En märklig stank i garderoben
En man ska städa ut en död halvbrors lägenhet, men dröjer kvar i en oförklarlig letargi.
Hans Gunnarsson valde redan i debuten Bakom glas (1996) att skildra människor som på något sätt kommit fel i sina liv, och den linjen har han senare i författarskapet arbetat vidare på. Också i den aktuella romanen Nattsida agerar en rad udda existenser, i miljöer som ändå är lätt igenkännbara och realistiska.
Enligt baksidestexten handlar det om en syskonbok till den hyllade kollektivromanen All inclusive (2015), fast nu är berättarperspektivet betydligt smalare. Verkligheten filtreras i själva verket helt och hållet genom författarjaget Per Bomans medvetande, och själva skeendet tar avstamp från halvbrodern Ronnys överraskande död. Eftersom Per är den enda levande anhöriga åker han – tämligen motvilligt – ner till Stockholm för att sköta praktikaliteterna, men vistelsen där blir betydligt mer utdragen än han tänkt sig.
Redan när han gör sitt första besök i Ronnys bostad blir det också uppenbart att han är en extremt iakttagande person. Han gör mängder av intensiva detaljregistreringar, ofta av ett ganska apart slag, och det verkar som om han var lite för fixerad vid detaljernas betydelsebärande innebörder för sitt eget mentala bästa.
Osäkerheten på vad de försöker berätta är från början ett irriterande problem för honom, och det blir bara värre när han temporärt bosätter sig i lägenheten och etablerar diskussionskontakt med den enda av grannarna – husbolagets ordförande – som syns till.
Han inser då att Ronny haft en hel del hemligheter i sitt liv, samtidigt som det blir allt svårare att avläsa alla tecken och än mer problematiskt att få dem att gå ihop. En märklig stank i garderoben. En försvunnen, värdefull målning. Fantasieggande dagboksanteckningar, där också en outredd våldtäkt figurerar. En sjukjournal. Och en rad kontakter Ronny tycks ha haft som plötsligt dyker upp, ger förvirrande budskap, och så igen är oåtkomliga.
När han hänger kvar i den unkna lägenheten och inte lyckas vare sig städa vinden, komma till något beslut om försäljning, eller åka tillbaka hem lägger sig småningom en närmast Kafkamässig stämning över texten. Samtidigt som Per börjar känna sig insnärjd i något han inte kan förstå intas hans psyke av en tung letargi, kombinerad med plötsliga perioder av rastlös aktivitet.
Psykologiskt åtskruvat
Gunnarsson är en driven, tekniskt medveten författare som skickligt portionerar ut sitt material, och skapar ett skeende som på samma gång är invant vardagligt och psykologiskt åtskruvat. Spelknapparna läggs fram och kolliderar med varandra, så att läsningen ibland känns som att sitta på en bar och höra en telefonsignal, utan att veta vems mobil som yrkar på uppmärksamhet. Utan att ens veta om det är ens egen.
Och också om helheten mot slutet kanske blir lite överkonstruerad och spretig har man åtminstone aldrig tråkigt. Man dras snabbt in i texten och stannar gärna kvar, delvis också tack vare Gunnarssons fängslande och lakoniska dialoger. De tar i regel avstamp från någon helt jordnära och till synes enkel problematik, men så börjar kontrahenterna tala förbi varandra så att kommunikationen får en absurd färgning – utan att för den skull helt försvinna.
Den skrapar och hoppar men pågår, och både de som talar och den som läser försöker så gott det går utläsa något vettigt ur replikföringen. Med allt skäl, för trots allt kan den ju ge ytterligare några bitar till det brokiga pusslet.
Börjar falla av kärran
Nattsida är en roman med många bottnar och utrymme för olika tolk-
ningsmöjligheter, och en del oförklarliga dödsfall inträffar också. Fast någon kriminalroman handlar det ändå inte om, däremot är det möjligt att läsa boken som en psykologisk thriller.
För kanske är det inte alls primärt den diagnostiserat bipoläre Ronny som levt mentalt svajigt. Kanske är det snarare författaren Per som under trycket från alla nya impulser och mysterier börjar falla av kärran.
För att i stället klättra upp på sin halvbrors vagn, och börja navigera den mot det hägrande stupet.