Älskling, vi behöver inte bara tala utan testamentera

Kärleken lever för evigt, men inte vi. Gör upp tydliga juridiska ramar så att alla är på det klara med vad som händer med ditt, mitt och vårt när den dagen kommer.

Skriv ett äktenskapsförord, säger alla till den som gifter sig på lite äldre dagar. De säger det, i synnerhet och med stor pondus, till den som gifter sig en andra eller gud bevare, en tredje eller fjärde gång.

Men om vi nu kaxigt struntar i olyckskorparna och i stället utgår från att den här gången kommer att vara annorlunda, att det här äktenskapet är i nöd och lust och tills döden skiljer oss åt: Hur ska man då se om sitt kungarike på bästa sätt så att det inte uppstår obehagliga överraskningar när ens äkta hälft dör?

För hur mycket man än älskar varandra och tänker leva med varandra i hundrade år så handlar det också om juridik och ekonomi.

Vi är allt äldre då vi gifter oss. I början av 1980-talet var medelåldern 25 år för kvinnor i Finland som gifte sig första gången och 27 år för män. I dag är motsvarande siffra 32 år för kvinnor och 34 för män. Som kuriosa: I Österbotten gifter man sig tidigare än i andra delar av landet medan både kvinnor och män på Åland är äldst av dem som ingår sitt första äktenskap: kvinnorna i genomsnitt 36,8 år och männen 38,3 år.

Högre giftasålder betyder dels att vi har hunnit samla på oss mera egendom, dels också ofta bildar en ny familj med mina, dina och eventuellt gemensamma barn.

Av alla äktenskap som ingås i Finland (nästan 26 000 år 2017) är cirka en femtedel andra gångens äktenskap. För knappt fyra procent är det tredje gången gillt. Sannolikheten är betydligt större att män gifter om sig än kvinnor.

Förutom att man har minst dubbla uppsättningar av serviser och hushållsmaskiner när man slår ihop sina påsar i mognare ålder sitter man kanske plötsligt

”Den största kärlekshandling man kan göra sin äkta hälft och de barn som finns i boet är att göra upp en tydlig plan för livet och egendomen efter en.”

med två lägenheter och två sommarstugor – och ett par saftiga banklån.

Ungefär precis här gäller det att stanna upp och ta sig en ordentlig funderare innan man skrider till verket. För det krävs mer action än ett ja och ett amen, i juridisk mening.

Den största kärlekshandling man kan göra sin äkta hälft och de barn som finns i boet är att göra upp en tydlig plan för livet och egendomen efter en; ett testamente eller ett annat juridiskt hållbart dokument som inte lämnar tolkningsmöjligheter utan tryggar den efterlevande makens rättigheter och en rättvis fördelning av arvet. Det lönar sig förstås också att skattemässigt räkna på olika alternativ.

Den som varit tvungen att reda upp och dela ett dödsbo där saker blivit halvgjorda, där viljeyttringar skett muntligen men inte skriftligen eller där arvingarna börjat strida om allt och ingenting, förstår vikten av att ha allt utrett och nedtecknat för den dagen det gäller. Och den dagen kan komma när som helst, lika väl när man är 85 som i morgon.

En utmaning är att det är omöjligt att veta om de äktenskapliga åren blir fler eller färre, om båda makarna kommer att vara vid god vigör och kan bo hemma och hur barnen beter sig då arvskiftet ska göras.

Spä på med det faktum att yngre generationer tenderar att se på fast egendom på ett annat sätt än sina föräldrar – de är inte alls nödvändigtvis sugna på att ärva en sommarstuga, bastu och båtbrygga som ska underhållas med svett och stora sedlar – och ekvationen blir ännu knepigare. Eller tänk om den ena maken har fem barn och den andra bara ett och alla vill ha strandtomten – hur löser man det? Och hur blir det om giftorätten är utesluten? Här finns olika alternativ. Genom ett inbördes testamente kan makarna få nyttjanderätt eller äganderätt till varandras fastigheter, men barnens laglotter kan då i sinom tid innebära att den efterlevande blir tvungen att betala laglottsersättning.

Makarna kan få ömsesidig äganderätt i varandras lägenheter och sommarstugor genom ett byte, det vill säga man överlåter hälften av lägenheten/stugan till den andra. Problemet är då att man beskattas för en överlåtelsevinst, inte för egen bostad men för andra fastigheter. Staten gnuggar alltså händer medan det svider i makarnas plånbok. Är det värt att bädda för framtiden eller behövs pengarna för annat just nu?

Det måste varje par avgöra och uttrycka sin konkreta vilja, helst med hjälp av en jurist.

Sedan gäller det att komma ihåg att göra det mesta av tiden tillsammans fram till dess. Det viktigaste är ändå att det står kärlek under strecket.