Det delade olympiska arvet
Efter 35 års idog väntan återvände den olympiska andan i Sarajevo förra veckan. Dess ankomst förde med sig en blandning av nostalgi och hopp till en tudelad stad.
”Två städer - En dröm” är en slogan som synts överallt i BosnienHercegovinas huvudstad den senaste tiden. Den 14:e upplagan av Europaungdoms-OS (EYOF) såg över 900 entusiastiska vinteridrottare från 46 länder liva upp staden. Eller rättare sagt städerna, eftersom Sarajevo tillsammans med Östra Sarajevo anordnade spelen mellan 9-16 februari.
– Jag hade varit lyckligare om vi marknadsfört oss som en stad med en dröm. För det är ju egentligen en och samma stad, men politik har gjort vad den gjort. Men åtminstone kan dessa spel ses som en början, säger Adnan Mrkva, general manager för landets hockeyförbund som var speaker under hockeyturnering- en i Europaungdoms-OS.
35 år tidigare, enade de olympiska vinterspelen i Sarajevo en hel idrottsvärld. Kalla krigets rådande politiska bojkotter från deltagarländerna var som bortblåsta när en smältdegel till stad i dåvarande Jugoslavien stod som värd. Mrkvas pappa arbetade under OS 1984 som domare uppe i hoppbackarna där Jugoslaviens en orädd pojkvasker vid namn Matti Nykänen vann guld och silver.
– Jag var 13 år under spelen 1984. Atmosfären och i stort sett allt som har hänt här i samband med dessa ungdomsspel har påmint mig om 1984. Det väckte minnen, men nu har vi ett land som är delat, säger Mrkva.
Med delat menar han i första hand Jugoslavien som i dag är sju självständiga länder. Men Mrkvas ordval sträcker sig läng-
re än så. Förutom att självständiga Bosnien-Hercegovina är uppdelat i två separata enheter, så plågas Mrkvas arbete inom landets hockeyförbund av två rivaliserande fraktioner i en polarisering som genomsyrar samhällsbygget.
Uppdelning och utmaningar
Undertecknandet av Daytonavtalet 1995 fick ett slut på det tre och ett halvt år långa kriget i Bosnien-Hercegovina efter Jugoslaviens uppbrott. Bosnien-Hercegovina delades in i två enheter. Federationen Bosnien-Hercegovina där de bosniska muslimerna och kroaterna blev i majoritet samt den Serbiska republiken med bosnienserbisk dominans. En uppdelning som även förde med sig utmaningar under förberedelserna inför Europaungdoms-OS.
– Det är väldigt fint att Sarajevo anordnade spelen, men det var inte alltid lätt. Spelen skulle först hållas här 2017, men då allt inte blev klart i tid så de fick byta med turkiska Erzurum, säger Peter Brüll, projektledare hos Finlands Olympiska kommitté som i Sarajevo assisterade arrangören, Europeiska Olympiska kommittén.
– Då en stad blivit två så måste allt koordineras med bägge städerna. Om en av städerna anordnade fyra grenar, så skulle den andra också har fyra. Ursprungligen var det tänkt att det bara skulle vara sju grenar, men så fick vi lägga till curling så att alla skulle bli nöjda, fortsätter han.
Dröm om bättre
En vit skylt delvis nedkletad med röd färg är det enda som förkunnar att den Serbiska republiken där Östra Sarajevo ligger nu tar vid. Kyrilliska byter plats med de latinska bokstäverna på vägskyltarna i och med att klättringen uppåt från Sarajevos stadskärna genom tunnlar och serpentinvägar når upp till Jahorinaberget. Under OS 1984 liksom i samband med Europaungdoms-OS avgjordes alpina discipliner uppe på bosniska alpernas högsta topp på över 1 900 meter.
– Än i dag pratar alla i Jahorina om de olympiska spelen. Min far jobbade då som nu som domare under tävlingarna. Jag är själv född först 1985, men när jag var på öppningsceremonin blev jag som ett litet barn igen, säger Marijana Koroman som arbetat som skidinstruktör och tävlingsorganisatör i Jahorina i över ett decennium.
Här på den andra sidan av den till synes osynliga gränsen städerna emellan. Hur ser hon på ”två städer - en dröm”?
– De använder sig av ordet dröm, vilket är just vad jag anser att det är. Men samtidigt skapar varje människa sin egen dröm, så vad vi kan hoppas att det medför är en bättre framtid för våra barn. För som det är nu är det nu finns det varken möjligheter eller jobb, säger Koroman.
Uppsving
Samma vecka som EuropaungdomsOS invigdes uttalade sig det Internationella skidförbundets ordförande Gian-Franco Kasper att det vore bättre om alla olympiska spel arrangerades i diktaturer.
När nu en såpass bräcklig demokrati som Bosnien-Hercegovina tagit sig samman och lyckats arrangera en mindre version av spelen, så är frågan vad som lever kvar när de aktiva nu återvänt hem?
– Det viktigaste är att vi har fått människorna från de två olika delarna att samarbeta, vilket har varit väldigt utmanande. För att vara ett Europaungdoms-OS var det dock ett stort antal åskådare så förhoppningsvis medför det många nya vinteridrottare till Bosnien-Hercegovina, säger Brüll och syftar exempelvis på finalmatchen i hockeyturneringen mellan Tjeckiens och Vitrysslands U17-landslag som lockade dryga 5 000 åskådare.
Men med sex veckors is i landets enda ishall är det svårt att bygga upp något bestående. Därför välkomnades nyheten att hallen som under Europaungdoms-OS tillfälligt användes för konståkning och shorttrack ska behålla sin is vintertid. Om löftet sedan uppfylls återstår att se efter att den olympiska andan åtminstone för en kort stund åter förde folk samman.
– Visst var vinter-OS 1984 något alldeles speciellt, men det här var också bra för oss och kan hjälpa oss att i framtiden kunna ansöka andra större idrottsevenemang. Vem vet, kanske även en dag ännu ett olympiskt spel? säger Mrkva.