”Tillväxten äter inte upp skulden”
Den finländska ekonomin ser förrädiskt god ut, men vi är än så länge bara i början av en period när allt färre ska försörja allt fler, varnar Juhana Vartiainen, aktuell med en ny bok.
Nationalekonomen Juhana Vartiainen, aktuell med en ny bok, tycker inte att dagens statsskuld är alarmerande. Men han påminner om att tillväxten inte längre äter upp skulden, vilket man antog tidigare när arbetskraften växte och de gamla var få. Nu är det tvärtom – nästa årtionde krymper de offentliga finanserna snabbt.
– Jag är polemisk som person. Jag skriver och twittrar inte om saker som alla är överens om, säger Juhana Vartiainen, nationalekonom och samlingspartistisk riksdagsledamot.
Sin nya bok, Suomalaisen talousajattelun kritiikki, beskriver han som polemisk och kritisk, eftersom han ”vill förändra Finland och världen”. Hans förhoppning är att politikerna i högre grad skulle lyssna på den ekonomiska vetenskapen.
Vid bokpresentationen i går ondgjorde sig Vartiainen över att Finland är alltför låst i ett tänkesätt från förra seklet när ekonomin växte snabbt, det fanns få gamla men gott om unga och arbetskraften ökade.
Nu är situationen den omvända. I Finland åldras befolkningen snabbare än i något annat land frånsett Japan, vilket är kritiskt för de offentliga finanserna.
– Välfärdsstaten uppstod i en exceptionell situation när det fanns många i arbetsför ålder och få seniorer. Ska välfärdsstaten leva vidare med framtidens befolkningsstruktur, så krävs reformer.
Mindre reglerad arbetsmarknad
Bland kvarlevorna från förra århundradet nämner han den starka korporativismen, som skiljer Finland från övriga Norden. Fackets ställning har enligt Vartiainen bromsat reformer som kunde ha ökat sysselsättningen.
Det finländska arbetslivet anser han vara alltför reglerat.
– När det gäller allmänt bindande kollektivavtal kunde vi gott och väl klara oss med en lättare version, som skulle gälla enbart de lägsta lönerna. I övrigt kan man nog komma överens inom företagen.
Enligt Vartiainen har Finland inte i tid reagerat på den åldrande befolkningen. Trots att en försvagad försörjningskvot slår hårdare mot oss än mot de andra nordiska länderna, ligger vi efter när det gäller att mota problemen.
– Vi genomförde vår pensionsreform ganska sent och har först de senaste åren tagit itu med att höja sysselsättningsgraden. Det har tagit lång tid för politikerna att inse problemen.
Tillväxten fixar inte skulden
Enligt Vartiainen måste vi nu vara uppmärksamma på skuldsättningen. Tidigare, när arbetskraften växte och det fanns gott om skattebetalare, var det allmänna tänkesättet att tillväxten tids nog äter upp skulden. Men det fungerar inte längre.
Han anser inte att dagens statsskuld i relation till bnp är alarmerande, men problemet är att vi än så länge bara befinner oss i början av en period när försörjningskvoten försvagas.
– Under hela nästa årtionde krymper de offentliga finanserna med hundratals miljoner euro varje år, även om riksdagen inte skulle fatta några generösa beslut.
Vartiainen ser en fara i att de offentliga finanserna förefaller förrädiskt goda ännu in på den kommande valperioden, åtminstone så länge konjunkturen inte försämras dramatiskt.
– Jag är orolig över att man på mitt jobb utlovar nya förmåner, trots att inte ens de gamla går att finansiera under nästa årtionde.
Rättvisa i reformerna
Han säger att välfärdsstaten i Finland har varit alltför enkelriktad och att det är positivt att man numera tydligare betonar också den arbetssökandes skyldigheter.
– Här har Finland legat efter övriga Norden, folk har funnits i arbetslöshetsregistret utan att någon tagit kontakt med dem på ett halvt år. I Danmark intervjuas de arbetslösa varje vecka, där man hör vilka framsteg de gör i sitt arbetssökande. Det handlar om att bry sig.
Samtidigt som Vartiainen förespråkar reformer betonar han att politiken måste uppfattas som rättvis för att folk inte ska ty sig till populistiska krafter.
– Vi ska bedriva en marknadsmässig politik och reformera ekonomin, men hela tiden vara uppmärksamma på att det sker på ett politiskt acceptabelt sätt, till exempel genom att hålla koll på att inkomstskillnaderna inte stiger – även om inkomstskillnaderna överdrivs just nu.