När i fridens dagar blev moraliska frågor juridiska?

”Statsminister Juha Sipilä konstaterade att Jussi Niinistös talibanuttalande utreds av JK. Jaha, än sen.”

Jag ska inte föregå justitiekanslerns utredning, eftersom han fått en anmälan kring försvarsminister Jussi Niinistös (Blå) blogg, där han kallar grundlagsexperter för ”grundlagstalibaner” som ”skyler sina ideologiska målsättningar under en expertmask och försöker utöva påtryckning på den folkvalda riksdagen via sociala medier”.

Men så mycket kan man väl bedöma från åskådarplats, att det vore rätt överraskande om den utredningen leder till några följder.

Precis som statsminister Juha Sipilä konstaterar åtnjuter också ministrar en bred yttrandefrihet. Man kan uttrycka politiska åsikter, man kan rentav göra det på ett sätt som uppfattas som dålig smak, och man kan rentav såra människor och institutioner utan att man direkt bryter mot lagen.

Ministrar ska förstås dessutom vara värdiga, eller ”för redbarhet och skicklighet kända” som det heter i grundlagen. Det är där Niinistö skiljer sig från andra människor, och det ska JK också utreda.

Men frågor uppstår när Sipilä signalerar att han ska vänta på JK:s utslag och agera enligt det. Vad innebär det? Niinistös agerande är framför allt en politisk och moralisk fråga, där blicken i första hand vänds mot regeringen och statsministern för ställningstaganden kring det. Nu har Sipilä redan kritiserat Niinistö och sagt sin åsikt, men exakt vad som skulle utlokaliseras som juridisk fråga är oklart.

Det finns något bekant som dyker upp i bakhuvudet då statsminister Juha Sipilä hänvisar till JK-utredningen på riksdagens frågetimme. När Sipilä blev föremål för journalistik som beskrev hans bindningar kring Terrafame, närmare bestämt via en släkting som ägde Katera Steel och som fått en beställning av statsägda Terrafame, bad han JK utreda om det var jäv.

Eftersom justitieombudsmannen fått ett liknande klagomål redan blev det JO som utredde – och resultatet var föga överraskande att det inte var fråga om jäv. Det var knappast någon som hade väntat sig någon annan juridisk bedömning.

Journalister kan i sitt uppdrag ta fram sådant som är av allmänt intresse. Det kan vara ägande, nätverk, föreningar och vem som känner vem. Också sådant som inte är olagligt kan ha ett allmänt intresse.

Så när i fridens dagar har det blivit relevant att följa politiken med en domares glasögon? Lagens gränser är sällan ett dilemma, de ger ett brett utrymme i ett rättsamhälle och så ska det vara. Därför hör politiska och moraliska frågor hemma framför allt i den politiska debatten, och den behöver inte ta slut då man konstaterat att ingen hamnat i fängelse.