Blodpölen en fredag eftermiddag

På väg upp för fenton street mot spritaffären för att köpa en flaska gin, skymtar jag den gula polistejpen i gathörnet. Mitt lättsamma sinnelag backar ett steg i en lindrigt ängslig förväntan om någonting otrevligt. Tre polisbilar blockerar infarten till tvärgatan som min fru använder på sin promenad till jobbet. Två poliser i svarta skottsäkra västar står och vakar över de förbipasserande fotgängarna, medan en ensam kameraman riggar upp sitt stativ.

– Där borta, säger nyhetsfotografen och pekar mot en stor pöl av blod och två svårdefinierbara, hopskruttade klädesplagg på trottoaren, strax intill en lyktstolpe och infarten till det fem våningar höga parkeringshuset.

– Jag tror det var nån som hoppade eller blev knuffad där uppifrån, säger han och lyfter sin blick nonchalant upp mot garagetaket där en polis står och tittar ner. Inget att hetsa upp sig över för fotografen som ser ut att ha varit i branschen ett antal år. Fotograferna för lokalnyheter i USA dokumenterar brott och olycka i stort sett varje dag. Det här är garanterat inte hans första blodpöl.

Lätt omtumlad rundar jag polistejpen och traskar mot spritaffären medan andra går vidare till banken, optikern, matbutiken, barnens dagis eller vad helst det är som pockar på deras uppmärksamhet denna fredag eftermiddag. Någons liv har tagit slut, vi andra fortsätter vår vandring.

vi flyttade till centrum av Silver Spring sommaren 2018 efter många år av boende i lugna villaområden. Vår kommun, Montgomery County, strax utanför Washington DC, hör till de rikaste och mest välutbildade i USA och ska man sätta Silver Spring i ett finskt sammanhang så ligger den nånstans mellan Esbo och Vanda. Det är en solid liten stad med goda skolor och bra service, men centrumboendet har trots det exponerat ett Amerika som inte är synligt i de välansade villakvarteren.

Först kom rånförsöket i matbutiken som ledde till ett dramatiskt slagsmål mellan ett modigt butiksbiträde och tjuven. Sedan en knivhuggning mitt på ljusan dag intill vårt trevliga promenadstråk där de organiska odlarna säljer sina gudomligt goda produkter på söndagar. För en dryg månad sedan bankrånaren som sköts ihjäl av polisen precis på min promenadrutt till tunnelbanan. Och för några veckor sedan den nattliga väckningen då en inbrottstjuv slog sönder skyltfönstret till mobiltelefonaffären på andra sidan gatan. Från vår utkiksplats på fjärde våningen såg vi hur inbrottstjuven länsade affären och sprang i väg innan poliserna anlände.

Och denna vecka greps en militär som inte endast bekände vit överhöghet utan ruvade på planer på att ta livet av största möjliga antal människor. Listan toppades av politiker och journalister med påstådda vänstersympatier. Hans vapenarsenal var tillräcklig för att beväpna en pluton i krig. Nämnde jag redan att han var bosatt i Silver Spring?

det är ingen nyhet att brottslighet och våld florerar i USA, det jag funderar på är hur man själv påverkas av att leva omringad av det. Jag har alltid tyckt att våld är obehagligt, vare sig det handlade om två motoriskt outvecklade klasskompisar i lågstadiet som med klumpiga rallarsvingar försökte knäcka varandras näsben eller om grabbarna i hemtrakterna som senare i tonåren ibland gjorde upp genom våldsamma slagsmål med sparkar mot huvudet. Jag tycker fortfarande inte om våld, inte ens om våldsamma kampsporter, men jag stortrivs i Silver Spring. Blodpölen på trottoaren rubbade min mentala balans en stund, men inte mer än att jag på väg hem kom ihåg att slinka in i matbutiken för att köpa lime och tonic. Jag har lärt mig att leva och trivas i ett tämligen våldsamt land, och med ett nyss beviljat permanent uppehållstillstånd i plånboken, känns det ofta som ett mysterium och ibland en smula fel.

”Någons liv har tagit slut, vi andra fortsätter vår vandring.”

JURI VON BONSDORFF Hbl:s medarbetare i Washington DC