Värna om rättsstaten

Förtroendet för att lagberedningen är grundlig har under de senaste regeringsperioderna undergrävts. Det är en utveckling som måste stoppas.

Det väckte stor uppmärksamhet att underrättelselagarna drogs bort från riksdagens dagordning samma dag som de skulle behandlas för tio dagar sedan. Det skedde efter att professorerna Martin Scheinin och Juha Lavapuro hade ifrågasatt om riksdagens grundlagsutskotts krav på förändringar hade beaktats till alla delar. Scheinin och Lavapuro hör till de författningsexperter som hörs av riksdagen då lagarna behandlas.

Grundlagsutskottet granskar att lagförslag inte bryter mot grundlagen. Utskottet gör en juridisk bedömning och dess medlemmar ska inte agera partipolitiskt. Därför vill utskottet helst fatta enhälliga beslut. Som alla utskott hör man experter och grundlagsexperternas insats är central. Om det finns element som inte är grundlagsenliga för utskottet fram det. Substansutskottet måste sedan skriva om lagen så att grundlagen följs, annars krävs att lagarna godkänns av två på varandra följande riksdagar.

Professorerna förde fram sina farhågor på Twitter, vilket har lett till en diskussion om formen. I torsdags diskuterade talman Paula Risikko och en rad grundlagsexperter kommunikationen mellan dem och riksdagen i god anda. Risikko underströk att alla har yttrandefrihet och att experter givetvis har all rätt att föra fram sin sakkunskap.

Däremot anser talmannen att försvarsminister Jussi Niinistö (Blå) inte har uttryckt sig korrekt i sin blogg då han kallade författningsexperterna för grundlagstalibaner och ifrågasatte deras motiv. Niinistö påstod att de gömmer sig bakom sin expertroll men har andra, ideologiska motiv för sin kritik.

Niinistö nämnde även att Martin Scheinin i början av 1980-talet var medlem av kommunistpartiets centralkommitté och påstår att Scheinin beundrar det totalitära sovjetsamhället. Jussi Niinistö har förstås rätt i att mänskliga rättigheter inte vägde tungt i Sovjetunionen, men det har ingenting att göra med Martin Scheinin i dag eller våra underrättelselagar.

Alla oppositionspartier utom Sannfinländarna och KD har skrivit ett öppet brev till statsminister Juha Sipilä (C) med anledning av Niinistös uttalande och bett att statsmi- nistern säger om försvarsministern har hans och regeringens stöd. På riksdagens frågestund i torsdags svarade Sipilä att han inte stöder Jussi Niinistös uttalande men att han väntar på att JK ska behandla den klagan som har lämnats in. Den ber JK utreda om försvarsministern har agerat lämpligt med tanke på ministerämbetet.

Jussi Niinistö kräver i sin blogg att riksdagen ska skärpa sig och är missnöjd med att underrättelselagarna behandlas på nytt av utskotten. Därmed riktar han också kritik mot riksdagen. Men som många redan har påpekat är det inte riksdagen som ska ha regeringens eller en ministers förtroende, utan tvärtom.

Fallet har avslöjat att det verkar finnas ett glapp i grundlagskontrollen efter det att utlåtandet om grundlagsenligheten har gått till substansutskottet.

När nu grundlagsutskottet har bett och fått nya utlåtanden om underrättelselagarna i den form substansutskotten i riksdagen har skrivit dem står det klart att det är flera grundlagsexperter som anser att kriterierna för hur man plockar fram meddelanden i datatrafiken måste definieras klarare, annars handlar det om massövervakning. Det gäller även förbudet mot diskriminering i spaningen. Scheinin och Lavapuro får alltså stöd för sin kritik.

Underrättelselagarna, precis som lagarna om vård- och landskapsreformerna, är mycket omfattande. Båda berör grundläggande medborgerliga rättigheter. Det är viktigt att påpeka om de här rättigheterna är hotade.

De flesta lagar är inte grundlagsvidriga. Men den här och också den föregående regeringen har tummat på principen om grundlig lagberedning. Därför har förtroendet för lagberedningen undergrävts. Den utvecklingen måste stoppas. Nu har vi sett att det finns risker också i riksdagsbehandlingen.