Ett psykiskt välmående samhälle är ett ekonomiskt välmående samhälle

SAMHäLLE Riksdagens framtidsutskott publicerade i fjol en rapport där det konstaterades att Finland måste än bättre förbereda sig för framtiden för att hålla sin konkurrenskraft. I rapporten redogjordes också för 200 framtidsjobb, bland annat robotpolis, trafiketiker, identitetsmanager och socialarkitekt. Vi är alltså medvetna om att dagens barn och unga till merparten kommer att arbeta i yrken som ännu inte existerar i dagens läge. Det är därför på beslutsfattarnas ansvar att se till att vi förbereder våra ungdomar på framtidens arbetsmarknad så väl som möjligt.

För att Finland ska kunna hålla sin konkurrenskraft är det av stor vikt att vi vågar investera i forskning och utbildning. Men vi måste också se till att våra ungdomar har förmåga att klara av utmaningar. Då arbetslivet konstant förnyar sig så kommer vi inte att kunna förbereda våra barn och unga på färdiga yrken, som de kan arbeta med livet ut. Dagens och framtidens arbetsliv förutsätter därför en god självkänsla för att våra ungdomar skall våga kombinera sitt kunnande för nya yrken utan att vara rädda för att misslyckas.

Även om majoriteten av finländska unga mår rätt bra är psykisk ohälsa det vanligaste hälsoproblemet bland skolelever och studerande i Finland. Antalet sjukpensioneringar i Finland på grund av psykiska sjukdomar, såsom depression, gäller särskilt två grupper: unga människor i åldern 20–35, av vilka majoriteten är män, samt kvinnor i alla åldrar.

Någonting har gått fel då smarta unga vuxna blir sjukpensionerade på grund av depression. Då vi redan har betalat för småbarnsfostran, grundutbildning och följdstudier är det sorgligt att se hela vår investering i dessa människor med så stor potential rinna ut i sanden. Problemet är att samhället inte i tillräcklig omfattning erbjuder stöd och hjälp när det behövs.

Vi knyter alltså åt pengasäcken strax innan allt kapital är placerat och väljer att göra förlust i form av att vi börjar betala ut olika socialbidrag. Ekonomiskt sett är det ett väldigt olönsamt beslut med tanke på att den sista kapitalinsatsen med största sannolikhet skulle innebära att hela den kumulativa investeringen skulle betala sig flerfaldigt i form av välmående studerande och arbetstagare som arbetar och förtjänar sin egen lön, är aktiva konsumenter, bidrar till vårt bnp och betalar inkomstskatt i tiotals år.

Vår andra problemgrupp är kvinnor, bland vilka utbrändhet är en vanlig orsak till sjukpensionering. En god självkänsla har blivit en av nyckelfärdigheterna som krävs för att klara sig i arbetslivet i dag med tanke på arbetsgivarorganisationernas sparkrav och organisationsförändringar. Det här kan vara extra krävande för kvinnor, som så långt tillbaka uppfostrats till duktiga och snälla flickor med prestationsinriktad självkänsla.

I dagens läge är det rätt vanligt inom flera branscher att kraven bara ökar samtidigt som arbetstagarresurserna dras in. Detta sker särskilt i kvinnodominerade branscher som vård och utbildning. Har arbetstagaren en låg självkänsla kan det kännas som ett misslyckande att säga nej även om det inte är arbetstagaren som misslyckats, utan planeringen. Och även då kvinnor samlar mod och ryter till då arbetsmängden svämmar övar är det få manliga beslutsfattare som noterar.

Ett psykiskt välmående samhälle är ett ekonomiskt välmående samhälle. En viktig del av pusslet är att vi sätter ett stopp och gör en totalvändning i de fatala nedskärningar som gjorts inom vården och utbildningen. Det är dags att vi investerar ordentligt i psykiskt välmående. På lång sikt kommer det att betala sig i form av färre sjukdagar, färre sjukpensioneringar, motiverade skolelever och studerande, höjd arbetstrivsel och motiverad arbetsför befolkning. En kvalitativ psykvård för alla är en av nyckelfaktorerna för en ökad sysselsättning i ett välmående Finland.