Ur den väldiga europeiskan, som en ekorrsvans
Den tvåspråkiga utgåvan med italienska Luciana Erbas poesi är full av aromatiskt specifika glosor ur låt oss säga den väldiga europeiskan: vermeil, krapfen, rocaille, robenia – men cirklar ändå liksom utanpå en kärna man aldrig får syn på, eller bara skym
För ett knappt år sedan satt jag med några bekanta och beklagade att man så sällan ser något av italiensk poesi. Och vad sker? Inom loppet av ett halvår har inte mindre än tre italienska poeter utkommit på svenska: Luciano Erba och Guido Oldani på Tranan, och – helt nyligen – Alda Merini på Lejd. Här ska sägas något om en ur trion; de två andra kommenteras senare i vinter.
Tvåspråkig utgåva
Luciano Erba (1922-2010) var från Milano och i stort sett trogen sin lombardiska hemtrakt hela livet. Han debuterade 1952 och fick med tiden både inhemskt och internationellt rykte. Vid sidan av sitt diktande var han litteraturhistoriker och professor i franska. Den tvåspråkiga utgåvan, Det fanns ett annat spår, i urval och tolkning av Andreas Sanesi och med ett kort och kongenialt förord av John Swedenmark, ger ett tvärsnitt ur sex decenniers diktande.
Erbas poesi är rätt egenartad, inte sällan svåröppnad. Den uppehåller sig helst i sinnenas och tingens sfär, med ett avgjort tycke för detaljer – dikterna är fulla av aromatiskt specifika glosor ur låt oss säga den väldiga europeiskan: ver- meil, krapfen, rocaille, robenia – men cirklar ändå liksom utanpå en kärna man aldrig får syn på, eller bara skymtar – som en ekorrsvans.
Saklig men elliptisk, kunde man säga om Erba. Samtidigt skissartad och begrundande. Eller inriktad på, som det heter på ett ställe, vardagens mellanrum, ”spazi intermedi”. Han är inte lätt att citera, dikterna bygger fram sig själv från olika håll och i oväntade språng, såväl innehållsligt som grammatiskt. Enstaka rader ter sig lätt lösryckta. Men här en relativt kort, och fullständig dikt:
Om livet visste vi bara ledan vi var de tankfulla roddarna utan färd i bronsen på ett mynt från Tyros
Just detta, ska sägas, är en i sammanhanget ovanligt stillaliggande ehuru gåtfull scen, även om det finns en riktning hos Erba att vandla tumult till fresk, ”en ordnad förlisning av stenar”. Men vilka är de tankfulla roddarna som är låsta i den forntida, en gång feniciska staden Tyros (i nuvarande Libanon), eller snarare i dess krets? Galärslavar eller historiens algoritmer. Det finns en sorts civilisationens
Luciano Erba
Det fanns ett annat spår Översättning: Andreas Sanesi Förord: John Swedenmark Bokförlaget Tranan 2018
bottenlösa sorg över dessa fem rader.
Men rent gestiskt är de alltså inte så typiska. Flertalet dikter av Erba beskriver svårbeskrivbara och ibland lite kufiska förflyttningar mellan iakttagare och fenomen, börjar i en ände och slutar någon helt annanstans.
Och samtidigt detta lätta steg! Översättaren Andreas Sanesi har i alla fall hittat rätt frekvens. Och jag kommer återvända många gånger till Luciano Erba.