Österbotten” och ”Åland” eller lokala ortnamn i skämten. Lokala företag och institutioner fungerar också bra. Jag har inte märkt att det här skulle gälla i samma utsträckning i Nyland eller Åboland, säger Alfred Backa.
Publikreaktionerna en ståuppkomiker möter är i allmänhet applåder, men ibland kommer folk också fram och kommenterar föreställningen.
– De flesta som vågar sig fram är positiva och tacksamma. Mothugg är ovanliga, och alldeles för sällan kommer någon och säger att jag gått för långt, säger han. På senare tid har han börjat köra med helt improviserad komik som styrs av publikens önskemål, och där är förstås möjligheterna till övertramp i stundens hetta mer än sannolika.
– Det man ska komma ihåg är att humor kan vara både god och ond. Det betyder att också komiker har ett ansvar för vad de gör. Judehatet i Nazityskland hade faktiskt börjat med elaka skämtteckningar innan det blommade upp till öppet hat och våldshandlingar, säger han.
Författare
Numera skriver Alfred Backa också böcker, den senaste pratade han om på bokmässan i Helsingfors. Finland hundranånting kom för ett par år sedan och i år kom uppföljaren. Överlevnadshandbok för finlandssvenskar ären berättelse om en anonym professor som är på en resa genom Svenskfinland sommaren 2018.
Verbal komik och skrivande är två aktiviteter som oftast stöder varandra.
– När jag skriver krävs det en annan form av aktivt tänkande än när jag går och funderar på skämt för en ståuppshow. Humorn får också en annan form när den ska skrivas ner och bevaras som text, säger han.
– Ståupp bygger på saker man snabbt kommer på och utvecklar för stunden, skrivandet kräver ett helt annat aktivt tänkande.
– Att jobba med humor innebär att man letar efter uppslag hela tiden. Tidningar kan ge roliga uppslag som kan utvecklas, dialoger eller tjuvlyssnade repliker kan ge idéer som man kan skriva skämt om. I grunden skulle man förstås kunna använda samma uppslag och förvandla dem till något sorgligt eller tragiskt. Verktygen och tekniken är identiska, man bara vrider fokus åt andra hållet.
❞ Om ett skämt inte fungerar är det lika bra att driva med sig själv för att ta sig ur återvändsgränden. Man ska framför allt inte börja spotta ur sig skämt på skämt som garanterat alla kommer att misslyckas.