❞ Jag är glad att inte vara med mera. Jag har en för långsam spurt. Du är tyvärr chanslös utan en bra spurt nu för tiden.
Gunde Swan, legendarisk skidåkare
Föreställer mig att så här skulle det kännas att plöja med rullskidor i sandöknen. Mina skateskidor har naturligtvis inget klister men för tillfället hugger de i snön med den intensiteten att det skulle gå att kliva i Kekkonenstil uppför en trädstam. Kekkonenstil är diagonal stil utan att sparka ifrån med hälarna om ni undrade.
Svenska språket saknar en hel del, bland annat bra terminologi för olika skidsätt. Plöjer på med min kuokka, som svenskarna kalllar växel fyra.
” Jag var inte helt ensam där uppe bland granarna och bergstopparna. Gunde Svan var också där.”
MARCUS LINDQVIST
Skatespåret smalnar till en två meter bred ränna som löper genom skogen. Tystnad. Inget annat än ljudet av mina egna skär. Befinner mig någonstans mellan Leutasch och Wildmoos, sju åtta kilometer från VM-orten Seefeld.
Föret är förstås oerhört svårt. Det var köldgrader innan solen steg upp och det är fortfarande frusna spår i skuggpartierna. Ute i solen är det kanske +15 och spår som påminner om vispgrädde. Det säger någonting om den utmaning skidvallarna står inför i VM i Seefeld.
För hundra år sedan skidade Gunde Svan till segern på 50 km i de här skogarna och i de här skidspåren. Det var lite annorlunda tider. Uppförsbackarna var uppförsbackar och det var ingen som parstakade sig igenom hela banan. Femmilen bestod av två 25 km långa varv ut i terrängen.
Egentligen var det 1985. Förra århundradet i alla fall. I år snurrar VM-banorna inom ett par kilometers räckvidd från skidstadion i Seefeld. Skidspåren breda som
en motorväg i Förenade Arabemiraten.
Jag var inte helt ensam där uppe bland granarna och bergstopparna. Gunde Svan var också där.
– Jag körde femmilsbanan upp mot Wildmoos ner på andra sidan berget. Bara positiva minnen, säger Svan då jag möter honom i presscentret i Seefeld några timmar senare.
Står där med en ispåse på min handled och ser fånig ut. Mer om det senare. Kanske.
Låt Svan berätta mer. Han är full av inspiration efter sin nostalgitripp i Seefeld.
– Det är en helt annan typ av spår. De tar terrängen på ett helt annat sätt. Man blir ju lite nostalgisk. Lätt att sakna den typen av skidåkning då man var med från början, säger Gunde Svan med ett drömmande leende.
– Det var inte spegelblanka spår. Man fick jobba lite mer. Det var tekniskt mycket svårt att åka där. Nu för tiden är skidspåren schaktade med en 30 tons grävmaskin och allt är kört med laser. Det blir mer system, mer taktik, mer om när du åker och hur du åker.
Svan tog två guld i Seefeld 1985. Kari Härkönen vann guld på 15 km.
Efter att ha sett söndagens lagsprint är den svenska skidlegenden inte så övertygad om att han skulle kunna upprepa bragden i dag.
– Jag är glad att inte vara med mera. Jag har en för långsam spurt. Du är tyvärr chanslös utan en bra spurt nu för tiden.
Det säger sig självt att Svan gärna hade sett fler intervallstarter. Det är egentligen en svindlande tanke att det inte har varit en enda tävling med intervallstart ännu i detta VM.
– Då jag satt i FIS regelkommitté ett eller två år i början av 2000-talet försökte jag driva på att vill vi ha det så här. Motargumentet som jag fick i ansiktet var att tyskarna inte förstår om den som kommer först i mål inte vinner, säger Svan och ler brett.
Internationella skidförbundet har utvecklat reglerna i den riktningen att det passar bättre för TV och blir mer action. Traditionalisterna får bita läpp.
– Många gånger känns det som att tävlingen är en lång transport inför slutspurten och det är lite synd. Jag hade gärna sett fler intervallstarter, det skulle ge mera bredd och göra att olika typer av skidåkare kan klara sig.
Skidbanorna i Seefeld 2019 har inte varit i finländarnas smak och i synnerhet det långa utförspartiet har varit svårt. Herrarnas lagsprint slutade lite farsaktigt, då skidåkarna stannade uppe på backkrönet eftersom ingen ville gå först ut i nedförsbacken. Samma utförsbacke kommer att bli bekant bland annat i de långa stafetterna.
– Vet inte hur de tänkt med det långa glidpartiet i slutet. Det gynnar dem som har bra glid, men det gynnar också dem som är tekniskt bra utförsåkare.
Det är egentligen bisarrt att VMarrangörerna lyckats skapa så lätta banprofiler med tanke på hur härlig terräng det är omkring Seefeld. Men det ska väl vara TV-kameror överallt och då är det lättare med korta banor. Korta banor och korta uppförsbackar.
Seefeld 1985 var också sista gången det bara fanns ett skidsätt i programmet. 1987 delades det ut VMmedaljer i både klassisk stil och fri stil. Klassisk stil är nuförtiden mest populärt i Norden och Ryssland, inte så mycket i Centraleuropa och USA.
– Det låter som att den klassiska stilen också är på väg bort, suckar Svan uppgivet.
– Det känns som att dom i FIS är oroliga om det inte händer någonting nytt hela tiden.