Blås som siktar mot stjärnorna
Sibelius-Akademins symfoniska blåsorkester Academy Winds är ytterligare ett bevis på den skyhöga nivå som upprätthålls vid vår ledande musikhögskola. KLASSISK MUSIK Academy Winds i Musikhuset 22.2. Dirigent: Petri Komulainen. Solister: Niina Ranta & Janne Oksanen, piano. Messiaen, Stravinsky.
Det lönar sig alltid att sikta mot stjärnorna. Man når inte ända fram, men bra mycket högre än om man siktar på närmaste talltopp. Den gamla sanningen föll en i hågen i samband med Academy Winds Musikhuskonsert, där man åtminstone inte kunde klandra de inblandade för bristande ambition.
De facto satte man sig själv på spel på ett närapå våghalsigt sätt med ett program som hade varit en rejäl munsbit även för fullblodsproffs. Friskt vågat allt vunnet kunde man dock säga och de knepiga texturerna reddes ut på ett sätt som, förutom några smärre ofrånkomliga inexaktheter, inte lämnade mycket kvar att önska.
Olivier Messiaens tidlösa, sällsamt skimrande musik, är en ständig källa till glädje och förundran och i såväl Couleurs de la cité céleste (Den himmelska stadens färger, 1963) för piano, tre klarinetter, tre xylofoner, bleckblås och metalliska slagverk som Oiseaux exotiques (Exotiska fåglar, 1955) för piano och liten orkester är klangfärgen den centrala parametern.
Messiaen nyttjar, sin vana trogen, som grundmaterial fågelsång samt indiska och grekiska rytmer – i det förstnämnda stycket även greorianska Alleluja-förtoningar – och resultatet är en fascinerande, på kalejdoskopiskt vis ständigt skiftande färgmosaik, vars yta utgör ett slags prisma genom vilket vi kan ana de mest förunderliga världar och varelser.
Skön saxofonfärg
Och som om Messiaen inte var nog späder man för säkerhets skull ytterligare på med Stravinskys Våroffer i blåsorkesterversion och stycket fungerade häpnadsväckande väl även i denna klangdräkt. Merlin Pattersons kongeniala arrangemang understryker i själva verket musikens radikala, mer fräna tendenser och saxofonkvintetten förlänade klangbilden en skön tilläggsfärg.
Petri Komulainen viftade sig igenom det notoriska krävande Våroffret som hade det varit världens naturligaste sak, de unga musikerna excellerade sina stämmor med förbluffande självklarhet och Niina Ranta (Couleurs de la cité céleste) och Janne Oksanen (Oiseaux exotiques) visade klorna med besked i Messiaen.
Sibelius-Akademins symfoniska blåsorkester, som lystrar till det trendigt internationella namnet Academy Winds, är ytterligare ett bevis på den skyhöga nivå som upprätthålls vid vår ledande musikhögskola och i Petri Komulainen har man en optimalt mångkunnig och inspirerande ledargestalt.