Misshandlad kvinna vägrade vittna – sambon dömdes ändå

En kvinna vägrade vittna mot sin sambo i rätten även om hon berättat om misshandel för polisen. Enligt Högsta domstolen hade hon ändå inte tystnadsrätt eftersom det fanns skäl misstänka att hon inte själv valt att vara tyst. Beslutet är betydande för komm

Mannen åtalades för att ha misshandlat sin sambo. När polisen anlände till platsen i samband med misshandeln berättade kvinnan om händelsen och senare även i förhör.

I tingsrätten vägrade hon ändå vittna mot mannen med motiveringen att de har två gemensamma barn – även om parförhållandet vid det laget ska ha varit slut. Hon hade inga yrkanden på mannen.

Tingsrätten använde då det som kvinnan hade berättat i förundersökningen och hörde polisen som vittne.

Mannen dömdes till sju månader ovillkorligt fängelse för misshandeln, straffet inkluderar även andra brott. Han överklagade ändå till hovrätten och menade att det var fel av tingsrätten att bryta kvinnans tystnadsrätt.

Det ansåg inte hovrätten och nu har även Högsta domstolen tagit ställning i frågan, efter att mannen överklagat. Ärendet är ett betydande prejudikat.

Enligt Högsta domstolen hade kvinnan – som inte hade några krav på mannen – inte tystnadsrätt. Det här ”eftersom det fanns skäl att misstänka att hon inte själv hade beslutat om att utöva sin tystnadsrätt”.

Enligt rättegångsbalken får bland andra en parts make eller tidigare make eller nuvarande sambo vägra vittna. Syftet är enligt Högsta domstolen att säkra en nära anhörigs förtroende för den målsägande och har som syfte att trygga rätten till privatliv.

Domstolen kan ändå enligt en lagändring från 2016 i ett brottmål besluta att ”en målsägande som hörs som vittne och inte har några anspråk inte har tystnadsrätt, om det finns skäl att misstänka att personen inte själv har beslutat om att utöva denna rätt”.

Det att mannen också tidigare riktat våld mot kvinnan stödjer enligt Högsta domstolen antagandet att hon inte självständigt bestämt sig för att inte vittna. Även om parförhållandet var slut hade mannen och kvinnan ändå bott ihop, och därmed har det för mannen varit möjligt att idka påtryckningar mot kvinnan. Dessutom hade inte kvinnan kunnat motivera varför hon ville vara tyst.

Därför kunde uppgifterna från polisen och förundersökningen användas för domen mot mannen som därmed står fast.